Även om Stefan Löfven hävdar att han har svårt att skilja på höger och vänster i politiken finns det många väljare som fortfarande kan det.

Så har då Fredrik Reinfeldt fått svar på sin retoriska fråga, ställd bara för att visa hur sammansvetsad alliansen är: ”Vem vill Socialdemokraterna egentligen regera med?”

Stefan Löfvens svar är att alla partier går bra, utom Sverigedemokraterna. Blockpolitiken ska brytas för att ”ta ansvar för Sverige” och undvika SD som vågmästare.

Det är lätt att sympatisera med en sådan hållning. Främlingsfientliga partier får aldrig normaliseras i Sverige på det sätt som sker i exempelvis Norge, med FRP i regeringen.

Problemet är bara att Socialdemokraterna är på väg att släta ut de politiska skillnaderna – och därmed betydelsen av politiken – knappt ett år före valet. Sverige riskerar att få en valrörelse där de två statsministerkandidaterna säger ungefär samma sak, bara i olika tonlägen.

Trianguleringen hade gått för långt redan innan Stefan Löfvens regeringsutspel. Inte minst i skattepolitiken är Socialdemokraterna på väg att förlora sin trovärdighet. Å ena sidan säger de att ett femte jobbskatteavdrag är komplett oansvarigt. Å andra sidan lovar de att inte ta bort ett sådant avdrag om alliansen genomför det.

Förvirringen om vem som egentligen tycker vad, och varför, blir inte mindre av att Reinfeldt säger att det inte blir några nya skattesänkningar under nästa mandatperiod.

Socialdemokraterna och Moderaterna tävlar om att vara den bättre versionen av sin huvudmotståndare, vilket lägger sordin på den politiska debatten. Det märktes inte minst i söndagens Agenda – då Stefan Löfven förklarade att han ska invänta valresultatet för att sedan avgöra vem han ska samarbeta med om full sysselsättning och bättre resultat i skolan.

Ursäkta, men vilken partiledare hade inte kunnat göra ett sådant uttalande?

Även om Stefan Löfven hävdar att han har svårt att skilja på höger och vänster i politiken finns det många väljare som fortfarande kan det.

Socialdemokraterna är fortfarande i opposition. För dem måste det viktigaste vara att vrida samhällsdebatten vänsterut – för att vinna kampen om problemformuleringen. Om sedan Centern eller Folkpartiet vill medverka i en socialdemokratisk regering måste det vara för att lämna allianspolitiken – inte för att skapa en alliansen light under Stefan Löfvens ledning.

Det är helt enkelt dags för Socialdemokraterna att börja agera som de oppositionsledare de är.

Visst är det nödvändigt att utestänga Sverigedemokraterna från varje form av regeringsmakt. Men Socialdemokraternas och Moderaternas eviga triangulering riskerar paradoxalt nog att stärka Sverigedemokraterna. Om de etablerade partierna samlas i en smet på mitten – slutar erbjuda politiska alternativ – kan Sverigedemokraterna hävda att det är dem mot resten. Antietablissemang mot etablissemang.

Så kan valresultatet bli en obehaglig främlingsfientlig historia.

Nu måste Stefan Löfven och Socialdemokraterna visa att de vill ha en valrörelse på riktigt, som handlar om politikens förändrande kraft.