Det finns lika få kvinnor i landets kommunala bolagsstyrelser som i börsbolagen. Men jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger nej till krav på kvotering.
Riksdagens utredningstjänst har undersökt könsfördelningen i kommunala bolagsstyrelser. 244 av landets 290 kommuner har lämnat uppgifter till utredningstjänsten, som har undersökt representationen i kommunägda bostads- och energibolag.
Resultatet visar att könsfördelningen i de kommunala bolagens styrelser är mycket skev: Endast 26 procent av ledamöterna är kvinnor. Den siffran är endast marginellt bättre än för de börsnoterade bolagen. Det kan jämföras med statligt ägda och landstingsägda bolag – där 46 respektive 44 procent av styrelseledamöterna är kvinnor.
Andelen kvinnor i de kommunala styrelserummen minskar dessutom ju högre upp i hierarkin man kommer. Kvinnor håller i ordförandeklubban bara i 15 procent av kommunbolagsstyrelserna. Det går inte att se några skillnader beroende på vilket politiskt block som styr, men i kommuner med blocköverskridande styre är kvinnorepresentationen lägre.
I förra veckan debatterade riksdagen en motion från Miljöpartiet i frågan.
– Motionen blev avslagen och det fanns inget intresse från allianspartierna att lyfta frågan om kommunala bolag, som är en del av motionen. De menar att det ”är en fråga för ägarna”, säger Gunvor G. Eriksson (MP) till Dagens Arena.
– Margareta Winberg tryckte som minister under 1990-talet på, så att saker hände i de statliga bolagen. Samma typ av politiskt tryck behövs i kommunerna, fortsätter hon.
Ansvarig minister för frågan är Nyamko Sabuni (FP). I augusti 2011 skrev hon följande i en debattartikel:
Medborgarna som ägare vill se jämn könsfördelning i bolagsstyrelser. Då är det inte mer än rätt att vi politiker som fått förtroendet att styra medborgarnas bolag också hittar strategier för att åstadkomma just det.
– Problemet är inte löst. Jag tror att vi behöver hitta systematiska metoder för hur vi tillsätter personer till bolagsstyrelser i kommunal regi, på samma sätt som staten gjort de senare åren, säger Nyamko Sabuni när Dagens Arena ringer upp.
Men det betyder inte att Nyamko Sabuni är beredd att lagstifta om kvotering. Däremot kan annan lagstiftning komma att övervägas.
– Jag menar att det finns systematiska metoder, som använts inom statliga bolag. Sen tror jag det är svårt att få 290 kommuner med flera olika partier att arbeta mot samma mål. Då kanske det skulle behövas någon typ av lagstiftning som bekräftar att systematiskt arbete är viktigt, säger Sabuni.
Hur skulle en sådan lag kunna se ut om den inte hade effektmål, till exempel krav på en lägsta fördelning, säg 60-40, mellan kvinnor och män?
– Jag är ingen jurist, jag är politiker. Jag säger att vi måste komma tillrätta med könsfördelningen i styrelser. I så fall skulle man behöva tillsätta en utredning som tittar på möjligheterna. Men jag tror inte det behövs lagstiftning, säger Nyamko Sabuni.
Nyamko Sabuni menar att partierna själva bör kunna ta ansvar för ett system inom vilket de nominerar dubbelt – en kvinna och en man – till alla poster i offentliga styrelser. Några planer på en utredning finns dock inte. Nyamko Sabuni säger sig vilja ”arbeta vidare med idén”, och att finns andra parter att tala med, först och främst de andra partierna och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
Vi har ett antal riktiga nollor bland ministrarna i Alliansregeringen, men frågan är ominte Sabuni tar priset. Jag har undrat många gånger vad hon egentligen gör på dagarna. Under hennes tid som ansvarig för jämställdhetsfrågorna har ju ingentin positivt hänt. Nu säger hon att det även i de kommunala bolagen är ägarnas sak att se till att det blir en jämnare könsfördelning i styrelserna. Nu råkar ju ägarna vara vimedborgare som representeras av politiker. Men det kanske inte hon förstår. Samtidigt visar detta Alliansregeringens syn på jämställdhet – det är för dem en icke-fråga.
Nu har jag inga siffror att visa till, men en tanke är att dom som sitter i styrelsen bör ha en viss utbildning samt en lång erfarenhet. Kanske en medelålder på runt 50-55 är normalt? Något som innebär att dom gick ut från universitetet runt år 1980. Hur såg fördelningen ut mellan kvinnor och män ut på högre, säg ekonomiska, utbildningar på den tiden? Låter inte omöjligt som att den skulle kunde ligga på runt 25-30% kvinnor, men som sagt, jag har inga siffror att visa till – bara gissningar. Så flame me