Till slut har de allra flesta även i Sverige insett att Israel går för långt i sin krigföring i Gaza.

Att det skulle krävas tiotusentals döda, varav 18 000 barn, och nu ytterligare tusentals som riskerar att svälta ihjäl för att den svenska regeringen skulle släppa sitt totala stöd till Israel är inte en gåta. Det är fullständigt obegripligt.

Och även nu är regeringens uttalanden märkligt passiva och återhållna. Utrikesminister Malmer Stenergard fördömer visserligen Netanyahus senaste utspel, som bekräftar att hans regering planerar en etnisk rensning av Gaza och ett totalt israeliskt övertagande. Men någon egentlig handlingskraft följer inte med de något skarpare orden.

På tisdagen röstade Tidö-partierna i riksdagens utrikesutskott emot ett initiativ som bland annat innehöll ett krav på att pausa associeringsavtalet mellan EU och Israel omedelbart.

Tidöregeringen vägrar forfarande att ge stöd till FN-organet Unrwa, som enligt all expertis är den enda organisation som skulle kunna få fram nödhjälp till Gazaborna.

I det akuta läge som råder i Gaza och med de uppenbara folkrättsbrott som begås i realtid finns det ändå några konkreta saker som regeringen borde göra.

  • In med mat och nödhjälp nu, och då är det bara stöd till Unrwa som fungerar, vilket de flesta andra EU-länder insett.
  • Sätt politisk press på Israel, det måste bli slut på halvmesyrer. Regeringen Netanyahu tar bara detta som en intäkt för att han i praktiken fortfarande att grönt ljus att göra som han vill.
  • Säg upp EU:s handelsavtal.
  • Ge skadade och sjuka från Gaza tillträde till svensk sjukvård. Som Dagens Nyheters ledarsida konstaterar måste regeringen i alla fall tillfälligt släppa sitt motstånd mot alla former av migration. Människor dör, barn dör, och vi kan hjälpa.
  • Säg upp vapenavtalen med Israel. Att Sverige mitt under kriget fortsätter köpa vapen därifrån är inte förenligt med rimliga principer för det svenska försvaret.

Vid en närmare betraktelse är Tidö-regeringens val att bortse från att det pågår ett flagrant brott mot mänskligheten inte så underligt. Partierna i regeringen har en lång historia av ett närmast totalt stöd till Israel, och har nu alldeles för sent insett att det inte fungerar längre.

Kristdemokraternas partiledare framträdde för tio år sedan på bilder där hon poserade vid israeliska militärfordon och kläder med symboler från militären, antagligen för att visa sitt genuina stöd.

Sverigedemokraterna har valt konflikten Israel–Palestina för att manifestera sin hållning mot den muslimska världen och är i dag den hyperkonservativa regeringens främsta anhängare på svensk mark, oräknat Kristdemokraternas EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe, som flera gånger i närtid hävdat att Israels mord på oskyldiga är helt i linje med självförvarsrätten. Något ingen expert på området håller med om.

Liberalerna, som haft en lång tradition av att fördöma och kräva åtgärder mot liknande brott i andra konflikter, har länge framträtt som det mest Israelvänliga partiet och efter den utrikespolitiske talesmannen Fredrik Malms okritiska stöd för kriget i Gaza är det framöver helt omöjligt att ta Liberalernas utrikespolitik på allvar.

Moderaterna har tidigare haft en delvis annan linje genom åren, inte minst genom Carl Bildts engagemang, men antingen står Bildt i dag långt ifrån sitt parti i de här frågorna eller också har man vikt ned sig inför de andra Tidöpartierna.

Det får vara slut på det nu. Läget har länge krävt en annan linje.

Jesper Bengtsson

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena