Essä Så förändras spelplanen inför franska presidentvalet
Den 31 mars 2025 dömdes Marine Le Pen i första instans för att ha använt EU-pengar till sitt eget parti, Rassemblement National (RN). Hon fick fyra års fängelse, varav två villkorligt, böter på 100 000 euro och fem års förbud mot att kandidera till offentliga uppdrag. Förbudet gällde direkt, vilket innebar att hon inte skulle kunna ställa upp i presidentvalet 2027.
Den 7 juli 2026 ändrade hovrätten (cour d’appel) i Paris straffet. Hon dömdes nu till tre års fängelse, varav två villkorligt. Det betyder att hon måste avtjäna ett år, men det kan ske med elektronisk fotboja. Böterna blev kvar på 100 000 euro. Förbudet mot att kandidera kortades ner till 45 månader, varav 30 månader var villkorliga. De 15 månader som inte var villkorliga ansågs redan vara avtjänade sedan den första domen. Därför fick hon tillbaka rätten att kandidera. Hon måste dock ha fotboja i minst ett år, och det gäller därmed för hela presidentvalskampanjen.
Hovrätten förklarade att domstolen får väga in hur straffet påverkar någon som redan har ett politiskt uppdrag, och hur det kan påverka väljarnas fria val.
Ny politisk kraft
Marine Le Pen deklarerade genast att hon ställer upp i presidentvalet 2027. Hon kommer också att överklaga domen till högsta instansen (Cour de Cassation), för att försöka slippa fotboja. Eftersom ett överklagande skjuter upp straffet, kan hon driva sin valkampanj som vanligt tills domstolen fattar beslut, vilket väntas i januari 2027. Om hon förlorar överklagandet måste hon sedan bära fotboja i ett år, troligtvis under eller efter kampanjen.
Hon är också ledamot i nationalförsamlingen, vilket ger henne parlamentarisk immunitet. Det kan fördröja straffet. Om hon dessutom blir vald till president, säger artikel 67 i den franska konstitutionen att straffet skjuts upp under hela presidentperioden.
Hovrättens beslut har gett Marine Le Pen ny politisk kraft och förändrat förutsättningarna för det franska presidentvalet 2027. Under de senaste månaderna hade partikollegan Jordan Bardella alltmer framstått som Rassemblement Nationals självklara presidentkandidat, om Le Pen skulle vara förhindrad att ställa upp.
Den 30-årige Bardella hade redan inlett en reell valkampanj med internationella resor, kontakter med ledande politiker i främst Polen och Italien, och en successiv profilering av en mer liberal linje i ekonomiska och europeiska frågor än den Le Pen representerar. Han har uppfattats, inte minst i Tyskland – Frankrikes viktigaste partner – som mer pragmatisk och samarbetsvillig i förhållande till EU:s institutioner. Hans avmätta reaktion på domen och på Le Pens beslut att kandidera vittnade sannolikt om en stor besvikelse. Nu återgår Bardella till rollen som politisk partner och möjlig kandidat till posten som premiärminister.
En personlig tillgång för partiet
Marine Le Pens personlighet och skickliga politiska hantverk utgör en betydande tillgång. Hennes erfarenhet, förmåga att fånga upp folkliga frågor och politiska uthållighet ger henne ett starkt stöd i stora delar av väljarkåren.
Hon väntas nu försöka bredda detta ytterligare genom att driva frågor som traditionellt förknippats med vänstern, såsom åtgärder mot sociala klyftor och ökad köpkraft för utsatta grupper – samtidigt som hon behåller sina kärnfrågor: säkerhet, invandring, ett effektivt rättsväsende och försvaret av nationell suveränitet.
En valrörelse i förändring
Le Pens återkomst förändrar strategin för samtliga kandidater. På vänsterkanten är reaktionerna hårt kritiska, där flera ledande företrädare anser att en person som dömts för brott inte bör kunna kandidera till republikens högsta ämbete – även om hon juridiskt sett är valbar. Socialistpartiet har ännu inte enats om en kandidat med reella utsikter att vinna stort väljarstöd, medan yttervänsterns Jean-Luc Mélenchon noterar betydande framgångar i opinionsmätningarna.
Inom mittenblocket tävlar de tidigare premiärministrarna Édouard Philippe och Gabriel Attal om att framstå som det främsta alternativet till RN. Attal satsar på en moralisk konfrontation och beskriver Le Pen som en fransk motsvarighet till Donald Trump, samtidigt som han framhåller att domen gör henne olämplig som president. Det argumentet riskerar dock att förlora i kraft ju längre kampanjen pågår.
Philippe bygger i stället sin strategi på sakpolitik. Han lyfter fram RN:s motstridiga budskap och pekar på Le Pens vacklande hållning i frågor som Europa, euron och pensionssystemet. Motståndarna väntas också återkomma till hennes positioner under covid-19-krisen, såsom motståndet mot vaccinationspasset och kravet på stängda gränser.
Enligt de senaste mätningarna leder Marine Le Pen klart i den första valomgången med omkring 34 procent av rösterna, före Jean-Luc Mélenchon (16 procent), Édouard Philippe (14 procent) och Gabriel Attal (8 procent). Hennes utsikter att nå den andra valomgången framstår därmed som mycket goda.
Ekonomiska och europeiska utmaningar
En eventuell seger för Rassemblement National väcker frågor om Frankrikes ekonomiska och europeiska framtid. Partiet präglas fortfarande av en nationalistisk vision, en stark vilja att begränsa invandringen, en uttalad misstro mot EU och en skeptisk inställning till unionens klimatpolitik. Partiet vill upphäva nu gällande regler om medborgarskap genom födelse på franskt territorium (droit du sol).
Flera av RN:s ekonomiska förslag riskerar att öka de redan stora budgetunderskotten och oroa investerare, samtidigt som de kan försvåra relationerna med Frankrikes europeiska partner. Le Pen vill ersätta dagens överstatliga EU-samarbete med en allians av suveräna stater, där fransk lag ska gå före EU-lag och där Frankrike ska lämna Schengensamarbetet och den gemensamma elmarknaden. Hon vill också minska Frankrikes bidrag till EU-budgeten.
Ett Frankrike styrt av RN skulle ställa sig i opposition mot flera av EU:s strategiska prioriteringar: stödet till Ukraina, initiativ för innovation och industriell omställning, energipolitiken och genomförandet av den europeiska gröna given. Många europeiska beslutsfattare ser dessa politikområden som avgörande för att Europa ska kunna framstå som en progressiv global kraft och samtidigt behålla sin konkurrenskraft gentemot USA och Kina.
Ett politiskt vägskäl
Hovrättens dom innebär en verklig politisk vändpunkt. Genom att åter bli valbar återtar Marine Le Pen rollen som sitt politiska lägers självklara kandidat. Även om hennes överklagande till Cour de Cassation innebär att viss rättslig osäkerhet kvarstår, lär den inte hindra henne från att driva en intensiv valkampanj. Den verkliga striden kommer nu att utspela sig på den politiska arenan, där motståndarna måste övertyga väljarna med egna förslag snarare än hänvisningar till domstolarnas fällande beslut.
Presidentvalet 2027 ser därmed ut att bli ett avgörande val – inte bara för Frankrikes politiska framtid, utan också för maktbalansen och riktningen inom Europeiska unionen.
Benedicte Berner-Eyde
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
