Trumps tal var ett slags tungomålstalande, med svårsmälta, svårlyssnade självförhärligande lösa anekdoter.
Sällan har ett tal på Världsekonomiskt forum omgärdats av lika stor bävan och oro som Donald Trumps framträdande i Davos onsdagen den 21 januari 2026, ett datum att lägga på minnet. Kravet på att Grönland ska införlivas i USA antingen frivilligt, eller i form av ett köp eller medelst militära medel hade trummat upp dramatiken.
Danmark pressas hårt av USAs nuvarande president. Det nya värld(o)ordningen har landat även i Norden.
Sedvanliga påhopp
På ett sätt och vis var det som vanligt när Trump håller tal. Det vill säga ett slags politiskt tungomålstalande, med smärtsamma, svårsmälta, svårlyssnade självförhärligande löst sammanfogade anekdoter. Och förstså de sedvanliga påhoppen på politiker han för tillfället tycker illa om. Den här gången Kanadas Mark Carney som uppmanat Europa att stå upp mot Trump och Frankrikes president Emmanuel Macron som uppträtt i solglasögon och vill ge ett hårt svar på Donald Trumps tullhöjningar mot länder i Europa som stödjer Danmark och Grönland.
Trump självförligande har ändå en inre ”logik” och struktur.
Trump talade i Davos till världens ledare och en internationell publik. Men den verkliga publiken var i själva verket de amerikanska väljarna och hemmaopinionen. Trump vill sätta bilden att han räddat USA från ekonomisk undergång, förflackning och sammanbrott. Allt elände i landet kan skyllas på hans företrädare, särskilt Joe Biden.
Till detta lägger han påståenden om att omvärlden har lurat USA att betala för allt möjligt (som FN och NATO, med mera) men bara mötts av otacksamhet och kritik. Allt detta är förstås nys. Men en politisk lögn kan innehålla ett korn av sanning. USA har lagt stora resurser på sitt försvar, men det bottnar också i ett självvalt egenintresse för att kunna sätta sin prägel på världen allt sedan 1945. USA har på många sätt gynnats av den ekonomiska världsordning landet själv var med och byggde upp. Men den större bilden suddas ut för en berättelse om att resten av världen har snyltat på USA. Därför ska Amerikas egenintresse nu alltid sättas i första rummet.
Det finns alltså alltid två sidor av Donald Trumps politiska budskap, och dessa är i själva verket kärnan i hela hans strategi. Dels talar han till sina väljare hemmavid. Och dels utmanar han resten av världen. Udden är i praktiken riktad mot internationella organisationer som FN, NATO och EU. Och andra multilaterala samarbeten, organisationer och institutioner. Den krassa nationalismen och egenintresset kommer först och det amerikanska folket och landet ska bli stort igen; ”Make America Great Again”. USA ska ta betalt retroaktivt för allt gott landet gjort för resten av världen men inte fått någon utdelning för. Förrän nu.
Den politiska lögnen
Även frågan om kraven på att annektera Grönland skrevs in i samma slags story. Det var USA som ”vann kriget” över Tyskland, Japan och Italien. Att USAs insats var central råder det ingen tvekan om. Men Trump nämnde inte att det i själva verkat var fråga om en allians med en rad andra länder som också bidrog. Den politiska lögnen kan skapas av en sned beskrivning av hur det verkligen förhåller sig eller förhöll sig, historien skrivs om.
Problemet var, sa Trump, att USA tog kontrollen över Grönland under andra världskriget men återlämnade landet till Danmark. USA skulle ha behållit Grönland som ett slags betalning för allt kriget kostade amerikanerna: ”Vi gav tillbaka Grönland – hur dumma var vi?”
Trump håller förstås fast vid sina krav på att få Grönland. Nu stundar, hävdade han, förhandlingar med Danmark för att ”rekvirera” Grönland innan maj månad i år. Grönland är som han sa bara ”en ”isbit”, men uppenbarligen av strategisk betydelse för USA:s och Natos säkerhet!
Danmark och därmed Grönland ingår redan i Nato. Men detta är, sa USAs president, ”vårt territorium” i den västra hemisfär som USA anser sig ha rätt att styra och kontrollera. Trump hoppas nu på ett ja från Danmark. Om det blir ett nej Kommer ” vi att komma ihåg det”. Detta kan tolkas som en mindre aggressiv hållning. Eller att han i Davos la band på sig lite inför den politiska och ekonomiska eliten, och att det snart kan bli fråga om mer och fler militära hot. Det kommer ju inte att bli något ja från Danmark och Grönland, utan ett nej. Därför består hotet mot Danmark, Grönland och Nato. Och mot freden.
Lavrov håller med Trump
Det är inte förvånande att Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov instämmer med Trump och säger att Grönland inte är någon ”naturlig del” av Danmark. Den andra sidan av saken är ju att Ryssland anser att Ukraina ska styras av Moskva. Trumps egen hållning i Ukrainafrågan är milt sagt är oklar. Det finns många overkliga händelser sedan Trump återkom som president, som FIFAs ”fredspris”, proklamationen av tullsatserna utanför Vita huset och brevet till Norges statsminister om att han inte fick Nobels fredspris och därför nu ska bry sig mindre om freden och mer om USAs egna intressen. Men förnedringen av Ukrainas president Volodymyr Zelensky framför kamerorna i Vita huset förra året är kanske det tydligaste tecknet på att vi nu lever i en annan tid och i en annan värld. En värld som återigen är på väg att indelas i intressesfärer där Ryssland, Kina och USA alla vill utöka sitt territorium.
För första gången är jag genuint rädd för krig. Rädd för att vi står inför en global konfrontation, att dagens konflikter kommer att eskalera till en större militär konfrontation.
I podden ”The rest is Politics¨ talar Alastair Campbell om att dagens spänningar och maktkamp kan leda till ett kärnvapenkrig.
Hotet mer avlägset då än nu
Under kalla kriget när jag växte upp var kärnvapenhotet hela tiden närvarande. Jag minns skolans undervisningsfilmer om hur vi skulle agera om kriget kom och bomben föll. Vi skulle slänga oss på golvet under skolbänken och absolut inte titta in i skenet från bomben. Ändå var hotet mer avlägset då än nu.
Diskussionen om nedrustning ingav också hopp. USA och Sovjetunionen skrev om begränsningar av antalet kärnvapen.
Och efter 1989 hade vi en period av nedrustning i Europa. I år löper USAs och Rysslands avtal om att begränsa kärnvapen ut. Världen är en mer otrygg plats. Tungomålstalande och politiska lögner gör sitt till. Stora länder som vill utöka sitt imperium förebådar stora katastrofer och i förlängningen krig. Det är den bistra slutsatsen som lever kvar efter Trumps tal i Davos den 21 januari 2026.
Håkan A Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
