Inget av detta blir av med en C-stödd Tidö 2.0-regering.
USA har förvarnat sina allierade i Gulfregionen om att Trump-administrationen planerar attacker mot Iran direkt efter det amerikanska mellanårsvalet den 3 november. Trump har tidigare hotat bomba Iran ”tillbaka till stenåldern”. Det skulle få katastrofala följder. För Irans redan hårt prövade befolkning så klart, de som riskerar att dödas direkt i sådana attacker, och de som drabbas av att civil infrastruktur som sjukhus och avsaltningsanläggningar slås ut.
Men en eskalering av konflikterna i Mellanöstern skulle också ytterligare fördjupa den globala bristen på olja, gas och konstgödsel. Det är varor vi borde göra oss oberoende av, men som i dag fortfarande är oumbärliga insatsvaror i världsekonomin, och där en brist kan leda till en inflationskris som får inflationsåren 2022/2023 att blekna.
Nästa mandatperiod riskerar alltså att präglas av dyrtider. Kanske till och med av en global ekonomisk recession. Frågan är: vem vill vi helst ha som finansminister i ett sådant läge?
Indexering av statsbidragen
Vi vet redan hur Elisabeth Svantessons politik ser ut. När elpriserna rusade i höjden vintern 2022/23 gjorde hon… ingenting. Ingenting för att sätta ett pristak, inte ens ett försök att bromsa flaskhalsavgifterna, istället gick miljarder till elnätbolagen samtidigt som folk och alla andra företag fick skyhöga elräkningar. Tidöregeringen utlovade ett elstöd som betalades ut i efterhand, när de höga elpriserna redan hade vräkt barnfamiljer, skickat vanlig löntagare till kronofogden och hunnit smitta hela ekonomin med inflation. När stödet betalades ut i april, maj var det ett helt otillräckligt plåster på såren för att allt från kläder till mat blivit dyrare.
Nu stiger gaspriserna på kontinenten, nivåerna är de högsta sedan december 2022, och om inget görs kommer de snart att slå igenom i både elpriser och inflation.
Det finns sätt att skydda vanligt folk från en ny levnadskostnadskris. En röd-grön regering skulle kunna göra det.
Att inflationsskydda välfärden från nedskärningar, till exempel, med hjälp av en indexering av statsbidragen till kommunerna och regionerna. Mikael Damberg hade svårt att förklara den här reformen i valrörelsen, men den skulle säkra helt avgörande välfärdsmiljarder i en ny inflationskris.
Utvidga välfärden
Att beskatta bankerna med en skatt på räntenettot, alltså skillnaden mellan sparräntan och utlåningsräntan, är en annan åtgärd som skulle mildra dyrtiderna. Genom välkomna intäkter till välfärden från bankerna som tjänade storkovan på den förra krisen, och genom att skatten skulle hålla tillbaka bolåneräntorna.
Att utvidga välfärden till fler områden är också något som en rödgrön regeringen skulle kunna driva igenom direkt. När sådant som vi inte kan avstå ifrån betalas gemensamt efter bärkraft och fördelas efter behov avlastas vanliga familjer från stora och ofta oförutsedda utgifter. Som en tandläkarräkning. Århundradets tandvårdsreform skulle därmed också vara en del ett krispaket som nästa mandatperiod behöver.
Allt detta med en rödgrön regering. Inget av detta med en C-stödd Tidö 2.0-regering, som SD verkar bädda för genom att avstå från statsrådsposter.
Centerpartiet är ett borgerligt parti. De brinner inte för banskatter och välfärdsmiljarder, eller gratis tandvård. De kan på andra sidan blockgränsen få sådant som de inte kan hoppas på med en rödgrön regering. Skattesänkningar, oinskränkta vinster i välfärden, Kullgrens jordbrukspolitik och Gunnar Strömmers skogsavverkningspolitik.
Ändå verkar Vänsterpartiet vara redo att riskera allt för att få flytta in i regeringskansliet. Som om de helt saknar krisinsikt.
Lisa Pelling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
