Konst Den nu berömda konstnären Lotte Laserstein bjöds 1937 in till Stockholm från Nazityskland för att ställa ut sin där etablerade men förbjudna konst. Ett skenäktenskap gjorde det möjligt för henne att stanna och bli svensk medborgare. KRO dröjde i mer än trettio år med att acceptera henne som medlem. Hennes genombrott kom först efter femtio år med två utställningar i London. Men det finns också en mer personlig berättelse.
”Det är till att gå ronden tror jag?”. Det är frågan i Gunilla Skawonius bok Livet brusar från 1937, ställd till de människor med tycke för modern konst som promenerar mellan vernissagerna. ”Det är nämligen mycket vanligt i Stockholm att alla vernissager sker på lördagar och då springer man som en tätting.”
Ronden började vid Galerie Moderne på Nybrogatan 2, fortsatte via Svensk-Franska Konstgalleriet, Färg och Form och slutade på Konstakademien. Efter en sådan ansträngande tur stapplade publiken ”nedbruten” in på Operabaren. – I dag går väl den sofistikerade lördagsronden snarare mellan gallerierna kring Hälsingegatan.
Det gällde att inte riskera att avvisas
Just 1937 jobbade den 23-åriga Karin Sjögren, min moster, senare gift Hallin, på Galerie Moderne. I december det året kunde den som gick ronden där se en utställning med den tysk-judiska konstnären Lotte Lasersteins verk. Utställningen kommenterades i några artiklar men mottagandet hos den svenska konstkritiken blev så där. Tekniskt skickligt ja, men alltför traditionellt.
Inför utställningen hade Karin, som var bra på tyska, på galleriets uppdrag skrivit en inbjudan till Lotte Laserstein. I brevet stod det enligt vad min mamma Gertrud i en intervju har berättat: ”Schweden ist sehr schön. Es gibt hier viel zu malen. Bringen Sie unbedingt Ihre Arbeitsgeräte mit.”
Eller i översättning: Sverige är mycket vackert. Här finns mycket att måla. Ta oundgängligen med er era arbetsverktyg.
Därmed antyddes att det kunde bli tvunget med ett långt uppehåll här. Så kom Lotte Laserstein resande till Sverige. Att hon hade returbiljett med sig berodde nog bara på att hon ville ge intryck av att ha en plan att resa tillbaka. Det gällde att inte riskera att avvisas direkt som asylsökande. Hon fick nu tre månaders uppehållstillstånd som turist.
Så mycket som ett 70-tal verk hade hon med i en transport för utställningen. Däribland fanns tavlan Mina vänner från 1930. Under den mer kända titeln Kväll över Potsdam blev den målningen sedan det uppmärksammade huvudverket på Moderna muséets utställning 2023/24, nu inlånad från Nationalgalleriet i Berlin. Bland de andra tavlorna som ställdes ut fanns I min ateljé, Jag och min modell och Tennisspelerskan.
Turistvisumet förlängdes med tre månader och under den tiden ingick Lotte Laserstein ett skenäktenskap med en äldre man, Sven Marcus. Hon såg aldrig honom igen efter vigseln men blev genast svensk medborgare. Hon gick alltså i exil. Hennes mor dog 1942 i koncentrationslägret Ravensbrück.
Fyra flyktingar från Nazityskland
Lotte Laserstein kom att främst bo i Kalmar och på Öland. Hon försörjde sig av ett mycket omfattande porträttmåleri. Hon gjorde också landskap och blomsterstycken. Ett av hennes större verk från tiden här är Aftonsamtal från 1948, nu i privat ägo i Tyskland. Där framställs fyra flyktingar från Nazityskland som representanter för människor i en osäker livssituation. Den tavlan handlar alltså om exilens ovisshet och kan ses som en direkt parallell till Kväll över Potsdam. Det pågår just nu en öppen insamlingsaktion för att Moderna muséet ska kunna förvärva den tavlan. Den finns att se tillsammans med fakta om insamlingen på https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/2026/03/23/bidra-till-att-gora-ett-viktigt-verk-offentligt/
Lotte Lasersteins konstnärskap uppskattades mycket av porträttbeställarna men fick inte allmän uppmärksamhet och framgång. Efter att länge ha förnekats medlemskap i KRO blev hon antagen först 1963.
Men sedan började det sakta röra på sig. Det sägs att när den brittiska konsthandlaren Caroline Gee besökte Lotte Laserstein i Kalmar på 1980-talet fanns centrala verk som I min ateljé, Jag och min modell och Självporträtt med katt upphängda i hennes lägenhet. Det har berättats att Kväll över Potsdam vid besöket plockades fram ur garderoben.
Två utställningar ordnades sedan i London 1987. Lotte Laserstein var då 89 år gammal. Hon reste till London och fick där uppleva startpunkten för sitt stora internationella genombrott. Hon gjorde besöket tillsammans med sin favoritmodell Traute Rose, avbildad på 1930-talet i flera strålande målningar och aktstudier.
Så här långt är berättelsen om Lotte Laserstein och hennes konstnärskap behandlad i tidningsartiklar, kataloger och akademiska texter. Inte minst efter utställningarna på de moderna muséerna i Malmö och Stockholm har hon uppmärksammats av väldigt många museibesökare.
Men här följer nu något som de inte fått veta.
En skärande ironisk underton
Två och ett halvt år efter utställningen på Galleri Moderne, sommaren 1940, gjorde Lotte ett stort verk i en sportstuga i Stenvik utanför Mariefred. Det var moster Karins stuga dit hon tog med vänner. Lotte var en av dem och målningen höll henne sysselsatt. Kanske blev den till som ett tack för vistelsen. Målningen är nästan sju meter bred och tre och en halv meter hög. Den målades med olja på masonitskivor i tretton delar. De spikades upp på väggen kring en öppen spis.
Sjuttio år senare kom vi, en kusingrupp, tillsammans på besök till stugan. Den hade länge haft annan ägare. Vi fick lov att se målningen på väggen och blev djupt berörda. Försommartidens ljusa svenska landskap med sjö och björkar skimrar fantastiskt vackert och inramar ett antal sommarklädda ungdomar. Men de framställs som mycket nedstämda till sinnet, tydligt avskilda och kontaktlösa. Karins syster Gertrud, då ännu inte min mamma, har Lotte avbildat så vacker. Hon sitter i en röd klänning i höger nederkant. Målningen har getts namnet Sommaridyll – ett namn som nog bör sättas inom citationstecken. Det måste läsas med en skärande ironisk underton.
Verket har tydliga beröringspunkter med den berömda Kväll över Potsdam och med den senare Aftonsamtal. Man får tänka på tidpunkten när verket på väggen kom till. Det var efter den 9 april på sommaren 1940 när landet är inringat. Stämningsläget som ska gestaltas är väldigt besläktat med de båda andra verken.
En värdig hyllning
Vi ropade in verket på en auktion och donerade det till Kalmar Museum. En länk till Sommaridyll finns här: https://digitaltmuseum.se/0210412378934/sommaridyll-malning
I vintras uppmärksammades konstnärskapet stort med en utställning på Kalmar slott. Vid det nya Kulturhuset Strömmen i Kalmar har ett litet torg, efter ett medborgarförslag, getts namnet Lotte Lasersteins plats. I Strömmen uppmärksammar Kalmar kommun dessutom Lotte Laserstein genom att visa den konst som hon testamenterade till kommunen. Utställningen är permanent.
En värdig hyllning från hemstaden till en konstnär som mycket sent nådde sin berömmelse.
Johan Hirschfeldt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
