Tage Erlander sa en gång att Folkpartiets socialliberalism är en ömtålig planta som bäst trivs och växer till sig i skuggan av socialdemokratin. Eftersom S på senare år inte heller har vårdat socialförsäkringarna behöver arbetarrörelsen också ett socialt ansvarstagande FP. Det ömsesidiga beroendet är brutet - till nackdel för båda.
I förra veckan skadades fem svenska soldater i Afghanistan. Upprördheten skymde det faktum att svenskarnas tolk, en civil afghan, också dog och att han var helt oförsäkrad. Sverige har sällat sig till det skamliga militära följe som cyniskt utnyttjar civilbefolkningen.
Hungern är tillbaka som globalpolitisk fråga. Först kom matkrisen 2008, då priserna plötsligt steg dramatiskt och spannmålsreserverna sjönk. Sedan finanskollapsen 2009. Och ingen kan diskutera klimatförändringar utan att tänka på mat, markbrist och ren gammaldags svält.
Turkiet är en del av lösningen för EU, inte problemet. Landet har 70 procent av unionens energibehov direkt söder, öster eller norr om sina gränser. Och en ung och arbetsför befolkning som det allt äldre EU behöver. Vi har allt att vinna på att ta in Turkiet i värmen.
Med Jan Björklund som utbildningsminister har skolan hamnat högt på den politiska dagordningen. Men fortfarande tiger han om det faktum att religiösa sekter får driva både skolor och förskolor för skattepengar.
Har regeringen äntligen förstått vad det innebär att vara ägare till företag? Att bedriva aktiv ägarpolitik för att nå politiska mål? När Vattenfalls vd Lars G Josefsson låg i startgroparna för att sälja elnätet för att kunna köpa brittisk kärnkraft, sa regeringen befriande nog nej. Josefssons tid är förbi.
Vi hyllar historiska hjältedåd. Men vi vågar inte ta ställning mot samtidens orättvisor. En mur delar palestinier från sina familjer. En mur delar USA från grannlandet Mexiko. En mur av kanonbåtar delar Medelhavet mellan de bemedlade och de utsatta med drömmar om ett bättre liv.
Partierna har en uppgörelse om att redovisa bidrag från företag och orga- nisationer. En utredning har föreslagit att även privatpersoner som ger mer än 20 000 kronor ska namnges. S har börjat följa förslaget - M vägrar. I stället har insamlingen exploderat sedan Reinfeldt blev ordförande.
Sammetsrevolutionen i Östeuropa 1989 - med Berlinmurens fall som den mest dramatiska händelsen - var ett uppror som kom nerifrån, som tog politiker med överraskning. Många av dem såg stabilitet som överordnat förändring. Dagens ledare verkar inte ha lärt särskilt mycket av historien.
När världsekonomin krisar vinner högern terräng. Trots att den avreglerade finanskapitalismen orsakade krisen. Så varför går vänstern tillbaka i Europa? En del av svaret är "socialdemokratiseringen" av borgerliga partier, som också sätter maktinnehavet före politiken.
Är banker till för att tjäna människor? Eller enbart för tjäna pengar på oss? De frågorna dyker upp i Knut Kainz Rogneruds bok "Det stora bankrånet". Vi lever i en hedonistisk konsumtionskultur, som bankerna hetsar oss att låna till. Men avregleringen av bankväsendet hade kunnat göras annorlunda.
Den allsvenska finalen mellan IFK Göteborg och AIK kostade samhället tre miljoner kronor. Hela kvarter fylldes av poliser för att hindra "supportrar" från att löpa amok. Våldskulturen runt fotbollsarenorna är den andra sidan av det mynt som dagligdags upprätthåller maskuliniteten.
Svenskt Näringsliv har förklarat krig inför avtalsrörelsen. I en helsides- annons i SvD basunerar organisationen ut att avtalen måste vara "anpassade till verkligheten" och att facken måste "ta ansvar". I själva verket är det direktörerna som måste anpassa sig till verkligheten.
Alliansens och Moderaternas handelsminister Ewa Björling har en blogg där hon kallar sig själv frihandelsminister, gillar lyxiga veteranbilar och har en något vidlyftig inställning till lagar och förordningar. Men det är inte därför hon borde byta jobb. Ewa Björling skulle bli en utmärkt EU-kommissionär.
Socialdemokraterna måste kännas relevanta för människor i vardagen och när de behöver samhällets stöd i form av förskolor, skolor eller transporter. Det handlar om frågor som berör storstadsväljarnas oro. Frågor som är angelägna oavsett socioekonomisk status, eftersom de handlar om trygghet.
