Varför har resultatet av folkomröstningen om kärnkraften från 1980 havererat totalt? För att beslutet rörde en förändring som skulle ske flera decennier fram i tiden. Och för att det inte finns några former i politiken för att binda upp kommande generationer och regeringar vid tagna beslut. Därför är den borgerliga regeringens löfte om att inga av våra gemensamma pengar ska gå till nya kärnkraftsreaktioner tomt prat.

Trots det har alliansen fått kärnkraftskritiska riksdagsledamöter från Centerpartiet att gå med på att slopa Avvecklingslagen och öppna för byggandet av tio nya reaktorer. Eftergiften ska vara just en skrivning om att staten inte kommer att ge något ekonomiskt stöd till detta. Det liknar det spel som föregick FRA-lagen, där några kritiska ledamöter från Centern fick bråka lite i medierna, fälla några tårar, ge sken av att de fått igenom en del kompromisser, för att slutligen köras över med den reinfeldtska ångvälten.

I dag röstar alltså en trolig majoritet i riksdagen igenom att Sverige tillåter en utbyggnad av kärnkraften. Det är det mest effektiva sättet att tränga undan andra energikällor på marknaden, de förnybara. Centerpartiet motiverar det faktum att de har övergett sin politik och sina väljare med att kärnkraftsöverenskommelsen även innebär ordentliga satsningar på förnybar energi. Sämre dimridå får man leta efter. Ordentliga satsningar på förnybart – som alla riksdagspartier är mer eller mindre överens om – kräver inte ny kärnkraft, utan precis tvärtom. Det som behövs är en tydlig riktning och ett tydligt datum för avveckling av en ohållbar energikälla, så att alternativen och energisparandet kan sätta fart.

Det finns dessutom två stora och olösta problem kopplade till kärnkraften som det inte pratas om från borgerligt håll, trots att dagens beslut kan få konsekvenser decennier framöver. Det ena är själva grunden till kärnkraftens existens, uranbrytningen. Uranbrytning är så farlig att den inte är tillåten i Sverige (även om det finns enstaka borgerliga företrädare som öppnar för det efter dagens beslut i riksdagen) och fackförbund i flera länder, exempelvis Australien, har förbjudit sina medlemmar att arbeta med uran. Hyckleriet vet inga gränser när vi förväntar oss att andra ska arbeta med sådant som vi har förbjudit, så att vi kan fortsätta med vår ohållbara livsstil.

Det andra problemet är kärnavfallet, som vi fortfarande inte vet vad vi ska göra av. Svensk Kärnbränslehantering (SKB), ett bolag ägt av kärnkraftsindustrin, har presenterat sin lösning för placeringen av kärnavfallet, men fått bakläxa av berörda myndigheter på grund av bristerna i säkerheten. Ännu en olöst fråga som vi lämnar till kommande generationer att lösa åt oss.

Allt detta visar att högerregeringens syn på framtidens energiförsörjning vilar på lösan grund. Det är oansvarigt och kortsynt.