Ledare Det är genant att höra moderatledaren med brösttoner anklaga regeringen att göra för lite för att komma åt gängkriminaliteten. Politiken måste jobba både lång- och kortsiktigt. Det har S fattat – bara de inte glömmer bort preventiva insatser.  

Tre saker har blivit glasklara under den senaste tidens debatt om gängkriminalitet och klaner: 1. Det finns ingenting nytt under solen. 2. Ulf Kristersson och Ebba Busch må spekulera högt, men några snillen är de inte. 3. Inrikesminister Mikael Damberg (S) och justitieminister Morgan Johansson (S) måste hålla i och hålla ut i det kriminalpolitiska maratonloppet ända fram till valdagen.

Biträdande rikspolischefen Mats Löfving har sedan Lördagsintervjun i P1 för två veckor sedan satt agendan för både politiker och medier – alla pratar om brott och straff. Igen. Tonläget är som vanligt högt och anklagelserna om flathet haglar.

Det har varit genant att höra moderatledaren Ulf Kristersson med brösttoner anklaga regeringen att göra för lite för att komma åt gängkriminaliteten. Det har varit häpnadsväckande att han kunnat ignorera att en rad nya lagstiftningar redan finns på
plats och att flera är på väg. Och inte blir något bättre av att den aspirerande statsministerns lojala parhäst Ebba Busch kastat ur sig verklighetsfrånvända förslag om att bygga fängelser utomlands.

Just nu står unga killar på rad för att fylla den plats som en dödad, gripen eller fängslad kriminell lämnar.

Det finns ingen som kan säga att regeringen inte tar hårdare tag mot de kriminella. Både inrikesministern och justitieministern har varit berömvärt tålmodiga i att outtröttligt påminna om regeringens 34-punktsprogram för att komma åt gängkriminaliteten och alla insatser som faktiskt görs för att minska brottsligheten.

Polismyndigheten förstärks, mer än 50 straff har hittills skärpts, mer än 20 nya brottsrubriceringar har införts och det straffbara området har utvidgats för mer än 50 brott. Det finns inte heller någon tvekan om att regeringen har förstått att det parallellt med dessa hårda tag, som behövs, måste ske ett långsiktigt och djupgående förebyggande arbete.

För precis som kriminalkommissarie Fredrik Gårdare sa i SVT:s Agenda den 6/9, är de 34 punkterna bra, men de räcker inte. Han säger, liksom många andra poliser, att det viktigaste samhället kan göra för att bryta brottsutvecklingen är att se till att alla barn och unga får en bra skolgång, har en bra hemmiljö, har en bra fritid och att de mår bra. Detta har Socialdemokraterna förstått, men Moderaterna har vägrat inse att det är det förebyggande arbetet som förhindrar de kriminellas tillväxt. Just nu står unga killar på rad för att fylla den plats som en dödad, gripen eller fängslad kriminell lämnar. Mot det hjälper inte högre straff, mot det hjälper ett annat liv.

I veckans riksdagsdebatt om gängkriminaliteten var det uppenbart att M och SD jobbar hårt för att förvränga verklighetsbeskrivningen av vad som görs och ansträngde sig för att förminska regeringens insatser. Sådana påhopp ska både Morgan Johansson såväl som Mikael Damberg låta gå in genom ena örat och ut genom andra, för det är bara luft.

Men det är oerhört viktigt att Socialdemokraterna förstår att den typen av påhopp kommer att öka ju närmare valdagen kommer, eftersom M, KD och SD bestämt sig för att anta rollen av den nya sheriffen i stan.

Det som behövs nu är att S fortsätter att mantra allt som har gjorts och allt som ska. Tydliggör vad som kan och ska ske på kort respektive lång sikt och viktigast av allt – markera kraftfullt mot gängkriminella, klankriminella och alla andra kriminella, men glöm inte att utan preventiva insatser får vi aldrig ett mindre kriminellt samhälle.