debatt I det svenska valet 2022 valde 15 procent av de röstberättigade att antingen inte rösta alls, lämnade in blanka valsedlar eller rösta på partier som inte nådde upp till spärrgränsen. Dessa röstberättigade ignoreras politiskt. Hur kan då folket protestera och bli hörda? undrar Thierry Mortier.
Till skillnad från Grekland – demokratins vagga – där röstande formellt sett är obligatoriskt, även om detta sällan kontrolleras, ger Sverige röstberättigade medborgare rösträtt. Men bakom denna rättighet döljer sig en obekväm motsättning: i praktiken fungerar den snarare som ett dolt tvång.
Den svenska grundlagen slår fast att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” och att demokratin bygger på ”fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt”. Men om regeringens legitimitet helt och hållet beror på folkets röster, förväntas medborgarna rösta. Och om deltagande förväntas, kan röstande fortfarande verkligen kallas en rättighet? Vid vilken punkt blir en rättighet en plikt?
Vi talar om religionsfrihet och yttrandefrihet – men om rösträtten. Varför inte röstfrihet? Kanske för att röstande saknar den frihet som finns inbyggd i de andra friheterna.
Icke-röstarna borde bli hörda
Religionsfrihet innefattar friheten att inte tro. Yttrandefrihet innefattar friheten att inte yttra sig. Att vägra delta är i sig ett skyddat och meningsfullt val. Så är det inte med röstande; att inte rösta medför inget motsvarande politiskt erkännande. Att inte rösta räknas inte. Blanka valsedlar räknas inte. Ogiltiga valsedlar räknas inte. Systemet registrerar dem statistiskt, men politiskt ignoreras de och försvinner.
Hur kan då folket protestera? Hur kan en medborgare avvisa de tillgängliga alternativen och bli hörd?
Väljarna avgör. Men gör de det? I det svenska valet 2022 blev 15 procent av de röstberättigade utan representation eftersom deras röst avvisades av systemet. De avstod från att rösta, lämnade in blanka valsedlar eller röstade på partier som inte nådde upp till spärrgränsen. Var finns representationen för dessa orepresenterade medborgare?
Det var nästan lika många som röstade på det tredje största partiet i riksdagen. Hade de räknats med i mandatfördelningen hade koalitionen enligt Tidöavtalet inte kunnat bilda regering. Vem avgjorde det?
Rösträtten är en dold plikt att välja mellan ett begränsat antal alternativ, utan alternativet ”inget av ovanstående”. Det finns ingen politiskt effektiv proteströst.
Det skulle vara som att hävda att det finns religionsfrihet – förutsatt att man tror på en gud.
Thierry Mortier är en svensk-belgisk konstnär, semiotiker och initiativtagaren till den demokratiska rörelsen O, orepresenterad, som vill göra alternativet ”inget av ovanstående” till en giltig röst.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
