Donald Trumps attacker på demokratin eskalerar snabbt. En dag får German Bender ett krypterat meddelande från en vän som undrar om Sverige är redo att ta emot politiska flyktingar från USA.
Det plingar till i mobilen, en app för krypterade meddelanden som jag nästan aldrig använder. När jag läser meddelandet förstås jag varför det skickats via den appen.
Min vän i USA har blivit alltmer oroad det senaste året. Nu skriver hen att situationen försämras snabbt och undrar om Sverige skulle vara redo att ta emot politiska flyktingar från USA.
Jag läser orden igen.
Politiska flyktingar från USA.
Är Sverige redo för det? Är EU redo?
Det handlar om skräck
När Donald Trump vann valet för drygt ett år sedan skrev jag till min vän att jag var orolig för fackligt aktiva och vänsteraktivister. Att hen kunde flytta hit och bo hos mig om läget blev så allvarligt att exil var det enda alternativet.
Första gången Trump blev president, 2016, sa många progressiva amerikaner att de skulle flytta till Europa eller Kanada. Väldigt få gjorde det. Kanske har fler gjort slag i saken den här gången.
Men det min vän överväger är annorlunda. Det handlar inte om den akademiska övre medelklassen som tar sitt pick och pack och drar till vad de upplever som trevligare och mer toleranta samhällen, trots att det faktiskt hade kunnat stanna i USA.
Nu handlar det om skräck.
En tilltagande känsla av att vara förföljd av staten. Fruktan över att bli misstänkliggjord, misshandlad, fängslad, tystad. Eller kort och gott mördad på gatan av maskerade män som skickats ut av en alltmer otyglad president och hans lismande lakejer.
Skräcken sprider sig.
Vad skulle hända om en våg av amerikanska medborgare anländer till EU-länder och söker asyl?
Deras skäl måste förstås prövas. För att få uppehållstillstånd måste lägga fram asylskäl som uppfyller antingen FN-konventionen eller kraven för alternativt skyddsbehövande enligt EU:s regler.
Skulle amerikanska medborgare kunna anses vara flyktingar eller alternativt skyddsbehövande?
Uppfyller flera kriterier
Migrationsverket skriver på sin hemsida:
Flykting är en person som har ansökt om asyl och fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av att hen känner välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp.
Alternativt skyddsbehövande är en person som har ansökt om asyl och fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av att hen i sitt hemland riskerar att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löper stor risk att skadas på grund av väpnad konflikt.
Vid det här laget finns det nog många i USA som uppfyller flera av asylkriterierna. Och allt tyder på att antalet amerikaner med legitima asylskäl kommer att öka om Trump fortsätter som president till 2028.
Enligt en av våra främsta demokratiforskare, Staffan Lindberg, som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, kan USA inte längre betraktas som en demokrati och har ”med råge passerat gränsen till en autokrati”.
Ur det här perspektivet är det inte alls förvånande att frågan om asyl kommer upp.
Utvisar till diktaturer
Problemet är att asylskäl bedöms allt striktare, skriver jag till min vän. I allt fler EU-länder är det som att passera genom ett krympande nålsöga.
Jag berättar att vår regering stramat åt reglerna så hårt att vi utvisar människor till diktaturer där deras liv hotas.
Att vi utvisar ensamma barn med svåra funktionshinder och unga vuxna som bott nästan hela sina liv i Sverige och inte har begått några brott.
Att vårt näst största parti grundades av nazister och alltid haft invandringen som sin enda konsekventa och högst prioriterade fråga.
Att våra högerpartier gjort som högern nästan alltid gör, nämligen samarbetat med extremhögern och successivt ätits upp av den.
Precis som i USA, svarar min vän.
Ja, svarar jag.
Och precis som i USA är den repressiva agendan långt ifrån fullbordad. Mer kommer.
I en debattartikel förra veckan skrev företrädare för fackförbundet SSR:
”Bara från justitiedepartementet kommer 65 förslag i vår, att jämföra med kulturdepartements två, arbetsmarknadsdepartementets sex, utbildningsdepartementets 13, samt utrikesdepartementets sju förslag. Förslagen inom migrations- och kriminalpolitiken är bedövande många.”
Blir det en ny Tidökonstellation efter nästa val kommer tumskruvarna att dras åt ännu hårdare.
Men även om det blir regeringsskifte lär knappast några avsevärda lättnader vänta.
Sliter av sig upplevda bojor
Utöver den restriktiva migrationspolitiken finns också den utrikespolitiska dimensionen av att ge asyl till amerikanska flyktingar – hur skulle USA:s gränslöse president reagera om Sverige och EU indirekt sänder signalen att han inte kan garantera sina medborgares säkerhet?
Som ett frustande vilddjur sliter nu världens mäktigaste land av sig de bojor som Trump och hans oligarker upplever som demokratins. Vad det innebär har nog inte sjunkit in hos stora delar av världen. Vi har inte ens lärt oss läxan av Putinryssland eller Nazityskland.
Vilka länder vågar stå upp mot vilddjuret? Var kan människor söka skydd?
Jag tipsar min vän om Spanien. Ett av få EU-länder som har en socialistisk regering och dessutom någorlunda färska minnen från en egen fascistisk diktatur. Kanske kan den erfarenheten göra dem mer motståndskraftiga.
Dessutom är både vädret och maten betydligt bättre.
German Bender är utredningschef på Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
