Ett snällare samhälle är enda vägen

Vilgot Österlund skriver om våldsdådet på sin gamla gymnasieskola.

Återigen har en ensam gärningsman begått ett vansinnigt våldsdåd. Kvar står offer och anhöriga med en livslång sorg och saknad. Att se sin klasskompis bli mördad eller få en nyhetsnotis om pågående våldsdåd på barnens skola måste vara bland det värsta man kan vara med om.

Händelsen skapar också en oro i hela samhället, och det är naturligt att fråga sig hur vi kan skydda oss. Svaret är att det är mycket svårt.

Till skillnad från när jag själv gick på Brinellskolan är skolan numera låst, men eftersom gärningsmannen var elev på skolan var det inget hinder. Och med metalldetektorer vid entrén hade hans vansinnesdåd lika gärna kunnat ske vid skolans busshållplats eller på promenadstråket på väg till matsalen i Fagerstahallen.

Förpassats till utanförskap

I stället måste vi forma samhället åt ett håll där våldsbejakande miljöer och illdåd aldrig blir ett alternativ. Det finns inga ursäkter för de fruktansvärda handlingarna som utspelade sig i elevhallen i Fagersta. Ändå är det bara ett i raden av skoldåd som drabbat Sverige de senaste åren. Hur kan det komma sig?

I det högproduktiva och effektiva Sverige belönas driftiga människor med goda förutsättningar. Utsatta grupper som inte lever upp till de höga kraven ställs istället mot varandra och skapar konfliktlinjer som inte finns. Vi har tusentals män som – ofta redan i skolan – svikits av samhället och förpassats till utanförskap. Vi har tusentals kvinnor som i sin kamp för att leva upp till samhällets förväntningar blivit utbrända och deprimerade. Vi har tusentals invandrare som går år i SFI utan att lära sig bra svenska.

Alla ses de som bördor, som det närande Sverige tvingas bära runt på, trots att de egentligen bara är konsekvensen av ett samhälle med orimliga krav och bristande resurser. Det är ett hårt samhälle, där pojkar som far illa får höra uppskattning och känna sammanhang först i gängkriminella- eller våldsbejakande miljöer.

Omöjligt att veta

Självklart måste vi sätta stopp för gängens frammarsch och för techbolagens ovilja att ta ansvar över innehållet på deras plattformar. Men samhället behöver också bli mjukare.

I ett mjukare samhälle har skolan tillräckligt med lärare att ge alla elever det stöd de behöver. Där har socialtjänsten resurser och möjlighet att agera tidigt när barn far illa. Där finns jobb och stöttning även för dem som inte besitter alla kompetenser. Där finns bostäder även för dem med lägre inkomster. Där finns sammanhang även för de som inte följer alla sociala koder.

Om dådet på Brinellskolan hade kunnat undvikas i ett mjukare samhälle är omöjligt att veta. Kanske hade gärningsmannen gjort samma sak om han han inte blivit utsatt för våld under uppväxten och kanske hade han gjort samma sak om han haft mer närvaro i skolan. I efterhand hade varenda krona av förebyggande sociala insatser varit värt ett försök. För det kommer alltid att finnas människor som under fel förutsättningar är kapabla att göra de mest vansinniga illdåd, men alla människor är också kapabla att inte göra dem. Vi måste i alla fall försöka organisera samhället åt det hållet.

Vilgot Österlund