debatt Fler kvinnojourer har tvingats stänga boenden sedan lagen om tillståndsplikt började gälla. Men det är ingen orättvisa, utan ett tecken på att kvinnojourerna inte hängt med i utvecklingen och anpassat sin verksamhet, skriver Magnus Falkman, Mansfrid Sverige.
Den 5 maj satte några forskare fokus på att flera ideellt skyddade boenden har fått lägga ned på grund av den nya tillståndsplikten.
De första ideella skyddade boendena startades på 1970-talet. Under 1980-talet växte verksamheterna och under 1990-talet etablerades samarbeten med socialtjänsten. Boendena bestod ofta av en eller två lägenheter och drevs av volontärer som kollektiva boenden. Kvinnojourerna gjorde ett mycket bra arbete utifrån de förutsättningar som fanns.
Men tiderna har förändrats och idag ställer kommunerna helt andra krav på skyddade boenden.
Statskontorets rapport visar att kommuner som upphandlat skyddade boenden i vissa fall ställt högre krav än vad tillståndsplikten kräver. Så har det varit under en längre tid.
Fler män behöver skydd idag
Det är fler grupper än tidigare som behöver erbjudas skydd. Några av dessa är personer med psykisk ohälsa, missbruksproblematik, hedersrelaterad utsatthet, erfarenhet av människohandel eller prostitution, samt personer som lever under hög hotbild. Närmare en femtedel av placeringarna gäller idag män, ofta med kopplingar till gängkriminalitet.
Men hos många ideellt skyddade boenden har tiden stått stilla. Fram till dess att tillståndsplikten infördes bedrev många fortfarande sin verksamhet i form av mindre kollektiva boenden. Där ovanstående grupper ofta är svårplacerade och volontärer ofta saknat den kompetens som krävs för att kunna bemöta dessa grupper av utsatta.
Det har medfört att man under flera år successivt har förlorat marknadsandelar. Innan tillståndsplikten infördes hade man inte mer än drygt 30 procent av marknaden.
Tillståndsplikten har syngliggjort problem
De ideellt skyddade boenden som i dag är framgångsrika är de som har varit lyhörda för utvecklingen och anpassat sina verksamheter. De har investerat i kompetens för att kunna möta bredare grupper eller erbjuder egna lägenheter/boenden, satsat på skalskydd eller på annat sätt anpassat sig efter de nya behoven.
Att vissa ideellt skyddade boenden har tvingats stänga beror inte på tillståndsplikten. Tillståndsplikten har bara synliggjort ett problem som funnits under lång tid. Att allt för många ideellt skyddade boenden inte utvecklats i takt med behovet och med tiden tappat sin relevans.
Vi ska visa stor tacksamhet för vad kvinnojourerna betytt för de skyddade boendena. Men det är ett misstag att tro att verksamheter kan leva på sina historiska meriter. Våldsutsatta män och kvinnor behöver inte gårdagens lösningar – de behöver verksamheter som kan möta dagens behov och morgondagens utmaningar.
Magnus Falkman, Ordförande Mansfrid Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
