Bild: Yonna Waltersson

ANALYS: På fredag inleds LO:s 27 kongress, men pusslet med den nya ledningen är ännu inte klart. Att den troliga lösningen knappast lär vara jämställd öppnar för kritik.

När Wanja Lundy-Wedin valdes om som LO-ordförande för andra gången 2008 skedde även en annan förändring. LO:s yttersta ledning bantades från fyra till tre personer.

Det läggpussel som ännu inte är klart inför kongressen som börjar på fredag tyder på att ledningsgruppen återigen kommer att bestå av fyra personer. I så fall måste stadgarna ändras. Men en motion om en sådan stadgeförändring har passande nog lämnats in av Kommunal. Den ska först ha avslagits av LO:s styrelse, men lär nu bifallas.

Valberedningen, som leds av Byggnads ordförande Hans Tilly, har hittills berättat att de föreslår Karl-Petter Thorwaldsson från IF Metall som ordförande. Huvudutmanaren Tobias Baudin från just Kommunal blir, enligt en klassisk facklig kompromiss, vice ordförande.

Läggpusslet har dock komplicerats av att den nuvarande avtalssekreteraren Per Bardh, som ingår i ledningen, också är man. I går kom ett plötsligt besked: Bardh kandiderar inte till posten som LO:s avtalssekreterare för de kommande fyra åren. Han ska i stället utveckla fackföreningsrörelsens arbete för etiska och hållbara placeringar. En förflyttning som enligt Aftonbladets Ingvar Persson knappast är frivillig.

Enligt Dagens Arenas källor har det varit svårt att hitta en kvinna till posten som avtalssekreterare. Därför är det inte förvånande att tidningen Byggnadsarbetaren nu erfar att jobbet går till Torbjörn Johansson.

Ett presidium med tre män är naturligtvis en omöjlighet. Därför lär Kommunals motion hörsammas, och med en stadgeändring får LO återigen en ledning bestående av fyra personer. Enligt Arbetet utpekas Sekos förbundssekreterare Ingela Edlund som den fjärde personen i LO:s nya ledning.

Frågan är även en del av större förhandling mellan de 14 LO-förbunden. Arbetet skriver att flera av de mindre förbunden kräver att samtliga förbund ska ingå i LO-styrelsen. Vidare ska det enligt Arbetet finnas krav på att tre namngivna enhetschefer på LO-kansliet ska bytas ut, vilket blir en fråga för den nya ledningen.

Att denna nya ledning ännu inte är klar tar naturligtvis kraft och uppmärksamhet från LO-kongressens politiska innehåll. Vidare lär en ledningsgrupp bestående av tre män på de tyngsta positionerna, samt en kvinna tack vare en stadgeändring, möta berättigad kritik. Nästan varannan LO-arbetare är kvinna, men bara två förbund leds av kvinnor och förbundsstyrelserna har kraftig manlig majoritet. Att en ledningsgrupp bestående av fyra personer får tre män på de tyngsta posterna visar att den svenska fackföreningsrörelsens jämställdhetsresa bara är påbörjad.

Vidare lär det noteras att fackföreningsrörelsen generellt kämpar med besparingar, medan ledningen i LO-borgen tillåts växa.

Det kan också noteras att valberedningens arbete, som har varit betydligt mer öppet tidigare, hittills har mötts med uppskattning bland förbunden. Men redan i maj 2011 klargjorde Karl-Petter Thorwaldsson att han kandiderade till posten som LO:s nya ordförande.

Ett drygt år senare, och fyra dagar innan hans kröning, vet vi inte hur det fullständiga förslaget till ny LO-ledning ser ut.