Lisa Bondesson och Elinor Odeberg

debatt I januariavtalet har Centerpartiet fått igenom en privatisering av Arbetsförmedlingen. Men att privatiserad arbetsförmedling skulle gynna sysselsättningen saknar förankring i forskning och beprövad erfarenhet. Arbetsförmedlingens viktiga uppdrag att matcha och rusta brett mot arbetsmarknadens behov riskerar att gå förlorade i den förhastade process som nu pågår, skriver företrädare för Kommunal.

Enligt Januariavtalet ska Arbetsförmedlingens uppdrag skalas ned till att syssla med avtalsuppföljning och kontroll, medan förmedlingen ska privatiseras genom Lagen om valfrihet (LOV). Pådrivande i denna förändring är Centerpartiet vilka i sin tur har Australiens privatiserade arbetsförmedling som förebild. Det finns dock inga tillförlitliga studier som visar effekterna av privatiseringen.

Arbetslösheten gick förvisso ner där till en början, men det handlar inte nödvändigtvis om arbetsförmedlingens driftsform. Relevanta studier i sammanhanget är istället de som jämför offentliga och privata utförare. De empiriska studierna ger inte stöd för att privata utförare skulle vara effektivare än offentliga utförare utan pekar snarare för motsatsen.

Det finns flera faktorer som talar för att kostnaderna kommer drivas upp. Myndigheten behöver bygga upp en kontrollapparat och kompetens som idag saknas. En övervägande del av det som idag görs manuellt ska ersättas av digitala verktyg och automatiserade bedömningar – men utan att det idag finns sådana system på plats och många juridiska frågeställningar kvarstår.

Under AF:s utredningsprocess av reformeringen har majoriteten av de privata företagen angett bristande lönsamhet som eventuellt skäl till att inte etablera sig. Om kommuner ska släppas in i systemet kan det förvisso täcka upp vita fläckar men det kommer troligtvis vara kommuner som redan har det tufft ekonomiskt och där möjligheterna till matchning (jämfört med staten) är små. Dessutom riskerar det bli väldigt stora skillnader, beroende på vilken sida om kommungränsen man bor.

Vi riskerar en kortsiktighet i förmedlingen som går stick i stäv med de utmaningar vi ser vad gäller att få rätt utbildad personal i välfärden.

Konsekvensen av andra LOV-system i välfärden, exempelvis inom primärvården, har blivit att det på vissa platser blivit överetablering, på andra underetablering. Samtidigt har förvaltningen svällt som konsekvens av att kraven på kontroll ökat. Resurserna till arbetsförmedling behövs för att garantera en lokal kontorsnärvaro och individanpassad matchning och rustning – inte till nya IT- och kontrollsystem.

Den mer samhällsövergripande frågeställningen är vad privatiseringen får för konsekvenser för sysselsättning och arbetslöshet på sikt när incitamenten för privata företag blir att göra vinst och för kommuner (om de blir en del av systemet) att slippa socialbidragsbetalningar. Grundpremissen till varför Arbetsförmedlingen varit statlig är att arbetslöshet är en statlig angelägenhet och att genom en statlig förmedling går det att matcha och rusta brett mot arbetsmarknadens behov.

Vi riskerar en kortsiktighet i förmedlingen som går stick i stäv med de utmaningar vi ser vad gäller att få rätt utbildad personal i välfärden. Enligt SKL:s rekryteringsprognos krävs 136 000 undersköterskor och vårdbiträden till och med 2026. Det är inga enkla jobb, utan det kräver ett integrerat och långsiktigt arbete med både validering, språkkunskap och utbildning.

Förutsättningarna för en lyckad reformering av myndigheten ska också ses i ljuset av att nästan hälften av alla lokalkontor redan har stängt som konsekvens av M-KD-budgeten. Regeringen hade en chans att bromsa nedskärningarna i höstbudgeten, men minskade istället resurserna ytterligare. I och med AF:s förändrade uppdrag är det inte så konstigt att minska resurserna till myndigheten, men nedskärningar sker alltså innan det nya systemet ens är påbörjat.

Arbetsförmedlingen har sina utmaningar, men varken processen med drastiska nedskärningar, eller slutmålet om privatiserad arbetsförmedling, talar för en bättre utveckling. Det enda vi vet med säkerhet är att ännu en del av välfärden förvandlas till kassako för riskkapitalister. Vi uppmanar samarbetspartierna att släppa prestige och ideologiska skygglappar innan det är försent.

 

Lisa Bondesson, samhällspolitisk chef Kommunal

Elinor Odeberg, utredare Kommunal