debatt När en myndighet känner till att en person har en funktionsnedsättning måste den säkerställa att stödet inte bara finns i teorin, utan också fungerar i praktiken. Det framgår av en viktig dom från Stockholms tingsrätt som Arbetsförmedlingen har valt att inte överklaga, skriver jurister från Malmö mot Diskriminering.
En man med kognitiv funktionsnedsättning var inskriven hos Arbetsförmedlingen. Han hade vid flera tillfällen gjort fel när han lämnade in aktivitetsrapporter och hade drabbats av sanktioner. Arbetsförmedlingen kände till hans funktionsnedsättning och hans svårigheter och mannen hade upprepade gånger försökt få stöd för att kunna göra rätt.
Trots det fick han inte det individuellt anpassade stöd han behövde. När en aktivitetsrapport lämnades in en dag för tidigt stängdes han av från ersättning i 45 arbetsdagar. Därefter sänktes hans ersättning kraftigt.
Stockholms tingsrätt konstaterade den 10 juli att Arbetsförmedlingen hade utsatt mannen för bristande tillgänglighet, en form av diskriminering. Arbetsförmedlingen har meddelat att domen inte överklagas.
Myndigheten hänvisade bland annat till att det fanns möjlighet att få sms-påminnelser via ”Mina sidor” och att lämna aktivitetsrapporten muntligt. Det räckte dock inte att möjligheterna formellt fanns. Arbetsförmedlingen behövde också ge mannen det stöd som krävdes för att han faktiskt skulle kunna använda dem.
Digitala lösningar funkar inte för alla
Offentlig sektor blir alltmer digitaliserad. Information lämnas på webbplatser, i e-tjänster och på personliga sidor. Det är effektivt för många, men generella digitala lösningar är inte automatiskt tillgängliga för alla.
Personer med kognitiv funktionsnedsättning kan exempelvis ha svårt att förstå abstrakta instruktioner, planera flera steg eller komma ihåg en uppgift utan en påminnelse vid rätt tidpunkt. Att informationen finns någonstans betyder inte att den har nått fram eller gått att använda.
Domen är därför relevant långt utanför Arbetsförmedlingen. Samma frågor kan uppstå inom Försäkringskassan, socialtjänsten och andra myndigheter och kommunala verksamheter där enskilda förväntas förstå information, digitala tjänster och uppfylla administrativa krav.
Ansvaret kan inte heller läggas enbart på enskilda handläggare. Chefer och myndighetsledningar måste skapa rutiner som gör det möjligt att upptäcka när generella insatser inte fungerar. Medarbetarna måste ha kunskap, tid och mandat att anpassa kontakten efter individens behov.
Så kan myndigheter klara kraven
Domen pekar på vad offentlig sektor behöver göra:
* Säkerställa att informationen har nått fram och blivit begriplig. Det räcker inte alltid att skicka ett brev eller lägga ett meddelande i en e-tjänst.
* Följa upp när en person upprepade gånger misslyckas med att uppfylla krav. Återkommande misstag kan vara ett tydligt tecken på att stödet inte fungerar.
* Göra individuella anpassningar när behovet är känt. Det kan handla om muntlig information, personlig kontakt eller påminnelser vid rätt tidpunkt.
Det innebär inte att myndigheter ska ta över den enskildes ansvar eller garantera att varje uppgift blir rätt. Det innebär att personer med funktionsnedsättning ska få en faktisk och likvärdig möjlighet att förstå kraven och agera utifrån dem.
Tillgänglighet är inte uppnådd för att en stödåtgärd finns beskriven. Den är uppnådd när den som behöver stödet faktiskt kan använda det. Landets myndigheter och kommuner behöver se över sina rutiner. Annars riskerar fler människor att straffas för att de inte har fått en verklig möjlighet att förstå och göra rätt.
Johanna Ingemarsson och Disa Nordling, jurister vid Malmö mot Diskriminering och ombud i målet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
