Tre måltavlor har utkristalliserat sig för Europas högerradikala: muslimerna, romerna och den så kallade eliten. Dagens Arena har intervjuat författaren Magnus Linton om hans senaste bok ”De hatade”.
”Ockupanterna”, ”parasiterna” och ”förrädarna” är radikalhögerns nya måltavlor. I författaren Magnus Lintons senaste bok ”De hatade” får vi följa en berättelse om muslimerna i Nederländerna, romerna i Ungern och ”kulturmarxister” i Norge. Muslimerna och romerna som två allt mer utsatta grupper i ett Europa där högern stärker greppet. Kulturmarxisterna som den grupp som blev måltavla för Anders Behring Breiviks hat – men som även är den elit som ses som förrädare i bredare lager av högerradikala. Dagens Arena ställde några frågor till bokens författare.
Hur kommer det sig att du skrev den här boken just nu?
– Den ekonomiska krisen i Europa är fascinerande, men det intressanta på djupet är dess politiska konsekvenser. I den meningen kändes det som att det var viktigt att göra en temperaturmätning – hur långt har de högerradikala projekten med makt kommit?
– Det utkristalliserade sig att högern har slipat fram allt tydligare måltavlor. Det är ”hotbilder” som allt fler har anslutit sig till; muslimer i Västeuropa, romerna i Centraleuropa och en EU-kritik som är central för alla de här partierna.
Magnus Linton beskriver också en uppblossande strid om mångkulturalismen – att det har växt fram önskningar och krav på monokulturer som har spridit sig långt utanför radikalhögern:
– De kraven finns inom vänstern, inom liberalismen och ännu tydligare bland de värdekonservativa. Och den diskussionen är viktig. Om man säger som Angela Merkel, att multikulturalismen har floppat eller har misslyckats, då måste man också ge ett svar på vad som är alternativen.
Varför har striden kring multikulturalismen blossat upp just nu?
– Jag tror egentligen att det handlar om ett hat mot relativismer, postmodernismer eller dekonstruktion. Det finns en frustration inom alla möjliga olika sfärer över att det inte finns några enkla svar. Människor känner inte igen sina nationer, sina kulturer, de känner inte igen sina kön. Det har genererat en frustration som har nått till en punkt som nu exploderar på olika sätt.
– Det blir väldigt tacksamt att då ge den odefinierade multikulturalismen skulden. Man kan rada upp fakta som stödjer tesen så länge som man inte bryr sig om att definiera vad som är mångkulturalism.
– Men att säga att svaret skulle vara att mångkulturalismen har misslyckats, det tycker jag är farligt och ansvarslöst. Det innebär att man öppnar dörren för bruna krafter som plötsligt känner sig legitima.
De här högerradikala partierna är representerade i stort sett alla parlament i Europa i dag. Hur när de här partierna varandra?
– Den stora trenden om man pratar Västeuropa är föreställningen om en smygislamisering. Det är den som samlar de här partierna och bitvis är förklaringen till deras framgångar.
– Ett talande exempel är Geert Wilders i Nederländerna, som har som idé att samla det antimuslimska projektet till en europeisk kraft. Tanken är att skapa en organisation som tar det här ”hotet” på allvar och som är byggt på Eurabiatanken. Parallellt med det har andra måltavlor fallit bort. En tydlig fiende har utkristalliserat sig: massinvandringen och smygislamiseringen.
Vad är förklaringen till att de andra måltavlorna har fallit bort?
– Antisemitismen är för belastat av förintelsen och vi har lärt oss att klä av de schablonerna. Detta är skillnaden mellan antisemitism och islamofobi.
– Islamofobin vet vi inte så mycket om och därför ser vi inte på samma sätt när exempelvis olika texter slentrianmässigt illustreras med kvinnor bakom niqab. Många av de här partierna har dragit slutsatsen att om de ska bli stora så är det den frågan som ska prioriteras.
Hur har den högerradikala rörelsen påverkats av vad som hände på Utöya?
– Paradoxalt nog inte alls. Norge är ett talande exempel där Fremskrittspartiet först tappade i kommunvalet men nu har lika stort stöd som tidigare. Och även för Geert Wilders såg det mörkt ut under en tid när det var uppenbart att han hade inspirerat Breivik. Men han lyckades snabbt skapa en bild av att han inte hade något med Breiviks dåd att göra, utan att det bara var ondsinta marxister som försökte hitta kopplingar.
Magnus Lintons bok ”De hatade” ges ut av Atlas bokförlag. Det är den första boken i reportage-serien ”Vems Europa”. Magnus Linton har tidigare skrivit reportageböckerna Americanos och Cocaina.

Den här frågan med följande svar tycker jag är intressant, fascinerande och sammanfattar det hela ganska bra:
”Vad är förklaringen till att de andra måltavlorna har fallit bort?
– Antisemitismen är för belastat av förintelsen och vi har lärt oss att klä av de schablonerna. Detta är skillnaden mellan antisemitism och islamofobi.”
Man antyder att det hela rör sig om en inneboende, omotiverad ilska hos folk, en frustration man väljer att rikta mot vissa grupper istället för att ta itu med sin egen person och hade inte judar idag varit oantastliga skulle de också fått sig en släng av sleven. Jag vet inte om Lintons världsbild verkligen är så här dikotomisk eller om han förstår att göra karriär, men jag ser i alla fall stora problem med den s.k. massinvandringen och särskilt från fjärrkulturer. Jag menar, hur ser relationen mellan judar och muslimer ut, tex? Vad skulle hända om Linton fördjupade sig i den? Vilken grupp skulle han ta i försvar, hur pass nyanserade skulle hans uttalanden bli? Det är inte lätt när det blir svårt, sa xenofilextremisten.
Vad har en 29-årig politisk komform sk vänsterperson att tillföra? Att den ekonomiska krisen bara är intressant ur politiskt perspektiv visar hur lite han begriper. I Sverige finns det liten rasism, däremot stigande brottslighet, ökat våld och oro, stor belastning på trygghetssystemen. Moderaterna HAR en politik nämligen fri arbetskraftsinvandring, nedmonterade skyddssnät, akassa, pensioner, sjukförsäkring.. Vad har vänstern? Bludder om en eventuell ‘främlingsfientlighet’ medan allt vad vänstern kämpat för vad gäller trygghet och anständighet försvinner. Sociologiskt bludder, dekonstruktion mm har inget att tillföra.
…och VIPS så har författaren ”trollat bort” den antisemitiska högern, som faktiskt lever i högsta välmåga, och vars demonisering av ”judarna” har flyttat in i den europeiska debattens mittfåra (under förevändning av att handla om ”Israelkritik”) en utveckling som inte minst vänsterpressen närmast dagligen illustrerar…”vi har lärt oss att klä av de schablonerna” – pyttsan!
En betydligt bättre analys av extremhögern än Lintons finner man här:
http://skma.se/2011/12/europas-tva-extremhograr/
A student of philosophy, eager to display his powers of argument, approached Diogenes, introduced himself and said, ”If it pleases you, sir, let me prove to you that there is no such thing as motion.” Whereupon Diogenes immediately got up and left
till Karin
Det du skriver är helt enkelt inte sant. Den vardagliga utsattheten för brott har minskat stadigt sedan 70-talet. Så även utsattheten inför våld och vår upplevda otrygghet. Dessa förhållanden finns väl redovisade i BRÅ’s årliga statistik. Det hade varit lätt för dig att kolla upp detta, me istället för att skriva på det sätt du gör ovan.
Det verkar alltså finnas en illvilja att måla upp en imaginär hotbild. Frågan man måste ställa sig är isf, varför? I skuggan av det som Linton skriver blir svaret allt tydligare. En politisk rörelse som understödjer främlingsfientlighet tvingas luta sig mot imaginära hotbilder om våld, brottslighet och otrygghet som inte enkelt inte finns.
Det är föga imponerande från er sida att ni nödgas ljuga för att kämpa emot vänsterns sk. ”bludder”.
SD m fl växer bl a på grund av eliten (staten & kapitalet i samma båt).
Till och med Svenska Dagbladet beskriver detta.
läs ANDREAS CERVENKA
http://www.svd.se/naringsliv/darfor-skenar-elitens-loner_6631148.svd
Jag tycker du ska läsa BRÅ: s statistik, den finns på nätet. Antalet anmälda brott ökade med ca 3% från 2010, vissa brottstyper med tvåsiffriga procenttal. Att jämföra med 70-talet är rätt meningslöst då de flesta som utsätts för brott idag inte ens var födda då.
Finns ingen anledning att tona ned problemen av ideologiska eller andra skäl.
Vad jag inte förstår är varför vänstern håller extremmuslimerna om ryggen jämt. På vilket sätt har islamisternas ideologi, kvinnosyn och barnuppfostran med vänsterns synsätt på jämlighet och feminism att göra? Om V menar allvar med att stärka kvinnors ställning borde de leda debatten om det monumentala kvinnoförtryck islamister utövar mot sina kvinnor.
Men icke.
Istället håller man god min i elakt spel därför att islamister hatar USA och den kristna högen. Min fiendes fiende är min vän.
Det bör påpekas att detta handlar om extrema muslismer och den stora grupp liberala muslimer som funnit sig väl tillrätta i vårt demokratiska och jämnställda samhälle.