Fyra år av omvänd fördelningspolitik.
Ett Sverige för hårt arbetande människor, det är Moderaternas genomgående slogan i denna valrörelse. Och det råder inga tvivel om att Tidöregeringen under denna mandatperiod har prioriterat människor med jobb, särskilt dem med höga inkomster.
Frågan är om dessa människor verkligen sliter hårdare än de som tvingas klara sig på ersättningar från försäkringssystemet?
Omvänd utveckling för arbetslösa
I en ny rapport från Arena Idé har vi följt fyra hushåll och deras ekonomi under mandatperioden. Alla har samma boendesituation och utgifter, men helt olika inkomster. Mariam är gymnasielärare, Karin arbetar som läkare, Martin konsultar via eget bolag och Per är systemutvecklare men nu arbetslös. För de som har en direkt inkomst från arbete har inkomsterna stigit och skatterna sänkts.
För arbetslösa har regeringen drivit fram en omvänd utveckling. De har försämrat a-kassan så att den som varit arbetslös i 300 dagar får ersättningen sänkt med 4 000 kronor. Eftersom skatten på försäkringsersättningar är mycket högre än på direkta arbetsinkomster blir det bara 13 000 kronor kvar efter skatt. Från välbetald löntagare till fattigdom på mindre än ett år.
Bristerna i Sveriges skattesystem blir också uppenbara. Trots att läkaren och konsulten får ungefär samma inkomst varje månad, blir skillnaden efter skatt enorm. Då konsulten tar ut en del av sin inkomst som aktieutdelning blir dennes totala skatt bara 24 procent, mer än tio procentenheter lägre än läkare. Även den arbetslöse betalar högre skatt (28 procent) än konsulten, trots att inkomsten är nästan fem gånger högre.
Problemet är att det inte fungerar
Mandatperioden 2022–2026 har inneburit en acceleration i den incitamentspolitik som varit gällande ända sedan alliansregeringens dagar. Det ska löna sig mer att jobba och sämre att få ersättning från försäkringssystemet. Men problemet är att det inte fungerar. Sverige har idag 100 000 fler arbetslösa än vid mandatperiodens början. Det blir helt enkelt inte fler jobb bara för att man gör det sämre för dem som redan har det svårt.
Politiken där pengarna flödar fritt till avdrag och skattesänkningar, men där kassan är tom så fort det handlar om karensavdrag, barnbidrag eller pensioner, måste få ett slut. Tidöregeringen har på fyra år bevisat att finanspolitiken kan användas aktivt för att omfördela – i deras fall uppåt. Den lärdomen bör nästa regering behålla, men riktningen måste vända.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
