Marie Trollvik

debatt Regeringens hantering av EU:s lönetransparensdirektiv drar skam över Sverige som jämställdhetsland. I ett läge när löneskillnaderna mellan könen ökar stoppar regeringen det enda lagförslag som synts till på många år. Lönelotsarna kräver att direktivet ska implementeras fullt ut.

Kvinnor tjänar i genomsnitt 4 500 kronor mindre än män varje månad – trots att de sedan länge är mer välutbildade. Det är ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter, ett hinder för jämställdheten och kvinnors ekonomiska självständighet, och dessutom samhällsekonomiskt ineffektivt.

De senaste 20 åren har regeringar av olika färg tillsatt utredningar, kommissioner och delegationer för att på stopp på lönediskrimineringen. Många viktiga förslag har tagits fram – men i stort sett alla har blivit liggande. Samtidigt som lönegapet har bestått och de senaste åren till och med ökat.

Regeringen bromsar aktivt

Det framstår nu som allt tydligare att nuvarande regeringen inte bara är passiv – utan aktivt bromsar utvecklingen mot jämställda löner.

Den 23 maj 2023 röstade Sverige nej till EU:s lönetransparensdirektiv, som syftar till att stärka insynen i lönesättningen och därmed motverka lönediskriminering. Direktivet antogs ändå, tack vare att andra medlemsstater prioriterar ekonomisk jämställdhet.

Därefter har regeringen valt den lägsta möjliga ambitionsnivån i genomförandet. I den lagrådsremiss som presenterades i januari föreslås att arbetsgivare med färre än 25 anställda ska undantas från kravet på skriftliga lönekartläggningar. Det innebär att tusentals kvinnor, i motsats till vad direktivet kräver, riskerar att få mindre insyn i lönesättningen än vad nuvarande diskrimineringslagstiftning kräver. Istället för att stärka arbetet för jämställda löner passar regeringen alltså på att försvaga det.

Den 26 mars meddelade regeringen slutligen att man vill pausa införandet och omförhandla direktivet. Det är ett allvarligt steg bakåt.

Ingen dialog

Sverige riskerar att gå från föregångsland till bromskloss – inte bara nationellt, utan i hela Europa. Det är oacceptabelt.

Lönelotsarna kräver:

  • Att regeringen tar fram ett nytt, ambitiöst förslag för hur lönetransparensdirektivet ska genomföras i Sverige.
  • Att nuvarande lönekartläggningsregler som säger att alla arbetsgivare årligen ska kartlägga löneskillnader mellan könen och att alla arbetsgivare med minst 10 anställda skriftligen ska dokumentera arbetet fortsätta ska gälla.
  • Att tillsynen av kraven om lönekartläggning skärps och att effektiva sanktioner införs för arbetsgivare som bryter mot reglerna.
  • Att nödvändiga förberedelser och resurser säkerställs så att direktivet kan genomföras på ett effektivt sätt.

I pressmeddelandet där regeringen meddelar att man vill omförhandla lönedirektivet hävdas att det funnits en nära dialog med civilsamhället. Lönelotsarna eller andra kvinnoorganisationer som vi varit i kontakt med känner inte till att någon sådan dialog här ägt rum. Vi berättar gärna för regeringen om vår syn på vilka åtgärder som bör vidtas för att vända den allvarliga utvecklingen med ökade löneskillnader mellan könen.

Sverige står just nu vid ett vägskäl. Om inget görs för att se till att så inte sker kommer den ekonomiska ojämställdheten att öka.

Marie Trollvik, ordförande Lönelotsarna