Fattigdom Ökningen av fattigdomen handlar om att priserna har ökat mer än inkomsterna. Det menar professor Carina Mood på institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Hon beskriver utvecklingen som ett trendbrott.
– Det är en tydlig ökning mellan 2021 och 2024 som också är statistiskt säkerställd, skriver Carina Mood till Dagens Arena.
Minskade realinkomster
Bakgrunden är att svenskarna för första gången på nästan 30 år har upplevt rejält minskande realinkomster. Allt fler kunde köpa allt mindre för sina inkomster. Detta gällde även de med lägst inkomster.
– Materiell och social deprivation innebär att sakna sådant som de flesta skulle se som nödvändigt för en rimlig levnadsnivå i Sverige i dag. En andel om 7 procent av befolkningen i en sådan här situation är inte en försumbar siffra. År 2022 hade vi ju extrema prisökningar och sedan har priserna legat högt, och inkomsterna har inte hunnit i kapp, konstaterar Carina Mood.
Fortfarande ligger den svenska fattigdomsnivån på ungefär hälften av den genomsnittliga nivån för länder som är med i EU:s statistik, påpekar Carina Mood.
– Sverige har fortfarande en låg andel i materiell och social deprivation jämfört med andra länder, men vi sticker inte ut lika mycket som tidigare. Att vi ligger bra till internationellt betyder dock inte att allt är bra.
Levnadskostnadskris
Hon har tillsammans med sina kolleger tittat närmare på barnfattigdomen utifrån de nya siffrorna. På ett webbinarium anordnat av Nordens välfärdscenter i maj 2025 konstaterade hon att det var ”en dålig men väldigt intressant utveckling” för såväl barnfattigdom som fattigdom för hela befolkningen. Barnfattigdomen ligger nu på 5-6 procent.
Även den växande barnfattigdomen beror på det Carina Mood kallar levnadskostnadskrisen.
– Internationellt sett är barnfattigdomen väldigt låg, men den är inte negligerbar. Att 5 procent av barnen i Sverige och de nordiska länderna ingår i gruppen materiellt depriverade motsvarar ju mer än ett barn i varje klass i genomsnitt.
Ökningen i fattigdom de senaste åren har skett i alla de nordiska länderna. Samtidigt är det flera europeiska länder som inte har sett en sådan utveckling, vilket gör att Sverige och Norden inte längre sticker ut positivt på samma sätt. I till exempel Nederländerna, Slovenien, Tjeckien och Kroatien ligger man på ungefär samma nivå eller till och med bättre till än Sverige.
– Skillnaden mellan länder i hur fattigdom har förändrats under åren 2021 till 2024 hänger sannolikt ihop med skillnader i hur hårt kostnadsökningarna har slagit och i vilken mån låga inkomster har hängt med i kostnadsutvecklingen. Mer generellt beror skillnader mellan länder också på sammansättningen av befolkningen, till exempel skillnader i andelen nyanlända invandrare, eftersom det ofta tar flera år innan man integreras på arbetsmarknaden, samt andelen i olika åldersgrupper och andelen ensamstående föräldrar, påpekar Carina Mood.
Rickard Jakbo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
