Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia. Bild: Hotell- och restaurangfacket
Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia. Bild: Hotell- och restaurangfacket

INTERVJU. Det nya löneavtalet inom industrin kommer inte påverka LO:s krav i vårens avtalsrörelse, enligt Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia. ”Förr eller senare säger våra medlemmar att måttet är rågat”, säger hon.

I måndags enades facken och arbetsgivarna inom industrin om ett nytt löneavtal. Avtalet innebär löneökningar på tre procent i 14 månader, med start första februari 2012.

Traditionellt har löneökningarna inom industrin varit normerande för arbetsmarknaden i stort, men det är långt ifrån säkert att traditionen gäller den här gången.
– Vi vidhåller LO-samordningen, med 3,5-procents löneökningar och jämställdhetspotter, säger Hotell- och restaurangfackets Ella Niia till Dagens Arena.

Tidigare i år sprack LO-samordningen, med följden att de två LO-förbunden IF Metall och GS står utanför de gemensamma lönekraven som LO driver.
– Tyvärr lyckades vi inte enas. Industrifacken hade ju högre lönekrav [3,7 procent] än de som LO nu driver på tre och en halv procent. Det som skilde var jämställdhetspotterna, säger Ella Niia.

Modellen där den konkurrensutsatta industrin ”sätter märket” för löneökningarna inom alla branscher brukar försvaras med att den är en förutsättning för att Sverige ska kunna behålla sin konkurrenskraft mot omvärlden.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven har varnat för att ”hela lönebildningen” riskeras om inte alla accepterar industrins normerande roll. Men Ella Niia tycker att farhågorna är uppförstorade.
– Det där var lite överdrivet av Stefan, säger hon.

– Vårt förbund ligger längst ned. Att våra medlemmar får en lön som går att leva på påverkar knappast den svenska lönebildningen i stort.

Hur tror du att det kommer att gå i avtalsrörelsen?
– Uppdraget är att hitta den optimala punkten, där både vi och arbetsgivarna känner att det här kan vi acceptera. Men det är klart, kommer arbetsgivarna med nollavtal, då blir det förstås tufft.

– Ibland får man intrycket att det aldrig finns pengar till löntagarna, aldrig pengar till kvinnodominerade yrken. Förr eller senare säger våra medlemmar ”nu är måttet rågat”. Det är många som frågar sig när det är vår tur.

Kommer era medlemmar nöja sig med löneökningar som ligger i linje med industriavtalets?
– Om våra medlemmar är nöjda eller inte beror förstås på vad vi får i relation till vårt ursprungliga krav.

Och treprocentiga löneökningar är onekligen mindre än 3,5?
– Ja.