Anna Danielsson Öberg

Krönika Trots rekordhög arbetslöshet är frågan inte närvarande i valdebatten.

Under de senaste valrörelserna har arbetsmarknadsfrågor fått allt mindre uppmärksamhet. Den här valrörelsen är inget undantag. Tvärtom. Partierna och medierna fokuserar på andra frågor än arbetsmarknaden – trots rekordhög arbetslöshet.

Väljare som vill veta hur enskilda partier ser på hur arbetslösheten ska minska och vilka insatser som krävs för de arbetslösa får dålig information jämfört med vad som gäller för andra politikområden. När partierna och de stora redaktionerna gör sina ofta ganska ambitiösa sammanställningar av vad partierna vill åstadkomma saknas ofta arbetsmarknadsperspektivet.

En seger för Tidöpartierna

Undantag finns, till exempel fackföreningspressen och Dagens Arena, men i huvudsak råder tystnad. Visserligen går det att invända att alla medborgare har en skyldighet att på egen hand bilda sig en uppfattning om var partierna står i viktiga frågor. Men det gäller i så fall alla politikområden och just detta är sämre beskrivet än andra. Ändå finns det underlag, Arena Idé har genomfört en ambitiös granskning av riksdagspartiernas arbetsmarknadspolitik inför valet.

Att arbetslösheten inte uppmärksammas mer måste betraktas som en seger för Tidö-partierna. Antalet arbetslösa är över 500 000 och nära 100 000 fler än när den nuvarande regeringen och SD tillträdde. Det är därmed ett gigantiskt misslyckade för fyra partier som lovade färre arbetslösa och en arbetslinje som skulle åstadkomma underverk.

Den tredje på posten

I stället har antalet arbetsförmedlingskontor minskat kraftigt, liksom arbetslösa som får träffa arbetsförmedlare fysiskt samtidigt som de privata företag som skulle förmedla jobb till de arbetslösa gör ett allt sämre jobb (en del tycks vara rent brottsliga). De misslyckade åtgärderna och den ständigt ökande långtidsarbetslösheten borde leda till att regeringen avkrävs svar och förklaringar.

Men märkligt nog har arbetslösheten sällan varit i fokus när partierna debatterar. Ytterst ansvarig för arbetsmarknadspolitiken är liberala arbetsmarknadsminister Johan Britz, för övrigt den tredje på posten sedan Tidö-gänget tillträdde. När Johan Britz ändå får en och annan fråga om varför arbetslösheten är hög och vad som ska göras återkommer han till de arbetslösas ansvar. De ska söka fler jobb – ett slags ansträngningsfilosofi som någon kallar det.

De privata företagen som under mandatperioden ersatt arbetsförmedlare fungerar dåligt och bör ersättas, enligt Johan Britz. Att de släpptes in i förmedlingsverksamheten är Centerpartiets fel. Det var de som när Januariavtalet slöts 2019 drev igenom så kallade privata aktörer. Men att Liberalerna var ett av övriga fyra partier som stod bakom uppgörelsen och att den nuvarande regeringen haft fyra år på sig att hitta alternativa åtgärder pratar Johan Britz inte om.

Lamt och otydligt

Socialdemokraterna låg också bakom Januariavtalet och är alltså också ansvariga för att Arbetsförmedlingen nedmonterades under förra mandatperioden. Men det var då.

Sedan dess har undersökningar och rapporter visat att mycket inte fungerar och borde ändras. Men kritiken från vänster är förvånansvärt lam och otydlig. Inte minst ledningen inom Socialdemokraterna kritiseras för att inte tydliggöra vad partiet vill. Är det någon fråga som historiskt kan beskrivas som s-märkt är det åtgärder för att bekämpa arbetslösheten.

Och förslag till åtgärder finns – inte minst tydliga satsningar på arbetsmarknadsutbildning. Men partiet gör inte någon större affär av sitt åtgärdsprogram. En komplicerande faktor kan vara att Centerpartiet är minst sagt ointresserat av satsningar. Bland partierna i riksdagen är C det parti som lägger minst pengar på arbetsmarknadspolitik i sin budget.

Befriande med lite självkritik

En annan fråga som inte fått speciellt stor uppmärksamhet är vad partierna vill göra med de arbetslösas framtida ersättning. Förra året genomförde regeringen en nedtrappning av ersättningen. Den här nedtrappningen behöver skärpas ytterligare, anser C och M och KD, SD och L vill att a-kassan förstatligas på sikt och kopplas bort från fackförbunden.

S, MP och V vill alla tre återställa den nedtrappning som regeringen införde av arbetslöshetsersättningen.

Nu återstår bara några få dagar fram till valet på söndag. Utgången verkar oklarare än någonsin. Men oavsett vem som vinner väntar en eftervalsdebatt.

Då vore det befriande med lite självkritik från både partier och de stora redaktionerna för att arbetsmarknadsfrågorna kom i skymundan.

Anna Danielsson Öberg