ledare Den konfrontationsnivå och det höga tonläge som dominerar i amerikansk politik spiller numera över även på oss. Om detta är ett nytt normaltillstånd eller inte beror dock i hög grad på hur svenska partier kommer att agera framgent.

Porträttet av Roger Ailes i ”The loudest voice” rymmer flera dimensioner. Det vittnar om hur män med makt brukar och missbrukar makt. Tv-serien skildrar också en långvarig historia av sexuella trakasserier och övergrepp. Men det är också en berättelse om när Ailes enrollerades av mediemagnaten Rupert Murdoch för att starta en ny TV-kanal, det som blev den i dag kända och ökända Fox News.
Från ingenting blev den USAs största TV-kanal. Men den vinklade konservativa journalistiken innehöll en stor dos propaganda för ytterhögerns positioner och politiker, där udden hela tiden riktades mot den så kallade liberala eliten. Roger Ailes var en högervriden, revanschistisk, rasistisk TV-makare som gick fria händer under några år då den amerikanska politiken i grunden förändrades. Roger Ailes hade varit rådgivare år flera presidenter, Nixon, Reagan, Bush. Och på Fox medverkade han mer än andra till att dela landet och driva Republikanerna allt längre högerut. Det var Fox och Donald Trump som började antyda att Barack Obama egentligen inte var född i USA. Vilket bevisligen inte var sant. Påståendena och antydningarna blandades i en manipulativ mix. Barack Obama kallades alltid Barack Hussein Obama. I någon mån producerade Fox Donald Trump eller banade i varje fall väg för honom.

Inget av de borgerliga partierna vill numera riktigt vara i mitten.

Säger ”The Loadest voice” något om Sverige? Kanske inte direkt. Samtidigt är vårt land inte avskuret från de stora politiska trenderna i vår omvärld. Vi har visserligen inte någon Fox-kanal. Men samtidigt är det lätt att se att den konfrontationsnivå och det höga tonläge som dominerar i amerikansk politik också spiller över på Sverige. Inget av de borgerliga partierna vill numera riktigt vara i mitten. De drivs av en stark vilja att avreglera arbetsmarknaden och av ett oreserverat försvar för marknadsmodellerna inom välfärdssektorn. Något annat verkar vara liktydigt med att prisge sig till socialismen. Till det här kommer en dragning åt höger i många värdefrågor inom Kristdemokraterna och Moderaterna, där konkurrensen från Sverigedemokraterna verkar skapa någon slags existentiell ångest eller vankelmod.

Fox har vi inte. Men på Internet och sociala medier ser vi en logik som påminner om den Roger Ailes gav utrymme för. Det finns en stor ny offentlighet på nätet skapad av alternativ högerns olika schatteringar. En del har också direkta och indirekta kopplingar till Sverigedemokraterna. Även ledande företrädare för moderaterna dras in i detta kraftfält. Den moderata riksdagsledamoten Lars Beckman har exempelvis anklagat en chefredaktör inom Bonnierägda Mittmedia för att tillhöra ”extremvänstern”. Han har flera gånger delat texter från Nyheter Idag och även en gång delat en artikel från Fria Tider.

Till detta kommer förstås riksdagsledamoten Hanif Bali som sedan länge är känd för att höja tonläget på Twitter och Facebook. När han attackerade Patrik Oksanen, redaktör på Hudiksvall tidning, hade han hämtat uppgifterna från Nyheter Idag. I somras gick han igång när en ung kvinna tvingades kliva av en buss i Skåne på grund av sin klädsel. Hela den här miljön av högerorienterade och högerextrema medier aktiverades förstås och Hanif Bali hängde på och skrev: ”Al-Malmö, Nordens Ramallah levererar”. Bussbolaget och ansvariga politiker har bestämt dementerat att det skulle ha funnits några religiösa motiv. Men Bali har inte låtit sig övertygats utan i stället talat om ”Bagdad Bob-megafoner”. Den som skriker högst syns mest och hörs mest. The loudest voice.

Så är vi på väg mot samma konfrontationsnivå som USA? Mycket tyder dessvärre på det. Men samtidigt beror svaret på den frågan i hög grad också hur moderaterna kommer att agera framgent. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och partisekreterarna Gunnar Strömmer är inga Fox-killar. Expressens Tomas Nordenskiöld rapporterade i lördags också att det interna trycket ökar på den moderata partiledningen att sätta ned foten.

Men hittills har förhållningssättet till Hanif Bali varit kluvet och valhänt. Efter påhoppen på Patrik Oksanen fick han lämna moderaternas partistyrelse. Men han nominerades på nytt till riksdagen 2018. Till saken hör att han är populär i partiet och han fick starkt stöd i provvalet bland moderaterna medlemmar i Stockholm. Men frågan är vart vinden i partiet blåser. Och om de här propagandisterna drar med sig Moderaterna allt längre ut i de politiska tassemarkerna där högerns anständighet tar slut.