Intervju Katarina Wennstam är aktuell med ”Lucia är död”, tredje boken i serien Sekelskiftesmorden. Dagens Arena har träffat henne och frågat om engagemanget för kvinnors rättigheter, hur hon blev författare och varför hon vill berätta om samhället genom historiska brottsromaner.
Dagens Arena träffar Katarina Wennstam i hennes lägenhet på Krukmakargatan i Stockholm, samma adress som en av de kvinnliga huvudkaraktärerna i hennes aktuella bokserie lever på. Idén till Sekelskiftesmorden fick hon för sju år sedan, när hon gick runt i sin nya bostad på Krukmakargatan och började tänka på alla som bott i lägenheten före henne. Några dagar senare började hon gräva i arkiven och hittade en änkefru som var skriven på adressen nästan 130 år tidigare.
Skildring av klassamhället
Hon ville skildra klassamhället vid förra sekelskiftet och bestämde sig för fyra kvinnliga huvudkaraktärer. Edit som kommer från en väldigt enkel bakgrund men som sedan gör en form av klassresa, Hildur som arbetar sig upp från hemsömmerska till en anställning på Augusta Lundins modeavdelning, Fredrika som inte vill annat än att bli polis men hindras av sitt kön och att vara född i fel tid, samt den förmögna änkefrun Olga Laurell som är ganska konservativ men som blir allt mer medveten till följd av de yngre kvinnornas närvaro.
– Det fanns ett borgerskap även på Arbetarsödern och nere på gårdarna, i alla trähus, var det överbefolkat. Så de här världarna möttes genom att dela tvättlinor, utedass och adress. På så sätt kunde jag låta de här kvinnorna från olika delar av samhället mötas och dras ihop av dödsfallet i den första boken.
Arbetet med de historiska böckerna har skilt sig åt från de tidigare böckerna som tagit upp nutida frågor. Då dominerade intervjuer med allt från experter till brottsutsatta och förövare. Nu handlar det i stället om att leta och läsa i arkiven. Hon berättar att väldigt mycket tid går åt till att titta på fotografier. Detaljerna är viktiga.
– Jag vill att det ska vara en målande och fängslande berättelse, där man verkligen känner att man är på plats i Stockholm i slutet på 1800-talet.
Samhället och brott
Det var en självklarhet att böckerna skulle involvera brottsfall.
– Att berätta om brott är också att berätta om hur ett samhälle mår. De brott som ett samhälle har är en väldigt tydlig temperaturvisare på hur långt vi har kommit och vad vi har för problem och utmaningar.
Hon menar att dagens samhälle har väldigt internetrelaterad brottslighet för att vi lever på nätet och att problemen med gängbrottslighet grundar sig i utanförskap. Kring förra sekelskiftet var samhället annorlunda och andra brott dominerade.
– Hälften av alla kvinnor som satt i fängelse då var dömda för fosterfördrivning (abort), barnadråp eller ett brott som hette fosters läggande å lönn. Det handlade om att kvinnor födde fram ett barn som de lämnade för att dö. Det är brott som vi idag i princip har eliminerat. Barnadråp är extremt ovanligt, fosterfördrivning är inte olagligt och en kvinnas liv är inte över för att hon föder barn utanför äktenskapet.
Från journalist till författare
Katarina Wennstam har alltid velat bli författare. Men hon trodde inte att det gick att försörja sig som det och blev därför journalist i stället. 1997 började hon som kriminalreporter på SVT.
– Det var en otroligt manlig arena. Det var bara manliga reportrar som bevakade kriminalfrågor och de var noll intresserade av brott mot kvinnor. Under 90-talet bevakade jag ett antal uppmärksammade gruppvåldtäkter och jag blev så otroligt arg och upprörd över hur de tjejerna behandlades av rättsväsendet men även av media.
Vid den tidpunkten var hon 24 år gammal.
– Tonåren låg så nära i tid vilket gjorde att jag alltid kunde känna igen mig starkt i att vara tjej; man är ute, man hamnar på efterfest och man är full. Vad är det som är konstigt med det? Ändå tyckte alla att tjejerna fick skylla sig själva.
Engagemanget för samhället och synen på kvinnor skapade ett naturligt steg bort från den opartiska och objektiva journalistrollen på SVT, till den fortsatt faktabaserade författarrollen, där hon också kunde ta ställning. Den första boken “Flickan och skulden” kom ut 2002 och handlar om samhällets syn på våldtäkt.
– Jag kunde inte bevaka våldtäktsmål för att jag var för profilerad men jag kände att det var det jag kunde mer än något annat. Så jag valde att säga upp mig och bli debattör, opinionsbildare och författare.
Sen dess har hon skrivit över 20 böcker, såväl fakta som skönlitteratur. Men samtliga med fokus på feministiska och kriminalpolitiska frågor.
Befinner oss i backlash
Katarina Wennstam säger att hon har varit förhållandevis förskonad från hat och hot. Hon tror att det beror på att hon är äldre. Men arbetet har varit slitigt på ett annat sätt.
– Våldet mot kvinnor är så ändlöst. Det nådde en punkt där jag kände att jag inte klarade av det. Män slutar ju inte mörda kvinnor. Samtidigt har jag hämtat kraft från att jag har så många års perspektiv, vilket gör att jag kan se att det har skett en stor positiv samhällsutveckling.
Idag menar hon dock att vi befinner oss i en enorm backlash.
– Vi ser vad som händer i USA med aborträtten som har försvunnit och väldigt konservativa vindar kring att kvinnor ska vara hemma. I Sverige finns det också en trend med softgirls och tradwives.
Hon tycker att det för tankar till de kvinnor som kämpade i slutet av 1800-talet, för kvinnors ekonomiska självbestämmande.
– Ekonomisk frihet är nyckeln till allt. Är du inte ekonomiskt fri som kvinna, då har du ingenting. Det har kommit tillbaka någon sorts vurm för att leva på en man, vilket är förrädiskt. Det är klart att det låter jättemysigt när man är nyförälskad. Men den absolut främsta orsaken till att kvinnor inte lämnar våldsamma och kontrollerande relationer är för att de inte har råd.
Historiens betydelse
Författaren menar att det är viktigare än någonsin med det historiska perspektivet.
– Vi måste påminna oss om var vi kommer från och vad vi borde ha lagt på historiens skräphög. Jag tror och hoppas att de som läser mina historiska romaner får en hel del tankeställare kring nutiden. Vi ska inte tillbaka till illegala fosterfördrivningar eller till att kvinnor inte får bestämma över sina egna liv.
Hon tillägger:
– Men det handlar också om lite jävla tacksamhet kan jag känna, gentemot alla kvinnor och några få män som stred otroligt hårt från 1800-talets mitt till våra dagar, för alla de rättigheter som vi idag tar som självklara.
Minst tre böcker till
Katarina Wennstam berättar att hon lägger in lite grann av sig själv i alla karaktärer.
– Det som har slagit mig när jag har suttit med texter skrivna av kvinnor från den här tiden är att kvinnor på 1800-talet också drömde om att förverkliga sig själva. Vi är inte så himla olika och därför har jag nog också hämtat ganska mycket från mig själv, till exempel i hur de resonerar, även om de är barn av en helt annan tid.
Hon säger att det kommer att bli minst tre böcker till i serien om de fyra kvinnorna på Krukmakargatan.
– Jag tycker att det är väldigt roligt att veta att vi kommer att få följa dem under en lång tid, just för att det är en sådan tid av utveckling för kvinnor.
Tuva Thell
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
