Daniel Lind sammanfattar tre böcker som har gjort tre ekonomipristagare världsberömda.
Nogales är en stad på gränsen mellan USA och Mexiko. De kulturella, ekonomiska och sociala banden över nationsgränsen är starka och omfattande. De allra flesta delar samma kultur och historia. Geografin är densamma på båda sidor och invånarna kämpar med samma bakterier. Att korsa gränsen tillhör allas vardag.
Men hur kan det då komma sig att genomsnittshushållet är mycket rikare norr om gränsen än söder om? Varför är medellivslängden i Nogales Arizona avsevärt högre än i Nogales Sonara? Varför är brottsligheten, korruptionen och spädbarnsdödligheten betydligt högre söder om gränsen?
Varför misslyckas nationer?
Det här är frågor som ställs i inledningen av boken Varför är inte hela världen rik?: Om makt, framsteg och teknik. Den sammanfattar och diskuterar de tre böcker som har gjort de tre pristagarna av 2024 års ekonomipris till Alfred Nobels minne – Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A Robinson – världsberömda.
I den första boken – Why nations fail – är svaret att det beror på ländernas institutioner: de ramar, regler och normer inom vilka den ekonomiska aktiviteten sker. Om de här institutionerna utformas rimligt ändamålsenligt kommer vi att agera på ett sätt som gynnar oss själva och samhället. Om de utformas på fel sätt kommer ekonomin att utvecklas svagt och de sociala framstegen att hållas tillbaka.
En utmaning i detta är att dagens institutioner är resultatet av en lång och komplicerad historisk process. För Nogales del måste vi därför gå tillbaka till grundandet av kolonierna i Nord- och Latinamerika under 1500-talet. Utan den här historiska blicken kan vi endast mycket lite förstå. Lika lite kommer vi att förstå om vi inte utgår ifrån att det är de politiska institutionerna som beslutar om de ekonomiska och hur de samverkar.
Inkluderande stat
Institutionerna kan antingen vara inkluderande och tillväxtdrivande, eller exploaterande och privilegiegynnande. De förra tillåter och stimulerar individuella initiativ i riktning mot produktiv verksamhet. Äganderätten är central, likväl som rättssystem och den fria företagsamheten. En inkluderade stat skapar en inkluderande ekonomi.
Utbildning och teknisk utveckling följer vanligtvis i spåren av inkluderande institutioner. I ett exploaterande samhälle gynnar makteliten sig själv och de ekonomiska vinsterna av detta stärker den politiska makten ytterligare. Exploaterande institutioner infördes i länder som koloniserades av Europa. Konsekvenserna av detta lever många miljoner människor med i dag.
I den andra boken – The narrow corridor – utvecklas resonemanget i meningen att den politiska utmaningen är att hitta rätt balans mellan en stat som säkerställer de ekonomiska och politiska friheterna utan att staten blir ett maktmedel för en priviligierad elit som förtrycker det stora flertalet. Den här korridoren, som samhället måste befinna sig inom, upprätthålls genom en ständigt pågående kamp mellan de två krafterna. Statens kapacitet är avgörande, men den måste hållas i schack av samhällets kontrollfunktioner.
Växt fram genom politiska initiativ
Båda drar obönhörligt åt sitt håll, men förhoppningsvis upprätthålls balansen – en balans som är frihetens och tillväxtens förutsättning. En balans som också baseras på normer och traditioner, som vi kan välja att bejaka eller förkasta. Historien visar att handlingsutrymmet är stort. Historien har inte ett slut. Likartade förutsättningar på den europeiska kontinenten, ledde i slutändan till flera olika samhällssystem. Olika grad av påverkan av de romerska och germanska kultursfärerna tycks ha varit viktigt för detta.
Om nu institutionerna är på plats och balansen mellan stat och samhälle hålls inom den smala korridoren, är detta tillräckligt för att teknikutvecklingen ska säkerställa ekonomisk tillväxt och välstånd för alla?
I den tredje boken – Power and progress – ifrågasätts detta djupt rotade antagande. Detta görs utifrån insikten att historien visar att det långt ifrån alltid har förhållit sig så att teknisk utveckling skapar fler och bättre jobb. På samma sätt är historien full av exempel där den tekniska utvecklingen har växt fram genom politiska initiativ; den uppstår inte bara via frivilliga byten på marknaden. På detta sätt är inte heller teknisk utveckling något ödesbestämt, utan något som vi kan påverka. Vi väljer vilken teknik vi använder och hur den används.
i
Inte bara tillfalla elit
Föga förvånande är det politiska och ekonomiska institutioner som krävs för att tekniken ska gynna samhällsutvecklingen och komma alla till del. Arbetsvillkor och reallöner tog i industrialismens Storbritannien inte fart förrän löntagarna kunde organisera sig kollektivt och kanalisera sina krav inom demokratins ramar. Välståndet för det stora flertalet tog fart först när samhället beslutade att den tekniska utvecklingen och vinsterna för samhället inte bara skulle tillfalla en liten elit.
Kulmen på den här utvecklingen nåddes under de första decennierna efter andra världskriget. Därefter har utvecklingen gått i en annan riktning. Tekniken har inte skapat tillräckligt många nya jobb och lönerna har, i spåren av löntagarnas svagare kollektiva organisering, på många håll stagnerat. Några få tech-oligarker har blivit ohemult förmögna. Klyftorna i inkomster och möjligheter har vidgats dramatiskt. Makten har koncentrerats.
Den här utvecklingen förklaras till stor del av att den allmänna opinionen har påverkats av en långsiktig och högst medveten strategi. Makten att sätta dagordningen avgör i mångt och mycket teknikutvecklingen och hur dess frukter fördelas. Eliten kan med sina resurser övertyga allmänheten om att deras egenintresse är samhällets allmänintresse.
Den som ställer frågorna, slår fast prioriteringarna och avgör vilka lösningar som står till buds har en väldig makt att, inom den smala korridoren, styra den offentliga diskussionen i den riktning den behagar. Vår lockelse av framgång, status och prestige ligger oss i fatet.
Behov av starkare motkrafter
Politisk och ekonomisk makt har betydelse. Makten över idéerna är central. Vill du i ett modernt samhälle förändra en bärande institution, är det ett måste att du har krattat manegen. I ett korporativt land som Sverige tillerkänns organisationer en maktposition blott via sin existens. Men den maktpositionen kan användas på olika sätt.
Antingen lutar du dig tillbaka och drar kortsiktig nytta av den priviligierade positionen, eller så inser du att den egentliga makten ligger i att vara den som avgör vad som långsiktigt diskuteras och vilka lösningar som ligger på bordet.
I det avseendet är Sverige i behov av starkare motkrafter till de senaste decenniernas till synes oundvikliga samhällsutveckling. Men lika lite som historien är ödesbestämd, är det självklart möjligt att förändra vems röst som anses viktig. Det kommer att ta tid och det kommer att krävas resurser, men alternativet är sämre. En ny, inkluderande vision för Sverige bör se dagens ljus. Vill du vara med på den resan?
Daniel Lind
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
