En skattebroms som bromsar välfärden

En skattebroms som bromsar välfärden

Alla svenska partier har en fråga som ligger dem nära om hjärtat som vore det religion.

Sverigedemokraterna har sitt krav på att minska invandringen. Miljöpartiet har klimatfrågan. Liberalerna … det måste väl vara kravet på att förbjuda fula skolor?

För Moderaterna är den där heliga frågan sänkta skatter. Det enligt partiet finns knappt något samhällsproblem som inte går att lösa med just den åtgärden.

Vill ta ett steg till

Som ideologi är det möjligen lite knapert och som praktik ofta fel väg, men det är en logiskt konsekvent och därför respektabel linje. Alla moderatledda regeringar har vandrat skattesänkarvägen.

Men nu vill Tidöregeringen ta det ett steg till. Det räcker inte med att sänka de skatter regeringen själv förfogar över. Nu vill de också stoppa kommunerna från att styra över sina egna skattemedel.

Förra veckan, lite i skymundan eftersom allas blickar var riktade mot kriget i Iran, presenterades en utredning för att skapa en ”skattebroms” och en ”skattesänkningspremie”.

Det betyder konkret att de kommuner i landet under tre år ska tvingas betala en extra avgift till staten. Kommuner som sänker skatten ska tvärtom få en extra premie av staten.

Civilministern och moderaten Erik Slottner tillsatte utredningen för att regeringen fruktar att de egna skattesänkningarna ska motverkas av kommunala och regionala skattehöjningar. Han var glad som ett barn på julafton när han tog emot förslagen från utredaren Annika Wallenskog.

Vad har vi självstyret till?

Men bakom Slottners breda leende döljer sig ett förslag som riskerar att underminera både den kommunala självstyrelsen och kvaliteten i den lokala välfärden.

För vad har vi egentligen kommunalt självstyre till om kommunerna inte ens får göra en självständig bedömning av sin ekonomi?

Faktum är att det här förslaget utmanar en svensk konstitutionell grundprincip. Lite på samma sätt som de politiska pekpinnarna inom biståndet, krossandet av det svenska utredningsväsendet och den allt mer utbredda uppfattningen bland Tidöpartierna att tjänstemän, experter och akademiker egentligen är aktivister, när de bara utför det jobb och gör de bedömningar de måste göra om de vill vara professionella.

Förslaget om en skattebroms är i praktiken också ett hån mot en stor del av landets kommuner. För vad moderater i regeringen än tror så ser villkoren inte överallt ut som i de rikaste stockholmskommunerna. I de mest välbeställda kommunerna tjänar invånarna 2,5 gånger mer än i de sämst ställda. Det kan skilja hela 7 procent i skattesats, och det är inte Danderyd eller Vellinge som har hög skatt. Det är små landsortskommuner med åldrande befolkning och ett krympande antal fasta jobb, där kommunen ändå måste upprätthålla en god vård och omsorg.

Straffåtgärd mot kommunerna

Samtidigt har regeringen prioriterat skattesänkningar framför stöd till välfärden ute i landet. Och när kommunerna som en effekt av detta höjer skatten vill Slottner alltså inför en straffåtgärd från statens sida.

Det är förstås helt orimligt. Det riskerar att förstärka skillnaderna mellan olika delar av landet. I stället för att utjämna förutsättningarna kan systemet bidra till att vissa kommuner halkar ännu längre efter.

Om regeringen verkligen vill stärka kommunernas ekonomi finns andra vägar att gå: bättre statlig finansiering av välfärden, ett starkare utjämningssystem och långsiktiga planeringsförutsättningar. Att införa en skattebroms riskerar däremot att bli just det – en broms för den välfärd som kommunerna varje dag ansvarar för.

I slutändan handlar frågan inte bara om skatter, utan om vilket samhälle vi vill ha. Ett där kommuner ges friheten och resurserna att möta sina invånares behov – eller ett där ekonomiska incitament pressar fram skattesänkningar på bekostnad av välfärden.

Jesper Bengtsson