Näringslivets toppar vet vad som behövs för att rädda Sverige. Minskat antal riksdagsledamöter är ett av förslagen, som oundvikligen skulle leda till en vidgad klyfta mellan folkvalda och medborgare.

I SVT:s reportageserie om tillståndet i den svenska demokratin bildar näringslivet enad front. Budskapet är att antalet ledamöter i riksdagen kraftigt ska minskas. Det anser förre ordföranden i Svenskt Näringsliv, Leif Östling, Stockholms Handelskammares vd Maria Rankka, grundaren av Kunskapsskolan och lobbyisten Peje Emilsson och chefen för riskkapitalbolaget EQT, Thomas von Koch. För programledaren visar de upp total samstämmighet.

Östling anser att vi måste anpassa oss till en globaliserad värld »för att systemet ska överleva«. Därför behövs mer kompetens och färre rikspolitiker. Maria Rankka menar att samhällets institutioner eroderar och att vi befinner oss på ett »sluttande plan«.

Thomas von Koch är missnöjd med att staten inte längre stödjer företagen och menar att det undergräver landet. Förutom färre politiker ser han helst att högersossar och liberala moderater går samman och bildar ett nytt parti. Han har redan ett namn för partiet: Fixa Sverige. Peje Emilsson hoppas på en djup politisk kris för att få fart på förändringen. Han tycker att det inte skulle göra något om både regering och riksdag tog »timeout i ett halvår«.*

Näringslivets toppar tycker sig ha skådat ljuset. De vet vad som behövs för att rädda Sverige. Att politiken inte redan slagit in på rätt väg beror på okunnighet och inte minst på inkompetenta rikspolitiker. Det är heller inte svårt att gissa vilka politiska förändringar det handlar om: skattesänkningar, privatiseringar och mer gynnsamma villkor för storföretag.

En rejäl minskning av antalet riksdagsledamöter skulle försvaga de folkvaldas känselspröt ut i samhället. Det skulle bli ännu färre medborgare som kände eller hade träffat en rikspolitiker. Det skulle bli ännu fler orter utan politisk representation. Resultatet skulle oundvikligen bli en ännu vidgad klyfta mellan folkvalda och medborgare.

Minst lika uppseendeväckande är talet om att dagens folkvalda ofta är inkompetenta och saknar »bra utbildning«. Men tanken att framtidens riksdagsledamöter bör ha längre utbildning och att de kortutbildade bör slängas ut är dubbelt felaktigt.

Akademiska specialistkunskaper i all ära, men det är också viktigt att det finns politiker som känner till villkoren för metallarbetare, undersköterskor och arbetslösa.

För det första finns olika typer av kunskaper och erfarenheter. Akademiska specialistkunskaper i all ära, men det är också viktigt att det finns politiker som känner till villkoren för metallarbetare, undersköterskor och arbetslösa. I ett ojämlikt samhälle behöver dessa gruppers erfarenheter lyftas för att inte bli osynliggjorda. Särskilt viktigt är att det finns en bred folklig representation i de politiska församlingarna.

För det andra går det att vara akademisk specialist på atomklyvning, smittsamma sjukdomar eller bilismens ekologiska effekter. All sådan kunskap är av avgörande värde. Men för att fatta politiska beslut är det nödvändigt att väga samman mängder med olika faktorer, ofta av olika karaktär, och till sist göra en moralisk bedömning av de möjliga alternativen.

Inget talar för att ämnesexperter har större kompetens än andra när det gäller att väga samman olika hänsyn eller att de är särskilt lämpade att göra moraliska och politiska bedömningar.

1989 skrev den amerikanska statsvetaren Robert Dahl boken Demokratin och dess antagonister. I den gör han rent hus med tanken på »teknokratstyre«. En av hans motiveringar lyder: »Ingen särskild konst och inget särskilt vetande kan göra anspråk på exklusiv relevans, när det gäller att fatta intelligenta politiska beslut i dagens värld«.

När näringslivets toppar nu hävdar att det behövs mer kompetens i politiken och att de själva sitter inne med lösningarna blir budskapet auktoritärt.

När de hävdar att det brådskar finns skäl att rycka ut till demokratins försvar.

När de gör sken av att de är särskilt lämpade att göra moraliska och politiska bedömningar – då bör vi påpeka att politiskt egenintresse inte är en lämplig grund för att dra slutsatser om vad som är bäst för folkflertalet.

* Citaten från näringslivets företrädare kommer alla från del 3 (Hotet inifrån) i SVT:s serie Länge leve demokratin.