Ställ din plats till förfogande, Dadgostar

Vänsterpartiet har avgörandet i sin hand.

Det är sossarnas fel. Helt klart hade Socialdemokraterna – partiledningen, riksdagskansliet, riksdagsledamöterna – behövt göra mer för att förbereda regeringsbildningen. Bygga förtroende, slipa fram gemensam politik, formulera den berömda berättelsen om vart de rödgröna partierna vill leda Sverige.

Det är också Centerpartiets fel. Som borde ha gjort samma sak. Och som skulle göra sig skyldiga till ett oförlåtligt och för partiet förmodligen förödande svek om de röstar ja till att ingå i en regering ledd av Ulf Kristersson. En Tidö 2.0-regering som ju i varje votering och vid varje budget skulle vara helt beroende av Sverigedemokraterna. Som C lovat sina väljare att hålla utanför inflytande.

Rent matematiska skäl

Och det är Vänsterpartiets fel. Som inte inser att problemet inte är att övertyga S om att driva vänsterpolitik (det vill många socialdemokrater, en hel del av dem röstade av den anledningen på V i det senaste valet) utan om att det, av rent matematiska skäl, är Centern som måste övertygas. Mandatfördelningen är som den är, och S har liksom inga sanktionsmöjligheter mot C, ”gör som vi säger, annars”, vadå?

C har alternativ. V står vid den avgrund som utgörs av extraval (som de rödgröna skulle förlora) och två, tre valrörelser till där de rödgröna skulle sakna all trovärdighet.

Det är allas fel.

Skillnaden mellan V och S är att V har avgörandet i sin hand. V kan välja att rädda den rödgröna regeringen. Det kan inte S, hur gärna de än vill, om Vänsterpartiets röda linje i ministerfrågan ligger fast.

Försöka bjuda över

Magdalena Andersson kommer att försöka, så klart. Och hon har mycket att lägga i det sakpolitiska ”totalpaket” som Elisabeth Thand Ringqvist har önskat sig i en tidig julklapp.

Det som de rödgröna partierna är överens om. En kraftig minskning av klimatutsläppen, ett stopp på tonårsutvisningarna, satsningar på fler jobb och en välfärd som fungerar i hela landet.

I paketet ligger också Magdalena Anderssons och Mikael Dambergs trovärdighet som ansvarstagande förvaltare av statsbudgeten, i bjärt kontrast till Elisabeth Svantessons skenande budgetunderskott och statsskuld. Kristersson kommer att försöka bjuda över Andersson när det gäller reformer, men ansvarstagande har han lite att lägga i paketet.

Går att hitta kompromisser

Kompromisser får också plats i paketet. Det orättvisa karensavdraget måste avskaffas, S kommer inte att släppa det kravet. I dag bärs kostnaden av löntagarna, om kostnaden helt eller delvis flyttas till arbetsgivarna kan det vara rimligt att ge dem kompensation för det. Kanske genom sänkta arbetsgivaravgifter, en hjärtefråga för C.

Till och med när det gäller skatterna går det att hitta kompromisser. C har inte gått till val på att sänka skatten för de med högst inkomster (marginalskatterna), vilket hade varit svårt för de andra partierna att gå med på, utan på att avskaffa jobbskatteavdragen, som öppnade en orättvis klyfta mellan de som har inkomst från jobb, och de som får sin inkomst från sjuk- eller arbetslöshetsförsäkringen. Det grundavdrag som C föreslår istället, på 15 000 skattefria kronor per månad, har en bättre fördelningspolitisk profil än jobbskatteavdragen.

Mitt förslag

”Sverige ska fungera för dem som får Sverige att fungera” påminner LO-förbunden i en debattartikel riktad till Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har lagt mycket möda på att vinna respekt hos fackförbunden. Nu måste V lyssna på dem. Sverige måste fungera för undersköterskan och industriarbetaren, och deras villkor måste vara utgångspunkten när en regering ska bildas. ”Inte vilket parti som får vilket departement eller vilka personer som får kalla sig ministrar”, som LO-förbunden skriver.

Även när det gäller regeringsmedverkan går det att kompromissa. Mitt förslag till Nooshi Dadgostar är följande: släpp kraven på ministerposter, men visa respekt för Vänsterpartiets medlemmar och partikongressen genom att ställa din plats till förfogande på nästa kongress.

Om det leder till en rödgrön regering är jag övertygad om att du blir omvald.

Lisa Pelling