Bild: Wik
Bild: Wikimedia commons

Vi firar att muren föll. Att den revs av människor av kött och blod som oss. Vi hyllar historiska hjältedåd. Men vi vågar inte ta ställning mot samtidens orättvisor. En mur delar palestinier på Västbanken från sina marker och sina familjer. En mur delar världens främsta stat, USA, från sitt grannland Mexiko. En osynlig mur delar fortfarande Europa i ett öst och i ett väst. Och en mur bestående av kanonbåtar och digitala register delar Medelhavet mellan de bemedlade och de utsatta med drömmar om ett bättre liv.

Människor av kött och blod som oss, men som befinner sig på fel sida om murarna. Murar som orsakar död. Bara i kampen om att ta sig in i Europa dör varje år tusen människor. Tre om dagen. Det är viktigt att minnas dem när vi firar historiska framsteg. Var det med samma likgiltighet som världen såg på när Berlinmuren restes?

Den svenska tokhögern gör nu sitt bästa för att klistra muren på allt som är politiskt till vänster om mitten. Från att den skulle vara något ödesbestämt förbundet med den kommunistiska ideologin till att det är den svenska socialdemokratins fel att muren stod kvar till 1989. Det är skrattretande, patetiskt och enögt.

I dag är muren mer än något annat ett högerprojekt. Den ska resas och bara tillåtas falla om kapitalismen finns på andra sidan. Men som Natalia Kazmierska påpekar i Expressen Kultur: “Det politiska och marknadsliberala kaos som Östeuropa gått igenom efter Kalla krigets slut liknar inte direkt något varmt och lyckligt frihetsparadis: det är samhällen där människor går under.”

Människor går under. Men den svenska högern hånar nya ofriheter och rädslor. Varför vara kritisk till kapitalismens baksidor när man kan blunda? Och det som en gång var symbolen för ett omodernt samhälle som vi ville tro att vi hade lämnat bakom oss har gått från tendens till trend. Ett mönster av enkla åtgärder för att komma åt komplicerade problem. Problem med flyktingar? Res en mur. Problem med terrorister? Res en mur. Problem av något abstrakt slag som behöver skyllas på människor som upplevs som främmande? Res en mur.

Den enkla lösningens väg blir sällan i slutändan den minst komplicerade vägen. Och precis som Sammetsrevolutionen 1989 tog de flesta politiker med överraskning, kommer dagens politiker att överrumplas av människors starka vilja till frihet och välstånd. Berlin Morgenpost beskrev i går Berlinmurens fall som att folkets vilja var starkare än ledarnas makt. Det gäller även dagens murar.