Fjäsk kommer inte fungera

Inte en enda av Europas ledare sade ifrån efter bombningarna.

För drygt 20 år sedan gav de båda amerikanska politiska strategerna Paul Begala och James Carville ut boken Buck Up, Suck Up … and come back when you fool up.

Eller för att göra en lite tam översättning: Skaffa pengar, Fjäska och kom tillbaka när du misslyckas.

Det var tänkt som en handbok för att återskapa ett demokratiskt parti som vid den tiden var riktigt illa däran. George W. Bush var president, demokraterna förlorade långt flera politiska mandat än de räknat med och Irakkriget hade ännu inte börjat uppfattas som ett misslyckande. De två första råden låter tveksamma, men ska förstås i en amerikansk kontext. Där vinner du inga val utan pengar, och att ställa sig in handlar, enligt de båda författarna, om att vara social och lätt bli omtyckt.

Jag vet inte om Natochefen Mark Rutte läst Begalas och Carvilles bok. Under Natomötet i veckan har han i alla fall gjort allt han kan för att dels missförstå och sedan leva upp till uteslutande de två första råden.

Det finns en oroande brist på kunskap både hos medborgare och myndigheter

Natos samlade försvar får mer pengar tack vare att alla länder i Europa rustar upp, och i ett privat sms till Donald Trump som var smörigt på en nivå som hade fått korna i Bregottfabriken att rodna berömde han USA:s president för att ha åstadkommit detta.

”Det var inte lätt, men vi fick dem att underteckna 5-procentsmålet!” skrev Rutte, och fortsatte: ”Europa kommer att betala rejält, som de borde – och det blir din seger”. Rutte lovordar också USA:s anfall mot kärnanläggningarna i Iran: ”en beslutsam åtgärd som ingen annan vågat sig på och som gör världen säkrare för alla”.

Det är ingen hemlighet att Nato krisat sedan Donald Trump blev president. Han har bland annat hotat ett annat Natoland med invasion (Grönland) och flera gånger varit tydlig med att han inte tar så allvarligt på den paragraf som förbinder Natoländerna att försvara varandra vid ett angrepp. Även under Natomötet var han otydlig med hur paragrafen ska tolkas.

Och i stället för att samtala med sina allierade i Europa har han föredragit samtal med Vladimir Putin, eller för den delen Argentinas högerpopulist Milei.

I det läget kunde man hoppats att de andra politiska ledarna inom Nato hade lyssnat på Begalas och Carvilles andra råd: kom tillbaka när du misslyckas. För Nato är just nu ett misslyckande.

I grunden menar de båda att alla misslyckas då och då, politiker förlorar, makt tappas, men kärnan i någons budskap handlar om förmågan att i det läget bita ihop och göra come back. Klarar man det är man starkare än innan.

Men Rutte tycks alltså bara ha lyssnat på de två första råden. Pengarna, och därefter ett fjäskande utan dess like.

Var det så hotet från Trumps ledarskap skulle mötas alltså?

Vad Iran beträffar tycks mesta dessutom byggt på ett luftslott. USA:s bombningar var ett grovt övergrepp mot folkrätten. Det har bland andra Carl Bildt påpekat, men knappt någon av Europas politiska ledare.

Och nu kommer uppgifter att bomberna kanske inte alls lyckades slå ut Irans kärnenergiprogram. Det är på flera sätt logiskt. Iran, som absolut inte bör få utveckla kärnvapen, har haft åratal på sig att förbereda sig på en liknande attack, flytta det anrikade uranet och säkra anläggningarna. Kanske klarade de ändå inte av USA:s bomber, men risken för att de gjorde det måste anses uppenbar.

I så fall är själva attacken och de följande reaktionerna från Trump ytterligare ett exempel på att han alltid kallt utgår ifrån att verkligheten ska böja sig efter hans vilja. Gör den inte det svarar han med vrede, och sedan går han vidare till nästa vanföreställning.

Den inställningen kommer gödas ytterligare om Europas politiska ledare svarar med fjäsk och lismanden.

Jesper Bengtsson