Blue Lock

Filmens premiss om egoism kontra lagspel  är intressant. Tyvärr håller inte idén hela vägen. Det blir alldeles för mycket fokus på otroliga mål och extraordinära fotbollstricks i stället för på grundstoryn. Det tycker Jon Andersson som sett japanska “Blue Lock”, med svensk biopremiär i helgen. 

Varför lyckas aldrig det japanska landslaget i de stora turneringarna och hur ska det förändras? Det frågar sig företrädare för det japanska fotbollsförbundet efter ännu ett tidigt uttåg i en storturnering. Lösningen blir Blue Lock – ett projekt där 300 av landets bästa anfallstalanger på herrsidan samlas för att delta i en extrem överlevnadstävling. Målet – att få fram världens mest egoistiska och dominanta anfallsspelare. 

Intressant premiss

“Blue Lock”, med svensk biopremiär i helgen, är baserad på den populära mangan och animé-serien med samma namn. Precis som anslaget antyder är det en sorts kombination av en fotbollsfilm och en deathgame – film, som “Battle Royal”, Hunger Games” och “Squid Game”. 

Premissen är intressant. Tänk om alla fotbollskännare har fel? Att fotboll egentligen inte är någon lagsport utan en individuell idrott, där den som är så egoistisk som möjligt vinner.

Den teorin lanseras av den sköningslöse coachen och uppfinnaren av Blue Lock  Jinpanchi Ego (Masataka Kubota). Men han har lagt in en tvist. Efter en första utslagningsrunda delas spelarna in i olika elvamannalag, baserat på ranking. De lag som vinner respektive grupp går vidare, men den bäste målskytten i de lag som åker ur tar sig också vidare till nästa omgång. Ska man spela för sig själv eller laget? Vilken taktik är bäst för att ta sig vidare i tävlingen?

Blir tröttsamt

Tyvärr håller inte idén hela vägen. Det blir enligt min mening alldeles för mycket fokus på otroliga mål och extraordinära fotbollstricks i stället för på grundstoryn. Det är visserligen imponerande att se hur filmskaparna lyckas skapa en del av fotbollsscenerna med snurrfinter, cykelsparkar och snygga brytningar. Men efter ett tag blir det tröttsamt. Åtminstone för mig. Det blir för stiliserat och utdraget och grundstoryns intressanta premiss hamnar i skymundan. Dessutom har tricksen och de spektakulära målen ganska lite med riktig fotboll att göra. Men förmodligen är det meningen att lägga filmens fokus på just detta.

Fans av mangaserien lär inte bli besvikna. För oss andra som söker lite mer innehåll och substans rekommenderar jag att gå och se en annan film. 

Jon Andersson