debatt Det folkmord som pågår i Gaza har rötter i en lång historia av fördrivning av palestinier från Israels håll. Att Kristdemokraterna och Ebba Busch trots det tycker att “Israel gör världen en tjänst” tyder på en självvald blind fläck i partiets medvetande, skriver Pär Salander.
Vice statsminister Ebba Busch återkommer med jämna mellanrum till att KD är det ”värdeorienterade partiet”. Samtidigt framstår KD som det mest Israelvänliga partiet. Tidigare har hon poserat leende på en Israelisk stridsvagn iklädd israeliska arméns t-shirt och i riksdagen har KD rest flera av bosättarnas hjärtefrågor.
Tidigare i år uttryckte hon (DN 17/2) att Israel ”gör världen en tjänst” när man försöker krossa Hamas och “Det är otvetydigt att Hamas bär det stora ansvaret för kriget och det mänskliga lidandet i Gaza”. Under våren (P1 11/5) hörde vi hennes partikamrat Lars Adaktusson påpeka att Hamas har uttryckt att Israel skall utraderas, men också att det inte finns några belägg för att Israel skulle ha några ambitioner att fördriva den palestinska befolkningen.
Med ideologiska skygglappar vägrar KD att se vad som sker. Konflikten Israel-Palestina startade inte med Hamas, som bildades 1987. Den började långt tidigare med den sionistiska rörelsens målsättning sedan mer än 100 år: ”Land grab and deportation” med den israeliske människorättsjuristen Michael Sfards ord. Nedan några ord om detta historiska sammanhang som Ebba Busch och Lars Adaktusson nogsamt undviker:
Fördrivningen började för längesen
Sionismens fader Theodor Herzl skrev redan 1895 i sin dagbok kring hur ursprungsbefolkningen i Palestina skulle hanteras: ”Både exproprieringsprocessen och förflyttningen av de fattiga måste genomföras diskret och varsamt”.
Israels blivande förste premiärminister och landsfader David Ben-Gurion (1937): “Vi måste fördriva araberna och ta deras plats” och ”Med tvångsförflyttning skulle vi få ett vidsträckt område för bosättning…Jag stöder tvångsförflyttning. Jag kan inte se något omoraliskt i det.” Ben Gurions sjösätter sin ’Plan Dalet’ 1948, för palestinierna liktydigt med katastrofen al-Nakba. Mer än 500 byar förstörs och hälften av den palestinska befolkningen, 750 000 personer, fördrevs/flydde.
Samma år mördas för övrigt FN-medlaren Folke Bernadotte som förstod vikten av att lyfta fram palestiniernas intressen. Det blev hans död. Mördaren, Yehoshua Cohen, ställdes aldrig inför rätta utan blev i stället bäste vän och livvakt åt just premiärminister Ben-Gurion. En central aktör i ’Plan Dalet’ var terroristorganisationen Irgun, vars ledare Menachem Begin senare också blev premiärminister.
Moshe Sharett, Israels andra premiärminister uttryckte att ”vi har inte kommit till ett tomt land som vi ärver, utan vi har kommit för att ta över ett land från de som bor där”.
Golda Meir, även hon premiärminister: ”Det finns inget palestinskt folk. Det är inte så att vi kom och kastade ut dem och tog deras land. De fanns inte”
Dagens israeliska regeringsföreträdare talar samma tungomål. Vice talmannen i Knesset, Vissim Vaturi; ”Utradera Gaza./…/ Lämna inte ens ett barn”. President Isaac Herzog; ”Det finns inga oskyldiga civila i Gaza”. Netanyahus finansminister Bezalel Smothrich säger i Knesset till en medlem med palestinsk bakgrund: ”Ni är bara här av misstag eftersom Ben-Gurion inte avslutade jobbet, inte kastade ut er 1948”.
7 oktober gav Israel ett alibi
När vi nu lyssnat på dessa ledande israeliska politiker genom åren så ser vi en röd tråd som otvetydigt visar den sionistiska rörelsens ambition; ”Land grab and deportation”, dvs ’bosättarkolonialism’ med grund i etnisk rensning. Hamas terrorattack 2023 spelade Israel i händerna då Netanyahu fick ett alibi för en våldsam accentuering av denna etniska rensning. Flera människorättsorganisationer, FN-kommissioner och inte minst Internationella Domstolen anklagade då också Israel för folkmord.
Vice statsminister Ebba Busch tiger helt om detta sammanhang och Lars Adaktusson nekar till att Israel någonsin haft ambitionen att fördriva palestinierna. Busch har för övrigt stolt meddelat att hon tackats av Israels utrikesminister Gideon Sa’ar för att hon ställer sig bakom deras ”rätt att försvara sig”.
För några år sedan (2023) uttryckte Netanyahus försvarsminister Yoav Gallant ambitionen kring Israels belägring av Gaza: ”Det kommer inte att finnas någon elektricitet, ingen mat, inget bränsle, och allt kommer att vara stängt. Vi kämpar mot mänskliga djur och agerar därefter”.
Humanitärt orienterade organisationer hindras också från att komma till undsättning, bland andra UNRWA och Läkare utan Gränser. Enligt Amnesty utsätts Gazas befolkning för avsiktlig svält, ett otvetydigt krigsbrott. Sedan 2023 har också 20.000 palestinska barn (enligt UNICEF) fått sätta livet till i Gaza. Tycker det ”värdeorienterade partiet” KD att Israel med detta ”gör världen en tjänst”?
Det är i alla fall tydligt att Netanyahu vandrar vidare i landsfadern Ben-Gurions fotspår: ”Vi måste fördriva araberna och ta deras plats”. Att det sker via folkmord verkar inte heller bekymra Busch och Adaktusson i det ”värdeorienterade partiet”.
Pär Salander, professor emeritus i socialt arbete och politisk skribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
