Vad har ni gjort med alla mina pengar? Slopad mängdrabatt låter bra, ända tills fakturan dimper ner i brevlådan.

Det senaste decenniet har skjutvapenvåldet ökat. Vi är många som har förfärats över det grova våld som den organiserade brottsligheten ligger bakom, som då och då syns i gatubilden och drabbar personer som inte alls har något med gängkriminalitet att göra. 

Men som i många samhälleliga frågor gäller det att hålla huvudet kallt och försöka informera sig om hur landet ligger: skjutvapenvåldet nådde sin kulmen 2023 och vänder nu – tack och lov – nedåt. Övrig brottslighet, såsom rån, inbrott och stölder, har de senaste åren varit på nedgång. Undantaget är försäljningbedrägerierna som ökat.

Reformutrymme redan intecknat

I förra veckan höll finansminister Elisabeth Svantesson sin berömda prognospresentation från Harpsund. Den stora nyheten var att reformutrymmet för nästa mandatperiod är blott 50 miljarder.

I finansministerns presentation visar det sig att en hel del utgifter för de kommande åren redan är intecknade. Det är därför det ”bara” finns drygt 12,5 miljarder kronor per år som en ny regering – vilken denna nu än blir – kan använda för ny politik.

Vad döljer sig då bakom dessa intecknade utgifter? Jo, försvar, infrastrukturinvesteringar och – kriminalvård.

Det känns inte så givande att lägga miljarder och åter miljarder på drift och investeringar i försvaret, men det är tyvärr nödvändigt. Infrastrukturinvesteringar gläder jag mig lite mer åt. Tänk vad underbart med en framtid där tågen kanske går.

Är det värt det?

Vad gäller kriminalvården är jag skeptisk till om det är värt att lägga sådana enorma summor på att bygga ut verksamheten i ett läge där brottsligheten generellt inte ökar. Visst har vi allvarliga problem med organiserad brottslighet som nästlat sig in i många branscher, som för in narkotika och vapen i landet och som sysslar med bedrägerier och penningtvätt.

Och visst har vi en stor uppgift framför oss vad gäller att återrehabilitera mycket unga personer som begått allvarliga brott.

Men det måste väl vara möjligt att lösa dessa problem på ett mer träffsäkert och kostnadseffektivt vis?

Sedan 2015 har vi nästan tredubblat ”straffmassan”, alltså antalet utdömda fängelseår från 7 800 till 20 000 år 2025. Det är som att jag själv blir lite förvånad när jag inser att regeringen i och med detta har bränt oerhörda summor på kriminalvård. Och nu planerar Tidöpartierna att fortsätta på samma inslagna spår.

Tiotals miljarder

För några veckor sedan röstade Tidöpartierna i riksdagen ja till att slopa den så kallade mängdrabatten för brott, dock utan att veta när lagen ska träda i kraft. I praktiken innebär det att vi har en lag som ännu inte gäller, men som när den väl börjar gälla – 2029–2030 gissar Ulf Kristersson – kommer att bli svindyr. En person som döms för flera brott, till exempel rån, inbrott och stölder, kommer att få ett mycket längre fängelsestraff än idag. Det kan man tycka att personen i fråga förtjänar, men för dig och mig blir de ekonomiska konsekvenserna ödesdigra. 

En anledning till att reformutrymmet bedöms till 50 miljarder är att vi, med Moderaterna vid rodret, de närmaste åren kommer att lägga tiotals miljarder kronor mer på kriminalvård. Dessa utgifter kommer – om vi inte höjer skatten – att tränga ut andra satsningar på äldreomsorg, sjukvård, skola. Satsningar som jag gissar att de flesta tycker är mer värdefulla än kriminalvård. 

”Brottslingar ska sitta inne, så att du kan vara ute”. Moderaternas Gunnar Strömmer ser nöjd ut på valaffischerna. Det verkar handlingskraftigt att sy in fler bakom lås och bom, men hu så dyrt det kommer att bli.

Silvia Kakembo