Inte sedan "utanförskapet" har något begrepp slagit som "verklighetens folk". KD:s metod för att stanna i riksdagen är att mejsla fram en kärnsvensk och ställa honom mot en vänsterradikal elit. Men vänstern har i grunden inte ifrågasatt utan snarast omfamnat Hägglunds Sverigebild.
"Vi kan inte ha några tänkte-inte-på-det-lagar." Så motiverade TCO:s Sture Nordh kravet på att riksdagen ska skjuta upp beslutet om hur kroniskt sjuka knuffas ut ur sjukförsäkringen. Redan innan lagen klubbats kivas Försäkringskassan och regeringen om hur paragraferna ska tolkas.
Förra veckan sparkade klädföretaget Urban Outfitters all personal i sin Stockholmsbutik, för att sen återanställa dem via ett bemanningsföretag. Det är tyvärr ingen ovanlig företeelse. En dom i AD från 2003 har gjort det möjligt för företag att agera på det sättet.
I natt presenterade Obama sin Afghanistanpolitik: upptrappning. Vad är den politiska idén? Vilka vägar, präglade av människorättstänkande, är möjliga? Efter åtta år har ingen något svar. De som dominerar är upp- trappning utan politisk substans och tillbakadragande utan politisk heder.
Hur roligt är det att vara gris i en svinfabrik? Det är naturligtvis inte lika lustigt som att vara människa i tider av svininfluensa. Men i båda i fallen kan man misstänka att det är pengarna som styr.
Om en vecka samlas världens ledare i Köpenhamn för att enas om ett avtal som ska rädda jorden. Inför mötet finns goda tecken - USA och Kina kommer och de vill sänka sina utsläppsnivåer - men det finns också dåliga. Inte minst att det fortfarande går för långsamt, och att de åtgärder som föreslås helt enkelt inte är tillräckliga.
Att Folkpartiet under sitt landsmöte tog ett trestegssprång till riksdagens högerflank har öppnat för nya borgerliga neuroser. Olika ledarsidor har under veckan börjat oroa sig för att förstagångsväljare med liberala ryggmärgsreflexer känner sig mer hemma i det rödgröna landskapet. Är det så konstigt?
En nedläggning av Saab rycker närmare. När Fredrik Reinfeldt i vintras sa att "vi kan inte bygga Saab-bilar som ingen människa köper", avlivade han varumärket, gjorde fabriken osäljbar. Det är ingen slump. Regeringen vill inte ha högproduktiv exportindustri som driver upp lönerna, utan lågavlönade skoputsare och städare.
För tio år sedan utropade FN den 25 november till Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Anledningen är lika enkel som frustrerande: våld mot kvinnor är en global epidemi, ett världskrig i det tysta. Det lämnar inte bara miljoner frakturer och begravningar efter sig, utan bidrar till att kvinnor saknar inflytande i samhället.
Människor som flyttar till Sverige måste få möjlighet att lära sig vad som gäller. Men lagar är fakta medan värderingar är subjektiva, situations- bundna och omförhandlas ständigt. Det var bra att FP-stämman röstade ner Nyamko Sabunis stolliga förslag om att försvåra reglerna för att få medborgarskap.
Maud Olofssons höga tonläge har dämpats en aning. I fredags lät hon djupt skakad. Olofsson har gjort sig känd för att vara ovarsam med orden, förmågan att leverera ligger inte på samma nivå. Hennes agerande under industrikrisen är under all kritik. Att staten inte skulle ha en central uppgift är en fundamental missuppfattning.
I går skrev fem folkpartister att de vill se en "modernisering" av arbets- rätten medelst avskaffande av Las. Man kan inte kräva att de som vill driva ännu längre högerut ska se värdet av FP som ett reellt mittenparti - däremot kan man kräva lite hederlighet i debatten om svensk arbetsrätt.
Tage Erlander sa en gång att Folkpartiets socialliberalism är en ömtålig planta som bäst trivs och växer till sig i skuggan av socialdemokratin. Eftersom S på senare år inte heller har vårdat socialförsäkringarna behöver arbetarrörelsen också ett socialt ansvarstagande FP. Det ömsesidiga beroendet är brutet - till nackdel för båda.
I förra veckan skadades fem svenska soldater i Afghanistan. Upprördheten skymde det faktum att svenskarnas tolk, en civil afghan, också dog och att han var helt oförsäkrad. Sverige har sällat sig till det skamliga militära följe som cyniskt utnyttjar civilbefolkningen.
Hungern är tillbaka som globalpolitisk fråga. Först kom matkrisen 2008, då priserna plötsligt steg dramatiskt och spannmålsreserverna sjönk. Sedan finanskollapsen 2009. Och ingen kan diskutera klimatförändringar utan att tänka på mat, markbrist och ren gammaldags svält.
