debatt Vår granskning av över 100 IVO-beslut visar att kvinnojourernas erfarenhetsbaserade kompetens underkänns. Men problemet är större än så. Staten håller på att förvandla kvinnojourerna till marknadsaktörer och fristående lagstyrda socialkontor, skriver fem forskare.
Kvinnojourerna uppstod som en del av kvinnorörelsen i slutet på 1970-talet. De var ett svar på att det saknades skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor. Mäns våld mot kvinnor sågs om en privat angelägenhet och myndigheters kunskap om våldets mekanismer var obefintlig.
Kvinnojoursrörelsens arbete grundar sig i internationell och svensk våldsforskning som ligger i framkant. Men också i de utsatta kvinnornas erfarenheter. Det är kunskap som idag är integrerad i det sociala arbetet och rättsväsendet. Genom jourernas politiska arbete har våld omvandlats från en privat fråga till ett samhällsansvar. Jourerna har orubbligt stått på kvinnors sida.
Både Tidöregeringen och den förra S-märkta regeringen har släppt in marknadsaktörer för att de ska tillhandahålla skyddat boende. Dock ska både privata skyddade boenden och kvinnojourer drivas enligt marknadslogik.
Det handlar om konkurrens, upphandlingar, tillstånd och långtgående administrativa krav. Därmed överlever enbart de kvinnojourer som har resurser för att anpassa sin ideella verksamhet efter marknadens principer.
Kvinnojourers hela existens hotas
Det riskerar att kvinnojourernas självständiga roll försvagas. När kvinnojourernas existens är beroende av tillstånd, kommunala avtal och marknadsanpassning kan deras kritiska röst komma att tystna. Kommer jourerna att orka stå upp mot socialtjänst, polis och rättsväsende eller blir de en del av samma system. Då finns det inte någon som kan föra de våldsutsatta kvinnornas talan.
En konsekvens av att tillåta privata företag är att regeringen skapat hårdare reglering av boendena för att förhindra välfärdsbrottslighet liknande den vi sett i andra verksamheter. Genom att öppna upp för vinstdrivande företag har man alltså skapat ett problem som inte fanns tidigare. Dessutom är den märkliga lösningen att både privata aktörer och kvinnojourer ska regleras och ansöka om tillstånd för att bedriva sina boenden. Den så kallade tillståndsplikten.
Tillståndsplikten ska garantera att boendena drivs utifrån kunskap och med kvalitet. Det är Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som handlägger tillståndsprocessen. Vi har begärt ut handlingar från IVO och granskat skälen till avslag och vi har sett ett tydligt mönster.
Brist på högskoleutbildning kan ge avslag
När privata skyddade boenden får avslag rör det sig främst om ekonomisk brottslighet eller andra ekonomiska och administrativa oegentligheter. För kvinnojourernas del rör avslagen i huvudsak om att föreståndaren inte anses ha adekvat högskoleutbildning. Trots att många föreståndare har lång arbetslivserfarenhet från jouren och många vidareutbildningar i frågan anses de inte ha tillräcklig kompetens.
Ett bidragande skäl för avslag är att personalen inte har utbildning på eftergymnasial nivå samt att ideella arbetar på jouren. Små jourer har inte resurser för att anställa personal. Trots att regeringar betonat att det ideella arbetet tillför något extra tillåts inte längre ideella arbeta på jouren utan att utbildad personal är på plats.
Sedan tillståndsplikten infördes har minst 37 kvinnojourer tvingats lägga ner sina boenden. När kvinnojourer stänger försvinner inte bara fredade rum utan också kunskap, språkkunskaper och relationer till såväl lokala politiker, myndigheter och lokalsamhället i stort. I mindre kommuner kan kvinnor och barn helt sakna tillgång till skydd.
Ovanstående bild bekräftas indirekt i en delrapport från Statskontoret (juni 2026) Uppföljning av reformen skyddat boenden. Här tar man upp att socialtjänsten är restriktiv med att ge skyddat boende till utsatta kvinnor samt att ett skäl till att färre kvinnor söker hjälp idag kan vara att det finns färre ideella jourer.
Man pekar även på att IVO:s krav visserligen har stängt ute oseriösa aktörer men samtidigt har utbildningskravet på föreståndaren och tolkningen av olika regler i boendet, lett till att ideella jourer fått avslag. Själva tillståndsförfarandet i sig har medverkat till att jourer valt att lägga ner och inte ansöka om tillstånd.
Regelverket ett hot mot kvinnors trygghet
Istanbulkonventionen (EU-rådets konvention för att skydda kvinnor) och CEDAW (FN-konventionen mot mäns våld mot kvinnor) kräver att de som ratificerat dokumenten faktiskt erbjuder stöd och skydd. Kvinnor ska ges tillgång till effektivt, tillgängligt och icke-diskriminerande stöd. Kvinnojourer måste ges rätten att erbjuda kvinnor stöd utan att de registreras hos myndigheter och kvinnor själva ska få avgöra när de behöver fredat boende.
Givetvis ska kvinnojourer hålla hög kvalitet. Kvinnor och barn som utsätts för mäns våld ska mötas av professionellt stöd och vid behov en hög säkerhet. Men regelverk som är utformade för att passa aktörer som oftast inte har kompetens i våldsfrågan och regler för att förhindra välfärdsbrottslighet garanterar inte kvinnor trygghet.
Regeringen borde inte kunna ignorera den kompetens som kvinnojourerna byggt upp genom decennier av arbete. Vi menar därför att regeringen snarast ska:
- utgå från de valideringsmodeller som tagits fram för HVB-hemspersonal och validera jourkvinnors kompetens,
- säkerställa långsiktig finansiering för att jourerna ska kunna uppfylla nya krav,
- stoppa utvecklingen som tvingar kvinnojourer stänga innan ett fungerande system för kompetensvalidering finns på plats.
Om regeringen menar allvar med att bekämpa mäns våld mot kvinnor kan de inte samtidigt montera ned den rörelse som byggt upp dagens kunskap och skydd. Ytterst är det våldsutsatta kvinnor och deras barn som lämnas utan det kompetenta stöd de så väl behöver.
Åsa Eldén, Fil.dr i sociologi, forskare Uppsala universitet
Rúna í Baianstovu, Fil.dr i socialt arbete, forskare Örebro universitet
Dolores Calvo, Fil.dr i sociologi, Uppsala universitet
Eva Diesen, Jur.kand. Stockholm universitet
Linnea Bruno, Fil.dr i sociologi och docent i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Carin Holmberg, Fil.dr i sociologi
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
