Fruktlös jakt på arbete

Tillväxt i all ära. Fler arbetstillfällen, ja tack. Men vad ska hända med mig?

Förra veckan tog Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist tillfället i akt att visa upp sig sida vid sida. Under ett besök på min gamla högskola presenterade de vad som krävs för att Sverige ska bli “vinnare i AI-ekonomin”.

Men svarar Socialdemokraterna och Centerpartiet på de AI-relaterade frågor som oroar så många? Frågor som: vad ska jag jobba med år 2036? Kommer jag att kunna försörja mig på det som jag kan och har utbildat mig till?

Nyanställningarna uteblir

Arbetslösheten är redan i dag skyhög, 8,7 procent. En halv miljon människor befinner sig på en fruktlös jakt efter arbete. När Konjunkturinstitutet spår en ljusning för de kommande åren innebär det fortfarande att arbetslösheten – under dessa förment goda år – kommer att plana ut på hisnande 7 procent.

Utvecklingen får mig att tänka på klimatkrisen. Sommarens bränder, torkor och väderfenomen har lärt oss att klimatkrisen inte är något som kommer att hända i framtiden. Den är här nu. Kan det vara på samma vis med den nya AI-krisen? Är den, ur ett arbetslöshetsperspektiv, redan här? Med en prognostiserad arbetslöshet på 7 procent mitt under brinnande högkonjunktur är det svårt att tro annat.

När jag pratar med min vän ingenjören säger hon att det arbete som för några år sedan hade krävt tjugo programmerare, varav några juniora, i dag kan utföras av blott fem personer. På just hennes arbetsplats har det inte lett till några uppsägningar. Det är snarare nyanställningarna som uteblir. 

Hur ska vinsterna fördelas?

I flera andra branscher vittnar man om samma sak: Arbetslaget är inte i lika hög utsträckning beroende av juniora medarbetare. En senior akademiker kan med hjälp av AI-verktygen utföra ett minst lika bra arbete på egen hand. 

När samma arbete kan utföras till en mycket lägre lönekostnad är det inte svårt att räkna ut att företagets ägare gör stora vinster. Den ökade produktiviteten – hur mycket som kan produceras per mänskligt arbetad timme – verkar än så länge inte ta sig uttryck i att de seniora ingenjörerna har tre- eller fyrdubblat sin lön.

Om hur företagens vinster ska fördelas säger Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist inte mycket. Jag är tämligen säker på att de är oense i frågan.

Förutom en oro över hur det förmodade framtida välståndet ska fördelas, bär många på en oro för hur de månatliga inbetalningar kommer att se ut till just det egna kontot. Vad händer om jag misslyckas med att hitta ett jobb? Blir jag en förlorare när Sverige blir en AI-vinnare? Och kommer samhället att backa upp mig om jag blir en av de där som på grund av AI aldrig anställs eller, än värre, en av dem vars jobb inte längre finns kvar? 

Har sett effekterna av Centern

Senast Centerpartiet var med och styrde Sverige misshandlade de, i sin privatiseringsiver, Arbetsförmedlingen till oigenkännlighet. Trots att vi sett effekterna av Centerpartiets omgörning menar de att en nedmontering av Arbetsförmedlingen och fler privata jobbcoacher fortsatt är rätt väg att gå.

Tidigare har Centerpartiet föreslagit att personer som har svårt att få jobb måste acceptera lägre ingångslöner. Eftersom det, i dessa dyrtider, inte är så populärt att propagera för att människor ska få mindre pengar att röra sig med, har de ändrat sitt recept. Det måste bli billigare för företag att anställa, genom att arbetsgivaravgiften sänks. I teorin låter det enkelt, men i praktiken innebär det miljardbortfall från den gemensamma kassan och en kraftig subvention till företagen.

Centerpartiet driver också att ersättningen i a-kassan ska minskas i snabbare takt än idag. De verkar tro att hungriga – snarare än välutbildade vargar – jagar bäst. Innan du hunnit skola om dig till ett nytt yrke inom AI-ekonomin så ska du dessutom, enligt Centern, göras fattigare.

Vill vi ha samhälle som hänger ihop?

Att Sverige ska vara en ledande tekniknation, bedriva forskning i framkant och vara hem för internationellt konkurrenskraftiga företag är det ingen som vänder sig emot.

Men om vi vill ha ett samhälle som hänger ihop behöver nog Andersson och Thand Ringqvist prata ihop sig om hur företagens AI-vinster kan fördelas på ett rimligt vis.

De behöver också konferera om hur Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken ska bistå de hundratusentals personer som på grund av lågkonjunkturen och AI-utvecklingen får svårt att hitta jobb. Risken är annars stor att teknikutvecklingen medför begränsat med glädje för alla de som inte får vara med och smaka på den goda AI-tårtan.

Silvia Kakembo