Med marknadshyror kommer personer med lägre inkomster ha sämre förutsättningar.

Marknadshyror är inte avförda från den politiska dagordningen. De som hoppades på det var antingen naiva eller bara förhoppningsfulla. Nu senast har Dagens Nyheters ledarsida lyft frågan.

Deras ingång och bärande invändning är också den mest vanliga. Nämligen att dagens system med förhandlade hyror gynnar ”rika” Stockholmare, att de som bor i Stockholms innerstad betalar mindre i hyra med dagens system än om de hade gjort med marknadshyror.

Det ligger det förstås en del i. Men frågan är om det är vettigt att göra ett systemskifte för hela bostadsbeståndet eftersom hyrorna i Stockholms city hålls nere med dagens förhandlingsmodell.

Ledarsidan konstaterar ju också att hyrorna kommer att öka för alla hyresbostäder och att de som har låga inkomster kommer att få betala en högre andel av sin inkomst i hyra än höginkomsttagare.

DN blundar inte

När det gäller bostäder i centrala lägen kan det vara rimligt att lägesfaktorn spelar en viss roll. Men med marknadshyror kommer ju personer med lägre inkomster att ha sämre förutsättningar att flytta dit, bo kvar och tvingas flytta. I områden som redan är segregerade av ekonomiska och andra skäl. Personer med lägre inkomster i city kommer att bli ännu sällsyntare.

Marknadshyror har diskuterats sedan 1960-talet. Beräkningarna har gett ett entydigt besked.

Hyrorna kommer att öka i alla lägen.

Därmed uppstår ett särskilt problem för de som har små marginaler. De har det redan tufft här i landet eftersom bostadsbidragen inte har skrivits upp sedan pandemin. Och vi har som bekant dessutom haft ett par år med mycket hög inflation.

Dagens Nyheter blundar alltså inte för denna realitet. Marknadshyror kommer med ”utmaningar”, som ledarsidan uttrycker det. Därför behöver marknadshyror kombineras med lägre skatter och ökade bostadsbidrag till drabbade hushåll. Och tidningen utesluter alltså inte ökade bidrag eller sänkta skatter, vilket minskar statens intäkter och ökar utgifterna.

Bättre utveckla dagens modell

Värnet av statens finanser är inte alltid på topp på liberala ledarsidor. Men i ärlighetens öppnar tidningen också för att beskatta hyresfastigheternas ägare mer, som ju kommer att öka sina vinster, det går inte någon nöd på dem i dag. Om tanken är att marknadshyrornas effekter i form av högre hyra ska kompenseras med bidrag, sänkta och höjda skatter, kan man ju undra vad som är poängen. Varför inte slå vakt om och utveckla dagens förhandlingsmodell? Dessutom skulle ju marknadshyror behöva kombineras med en hårdare lagstiftning vilket lär leda till fler juridiska processer, där hyresgästerna kommer att stå ensamma mot fastighetsägarna, utan uppbackning av en hyresgästförening.

Erfarenheten visar också att man inte kan vara säker på att de här fördelningspolitiska besluten är beständiga i dagens politiska värld, utan de är ofta skrivna i vatten. Jag upprepar vad som skett (eller inte skett) i med bostadsbidragen de senaste åren som inte höjts med konsumentprisindex, vilket drabbat de med sämst inkomster.

Förklaringen till fixeringen vid marknadshyror ligger förmodligen i att bilden av marknadens egen inneboende rationalitet och effektivitet är så djupt inskriven i mångas medvetande. Dagens Nyheters ledarsida ger ju själv svaret: ”Sverige behöver marknadshyror. Och det är en ren frihetsfråga.” Man bör ställa frågan för vem. Med stor säkerhet för de som äger hyresrätter. Med intill visshet gränsande sannolikhet inte för de med lägre inkomster. Därför denna argumentation för en fri marknadsprissättning på hyresrätter, än förhandling mellan parter som skapar en mer rimlig hyra (som generellt redan bor dyrare än de som bor i bostadsrätter eller ägt boende).

Vilken vara som helst?

I grunden är allt detta en fråga om hur vi ser på boendet. Staten och det offentliga ska inte tilldela enskilda lägenheter. Men genom att skapa förutsättningar som i form av partsmodellen på hyresmarknaden har vi hittat en modell där hyresrätten existerar i skärningspunkten mellan politiken och marknaden. Detta skriver statsvetaren Bo Bengtsson om i sin bok ”Att lägga marknaden till rätta: om rätten till bostad i svensk politik”. Och i rapporten ”Marknadshyror i de boendes perspektiv – nio problem” (Bostad 2030) konstaterar han att anhängarna av marknadshyror inte beaktar bostadsmarknadens särdrag. I stället formuleras och diskuteras förslag i förenklade mikroekonomiska termer – där bostäder betraktas som en vara vilken som helst.

Dagens Nyheters ledare om marknadshyror var därvidlag inget undantag.