Ett register som visar vilka tillgångar hushållen har vore bra för att säkra den finansiella stabiliteten. Kritikerna på högerkanten verkar mest av allt vara rädda för ökad kapitalbeskattning. 

De svenska hushållens skuldsättning har ökat avsevärt sedan början av 2010-talet. Det har återaktualiserat frågan om hushållens tillgångar. Såväl Riksbanken som Finansinspektionen har under flera år efterlyst mer detaljerade uppgifter kring hushållens ekonomiska ställning för att de bättre ska kunna analysera utvecklingen och bli mer träffsäkra i sina åtgärder inom penningpolitiken och den finansiella stabiliteten.

Därför behövs ett tillgångsregister, vilket fanns fram till att förmögenhetsskatten avskaffades 2007. Det räcker inte att bankerna, som är parter i målet, har den informationen. I ett oroligt ekonomiskt läge med hög inflation handlar ansvarig myndighet – Riksbanken – i blindo utan ett tillgångsregister. Utan insyn i hushållens ekonomiska buffert är det svårt att bedöma var smärtgränsen för nya räntehöjningar går. Det gäller även finanspolitiken som ska hantera frågor som elstöd och skenande matpriser.

Som med all datainsamling är det viktigt att värna den personliga integriteten

Avsaknad av ett tillgångsregister minskar drastiskt möjligheterna att bedriva en träffsäker ekonomisk politik som i stort sett alla ekonomer efterfrågar samtidigt som många hushåll kämpar med de ekonomiska marginalerna.

Internationella valutafonden (IMF) har rekommenderat Sverige att bygga upp detaljerad statistik över hushållens ekonomiska ställning, och den Europeiska systemrisknämnden (ESRB) har uppmanat EU:s medlemsländer att ta fram detaljerad statistik över fastighetssektorn, vilket inkluderar uppgifter om hushållens tillgångar och skulder. SCB har sökt alternativa sätt att samla in den statistik som efterfrågas men har inte de lagliga möjligheterna att samla in individbaserad statistik från finansiella institut.

Men det finns kritiker från höger mot att införa ett tillgångsregister. Banklobbyisten Frida Bratt målar i veckans Dagens Industri upp en bild av hur vanliga Svenssons kommer hamna på den lokala löpsedeln om ett statligt tillgångsregister införs. Även finansmarknadsminister Niklas Wykman har i interpellationsdebatt uttryckt liknande skepsis.

Som med all datainsamling är det viktigt att värna den personliga integriteten. Utredaren Per Håkansson har lagt ett välbalanserat förslag som tar hänsyn till sekretess- och integritetsfrågorna. SCB hanterar som ansvarig expertmyndighet också dylika frågor dagligdags. Eller är lönestatistiken, arbetsmarknadsundersökningarna och konsumentprisindex som mäter inflationen också exempel på hur ”storebror kikar in i plånboken” eller är det snarare så att kvalitativ statistikinsamling bidrar till god policy?

Kritikerna hyser förstås inte, egentligen, misstro mot SCB:s förmåga att skydda sekretessbelagda uppgifter. De är rädda för debatten om de förmögenhetsklyftor ett tillgångsregister lär visa. Men snarare än att gå omvägen via skrämselretorik om att folk skulle få sin privatekonomi uthängd, kritisera hellre ökad kapitalbeskattning i sak. Jag skulle försiktigt råda den höger som inte vill se en ökad kapitalbeskattning att inte villkora frågan om ett tillgångsregister, som i grunden handlar om att värna Sveriges finansiella stabilitet, med en ny förmögenhetsskatt.

Regeringen borde skyndsamt införa ett tillgångsregister så att den nuvarande ekonomiska krisen och hushållens höga skuldsättning kan hanteras med fakta och tillförlitlig statistik som bas.