Fattigdom Andelen som får ekonomiskt bistånd har minskat kraftigt sedan 1990-talet. Samtidigt följer inte biståndet med inkomstutvecklingen vilket innebär växande ekonomiska klyftor. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet.
Allt färre får ekonomiskt bistånd, tidigare känt som socialbidrag, i Sverige. År 1996 fick 8,2 procent av befolkningen det och 2023 hade andelen sjunkit till endast 2,5 procent. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet.
– Ofta har tidsserierna om utvecklingen av ekonomiskt bistånd och fattigdom utvecklats på samma sätt. Det gör de inte nu. Fattigdomen har inte förändrats något större men färre och färre får ekonomiskt bistånd, säger Björn Gustafsson, professor emeritus i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Det finns olika sätt att mäta fattigdom, påpekar Björn Gustafsson. Dagens Arena skrev nyligen om att social och allvarlig materiell fattigdom tredubblats de senaste tre åren. Då utgår man ifrån 13 nödvändiga utgifter och de som inte har råd med 5 av dem anses leva i social och allvarlig materiell fattigdom. Björn Gustafsson använder sig av definitionen som räknar de med inkomst under 60 procent av medianinkomsten som fattiga.
– Det är det huvudsakliga sättet att definiera och mäta fattigdom. Både på SCB och i den europeiska gemenskapen, säger Björn Gustafsson.
Nivåerna oförändrade
Enligt den här definitionen ökade fattigdomen i Sverige från 90-talet fram till omkring 2010. Sedan dess har den legat stabilt på omkring 13-14 procent av befolkningen. Ett viktigt skäl till att fattigdomen inte minskar samtidigt som färre får ekonomiskt bistånd är att normerna som används vid ansökan inte har följt med inkomstutvecklingen i samhället. Nivåerna, hur mycket hjälp hushållet har rätt till, har stått still.
Tidigare var det kommunerna som bestämde vilka normer som skulle tillämpas, förklarar Björn Gustafsson. Normbeloppet varierade då kraftigt mellan kommunerna och en process mot enhetliga normer, beslutade av regeringen, påbörjades. Från och med 1998 är det regeringen som beslutar om lägsta normen för alla kommuner och sedan 2009 är normen knuten till prisbasbeloppet.
För en ensamstående vuxen är den rikstäckande normen 5 180 kronor per månad och för två sammanboende vuxna är den 8 450 kronor per månad.
Samtidigt konstaterar Björn Gustafsson att kommunerna blivit mer restriktiva i sina bedömningar om vem som ska beviljas ekonomiskt bistånd. Dagens Arena har tidigare rapporterat om att det är flera som upplever att det har blivit svårare. Att socialkontoren inte godkänner folk med bil eller lån. Småbarnsmamman Johanna berättade nyligen för Dagens Arena att hon nekats försörjningsstöd flera gånger. Där hon bor räknar socialtjänsten in eventuella lån i kalkylerna för existensminimum och hon har tidigare tagit lån.
– De kollar varenda grej, som om att de letar efter att hitta fel. Jag vänder mig mer och mer till kyrkan och de här välgörenhetsfonderna, sa Johanna till Dagens Arena.
Ökad ojämlikhet
Maria Olausson, kårledare på Frälsningsarmén, menar att reglerna för ekonomiskt bistånd behöver ses över.
— Det finns flera delar i de reglerna som skulle behöva ses över. Det handlar både om bidragsnivåer och krav för att få bidrag. Men jag tror också att det handlar om det enskilda mötet med människan och se den personens helhetssituation. Inom ramen för våra lagar och regler finns ju också ett visst tolkningsutrymme, när handläggaren sitter och gör bedömningar om bidrag, sa hon till Dagens Arena.
En annan utveckling som bidragit till att fattigdomen står stilla och att färre får ekonomiskt bistånd tror Björn Gustafsson har att göra med migrationen.
– Det har skett en stor förändring i vilka som får biståndet de senaste 15-20 åren. Förr var utrikes födda en minoritet och när utbetalningarna ökade i första hälften av 90-talet var det framför allt till svenskfödda. I dag är de flesta som får det utrikes födda. Attityden mot invandring har förändrats, det är ett faktum. Vilken betydelse det har för att man inte höjt normerna kan man bara spekulera i, säger Björn Gustafsson.
Att biståndet inte följer med den övriga inkomstutvecklingen innebär också, påpekar Björn Gustafsson, att inkomstskillnaderna och ojämlikheten ökar i Sverige.
– Vi vet att inkomstfördelningen blivit mer ojämn sedan 1980-talet. Sverige som särställning med små inkomstskillnader gäller inte längre. De är ganska små i en internationell jämförelse, men de har ökat, säger Björn Gustafsson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
