Hellre turistskatt än rotavdrag

Får man köket renoverat har man råd att bidra till välfärden under Stockholmsveckan.

I dagarna har det basunerats ut pressmeddelanden från byggbranschen om positiva effekter från den tillfälliga höjningen av rotavdraget från 30 till 50 procent. Inte oväntat tigger nu branschen om en förlängning även efter årsskiftet.

Utspelen är så väntade att man blir full i skratt.

Självklart ökar försäljningen om priset kraftigt sänks under en tillfällig period. Om jag funderat över en renovering och det under ett fåtal månader plötsligt blir mycket billigare, då passar jag väl på att göra det då.

Sedan Alliansregeringen permanentade rotavdragen har det blivit en konstant dopning av en bransch

Rotavdraget fanns redan under en period på 1990-talet, som en tillfällig stimulansåtgärd för att få fart på byggbranschen efter 1990-talskrisen. Men sedan Alliansregeringen permanentade rotavdragen har det i stället kommit att bli en konstant dopning av en bransch som haft dålig produktivitetsutveckling under flera decennier. Trots det är bidraget till bolagens marginaler en mindre orättvisa än det faktum att staten ger av gemensamma medel till människor som själva har råd att betala sitt nya badrum.

För det är hårresande att tänka på hur barnfamiljer och pensionärer kämpar med att få ekonomin att gå ihop samtidigt som 15 miljarder av skattepengarna går till renoveringar. Eller hur det inte skjuts till en enda krona till välfärdspersonalen när Åre invaderas av oss stockholmare som drar korsbandet i Lundsrappet, samtidigt som staten gärna bekostar städningen av lägenheten hemma på Östermalm.

På det temat är det befriande att höra Centerpartiet öppna upp för en sorts lokal turistskatt som kommunen själv kan välja att införa. Frågan är förstås inte oproblematisk, när rätten till en turistskatt införs kommer andra kommuner vilja ha liknande beskattningsrätt inom andra områden. Det kan vara gruvsamhällen där kommun och region måste upprätthålla vårdcentraler och kollektivtrafik, trots att personalen är skriven på annan ort och inte bidrar med någon inkomstskatt. Det kan också vara energiproducerande kommuner som vill införa egna effektavgifter för besväret att kraftverken finns i deras kommun.

Eller alla kommuner med demografiska utmaningar som bekostat utbildningen till barn- och ungdomar som så fort de blir vuxna flyttar till jobben i storstäderna. Utan att ha investerat en krona i deras utbildning får storstadskommunerna skörda frukterna av deras arbete genom inkomstskatten. Är det då inte dags för en hembygdsskatt, liknande den solidaritetsersättning som nyligen gav IFK Aspudden-Tellus 8 miljoner kronor när Viktor Gyökeres skrev på för Arsenal?

Oavsett vad som händer med diskussionen om lokal beskattningsrätt i framtiden är en sak säker: står valet mellan turistskatt och rotavdrag tar jag turistskatten alla dagar i veckan.

Vilgot Österlund