Ledare Hotfulla kunder i på barer och i affärer är ett problem, men inget man löser med no-go-zoner eller fler poliser.
Svensk Handel meddelade förra veckan att de anser att för få hotfulla personer portas från butiker. För många som skapar en hotfull och stökig stämning kommer undan. Jag tvivlar inte alls på att sånt förekommer, både inom handel och på barer och restauranger. Det är fruktansvärt att bli hotad på jobbet, att en gäst eller kund inte kan bete sig. Oavsett om man är nykter eller full, oavsett om man har fått dåligt bemötande eller inte, ska man aldrig vara hotfull mot personal eller andra besökare när man är ute i svängen.
Denna kulle väljer jag att om inte dö, så i alla fall tjata, på.
Vad som räknas som en hotfull person är dock svårt att avgöra, särskilt om Åklagarmyndigheten friar. Svensk Handel menar att det är ett problem att för få fälls och portas. Det är mycket möjligt att det finns ett mörkertal, men hur ska man kasta ljus över det på ett rättssäkert sätt?
De menar att man inte ska arbeta ensam eller vara för få
I Köpenhamn har man skapat fyra zoner i festliga områden där människor som dömts för våldsbrott inte får vistas, även efter att de avtjänat sina straff. Reformen, som setts som en del av en auktoritär utveckling, får gärna utvidgas, tycker deras Justitieminister. I framtiden hoppas man på fler no-go zoner, fler poliser i områdena, och gärna samarbete med resturang- och barägare.
No-go zoner och att porta fungerar som åtgärder givet att folk alltid är stökiga eller alltid snälla. Och jag tror tyvärr inte att varken danskar eller svenskar fungerar så. Det är helt enkelt en deppig ambition som ger upp innan den ens försökt skapa trygghet för vanligt folk.
För förutom branschorganisationer, ägare och poliser finns det en annan grupp som längre larmat om det här, även i Sverige. Det är personalen, kanonmaten. Deras lösningar handlar inte alltid om fler poliser, domar eller no-go-zoner. Både Handels och Hotell- och Restaurangfacket återkommer till en åtgärd som möjligtvis inte ger lika mycket klick i en valrörelse, men som kanske ändå är värd något. De menar att man inte ska arbeta ensam eller vara för få. Man ska ha möjlighet att få snabb hjälp, gärna av kollegor, annars får arbetsgivaren fixa fungerande larm. Man ska kunna ta upp otrygga situationer, med arbetsgivare eller skyddsombud, och förhindra att det upprepas.
Det är klart att polisen måste kopplas in i extrema fall. Men otrygghet är också en känsla och ett tillstånd som är påverkningsbart. Situationer kan deeskaleras om det finns tid och möjlighet. Man blir modig av att veta att man har någon som är på ens sida. Det omvända gäller också. Att skära ner på personal skapar utsatta situationer, där man känner sig, och blir, mer otrygg.
I valrörelsen har både M-, KD- och SD-ledaren skrutit om att de gärna struntar i rättssäkerhet vid valda tillfällen för att komma åt otryggheten. De gör det i den tysta majoritets namn, det vanligaste vanliga folket som stått ut med buset alldeles för länge och som längtat efter att bli räddade av denna toppen-trio, bestående av otroligt vanliga människor.
Om man på riktigt hade brytt sig hade man kanske lyssnat lite mer på dem man säger sig företräda. Fack och folkrörelser beskriver en otrygghet folk känner i sin vardag, på helt vanliga jobb. De föreslår lösningar, som är lite kostsamma för arbetsgivare, men inte mindre av en plikt för det. Politiker och branschorganisationer som vill komma åt otrygghet borde backa dem och deras krav på trygga arbetsplatser, inte vänta tills hotet redan är framme för att kunna verka tuffa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
