debatt Att ett obligatoriskt pensionssparande har ökat i värde formellt inger knappast trygghet för den tredjedel av Sveriges befolkning som saknar en ekonomisk buffert. Det skriver Christer Svensson om Daniel Waldenströms med fleras forskning.
Fyra nationalekonomer, Olle Hammar, Paula Roth, Felicia Stocke och Daniel Waldenström, publicerade en euforisk debattartikel i DN (24/5) om hur Sverige blir rikare utan att bli mer ojämlikt. Artikeln är baserad på ett unikt och gediget forskningsarbete av författarna, ”Rising Gaps, Fallen Inequality: Wealth in Sweden, 1999-2020” publicerad på Waldenströms hemsida samma dag. Men frågan är om det finns skäl att vara euforisk. Jag har tre invändningar.
Det är alltmer uppenbart att ständig tillväxt är ett allvarligt hot mot mänskligheten. Se Staffan Laestadius artikel i Dagens Arena 9/4, och min artikel i Aftonbladet 17/5. Det är även klart visat att det inte går att frikoppla tillväxt från ökat resursutnyttjande. Vi befinner oss i en klimatkatastrof som ständigt förvärras av den ständiga tillväxten, och en fortsatt tillväxt är helt enkelt inte acceptabel.
Författarna antyder att vi alla blir rikare i dagens Sverige. Detta är fel. 1/3 av Sveriges befolkning saknar förmögenhet och berörs inte av den allmänna förmögenhetstillväxten. 33 procent av medborgarna saknar likvid förmögenhet som kan användas för oförutsebara utgifter (uppgift från en av artikelförfattarna, Hammar).
Ekonomisk buffert viktigt för de flesta
För de flesta människor är ekonomisk buffert en mycket viktig grund för trygghet i livet, särskilt nu när politiken tenderar att försvaga våra gemensamma trygghetssystem. Dessa människor upplever sig knappast som rikare för att deras obligatoriska pensionssparande formellt ökar i värde.
Den stora kapitalackumulationen hos världens finanselit är ett starkt hot mot vår demokrati. Just nu är detta som mest uppenbart i USA, där de stora teknikoligarkerna har mycket stort inflytande över president Trump och hans styre. Men det handlar om en lång utveckling där finanselitens makt effektivt använts för att styra politiken till sin egen fördel. Processen beskrivs väl av Robert Reich (professor emeritus i offentlig politik) i boken ”Saving Capitalism” (2015).
Även i Sverige ser vi denna utveckling. Journalisten Peter Gustavsson visar i ”Angreppet” (2024) hur näringslivets tankesmedja Timbro drivit en systematisk offensiv mot demokratin i Sverige: nedskärningar av stöd till folkrörelser, fria medier och kulturliv, samt attacker på fackföreningar, universitet och oppositionella partier.
Högre skatt hindrar inte lönsamma företag
Så inte blir jag så euforisk över kapitaltillväxten. Det känns ändå som att det finns viktigare värden i livet än pengar.
Författarna antyder också att kapitalackumulationen är en förutsättning för teknisk utveckling. Även här har de fel. Jag har själv lyckats som entreprenör, jag har tjänat ganska stora pengar på att starta, utveckla och sälja företag.
Denna process skadas inte av progressiv inkomstskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt eller gåvoskatt. Och min belöning uppstår då bolaget lyckats, inte via fantasilöner eller fantasibonusar. För övrigt är grunden till dessa företag oftast gemensamt (statlig) finansierad forskning.
Vad vi behöver är tron på ett gott samhälle, där alla kan utvecklas och leva ett gott liv. Detta skapas inte av rövarkapitalism, det skapas av oss alla i en återerövrad demokratisk process.
Christer Svensson, professor emeritus, Linköpings universitet. Entreprenör och affärsängel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
