När Gösta Bohman var moderatledare var han tveksam till det ”opålitliga” Centerpartiet, som ibland kunnat samarbeta vänsterut. Men han pepprades av promemorior av sin unge assistent Carl Bildt, som hävdade att utan Centern var ett maktskifte omöjligt. Moderaterna måste vinna Centern för att legitimera att högern kunde ingå i en borgerlig regering, menade han. Så blev det också i och med maktskiftet 1976. Och det är samma strategi som Fredrik Reinfeldt haft, även om det utåt sett ut som om Alliansen fötts på Maud Olofssons lilla gård i Högfors, inte av ett moderatparti laddat med storföretagsbidrag.

För den som kan sin historia blir därmed de distriktsordförande i Centern som häromdagen framträdde i Svenska Dagbladet inte några avvikande röster. Centerns tradition är att vara ”den lilla människans” parti och att undvika att ingå i några fasta block. Visst kan man diskutera hur många som tycker så, men att de är ganska många är obestridligt. Och att det illustrerar hur samarbetet inom alliansen nu krackelerar, i takt med att knattepartierna känner sig allt mer klämda inne i högerregeringen.

Från borgerliga ledarsidor kommer nu rådet att de borgerliga småpartierna ska ”morska upp sig” eller bättre än i dag försöka ”vårda alliansen”. Men vad hjälper det om man är morsk, om man i grunden är oense?

Alliansens kärnkraftskompromiss gäller tydligen inte längre, eftersom Centern i går på DN Debatt flaggar för att helt avveckla kärnkraften till 2050, medan folkpartiets Jan Björklund vill omförhandla för att underlätta för fler reaktorer. I går kom också nyheten att Vattenfall vill bygga ny kärnkraft. Vem är det som regerar? Är det Maud Olofsson eller är det Vattenfall, som lär lyda under näringsministern?

Och är det att ”vårda alliansen” om finansminister Anders Borg vill förhandla med Miljöpartiet om höstens budget, och att statsminister Fredrik Reinfeldt sagt att han är öppen för att ge miljöpartisterna ministerposter? Rena skräcken för Centern, som då skulle få ännu ett småparti att stångas med, dessutom värsta konkurrenten i miljösammanhang. Det var patetiskt att höra Maud Olofsson säga i P1 Morgon i går att Anders Borg inte menat så och att Fredrik Reinfeldt var felciterad.

Almedalen har visat att blockpolitiken i Sverige ligger i själatåget. De rödgröna kommer knappast att inför 2014 skriva ihop ett gemensamt regeringsprogram. Och vadhållningen kan börja om alliansens fyra partier då går fram var och en för sig.

Den slutna politiska terrängen är på väg att öppnas, och ingen vettig människa kan sörja över det. Maud Olofsson är rätt ensam om att klämma en tår.