När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap.
Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken.
Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen.
Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av.
Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ.
Iraks befolkning har inte på något sätt gynnats av den sju år långa amerikanska närvaron. Mellan 100 000 en miljon civila har dött, flera miljoner drivits på flykt och vardagslivet präglas av bristande infrastruktur, våld och ständig beredskap för mer våld.
SR:s utfrågningar av partiledarna är över. Utfrågningarna förstärkte, på ett olyckligt vis, valdebattens karaktärsdrag: att skatterna har blivit huvudfråga – mitt i en kris med massarbetslöshet – och att regeringens politik sedan 2006 döljs.
När politiker börjar behandla medborgare som kunder leder det till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag. Vi behöver en ordentlig politisk debatt om vad högern och vänstern i Sverige lägger in i ordet medborgare.
Socialdemokraternas utspel i förra veckan om butler i tunnelbanan förtjänar att bli utskrattat. Men ambitionen är riktig: Att identifiera människors behov och befria henne genom att möta dem. Där sviker den borgerliga majoriteten i Stockholm.
Nästa Labourledare heter Miliband i efternamn. De andra kandidaterna är i praktiken chanslösa när de två bröderna David och Ed Miliband står mot varandra. Man kan ana ett Kain- och Abeldrama i den brittiska vänstern.
De rödgröna får dagligen sin regeringsförmåga ifrågasatt på nyhetsplats, medan de borgerligas medieförtroende förblir oförändrat trots upprepade "snedsteg". Var är granskningen av regeringen och deras politik?
Wikileaks har under sommaren skapat oro i medieindustrin: är verksamheten ett hot mot journalistiken eller helt enkelt den ”nya journalistiken”? Hypen och rädslan avslöjar nyhetsjournalistikens egen kris. I synnerhet dagstidningarnas.
Drömmen om vad EU hade kunnat innebära var reell för Europas romer. Mer öppenhet, drägliga livsvillkor för alla medborgare, slut på diskrimineringen. Av dessa drömmar blev ingen verklighet. I stället mer förföljelse, stärkt rasism, ökad populism.
2006 gick de borgerliga till val på att vara ett alternativ till det "etiska moras" man ansåg representerades av Socialdemokraterna. Facit visar att den borgerliga regeringen varken visat sig mer hedervärd än Socialdemokraterna, eller gjort politik av sina förbättringsförslag.
Mona Sahlin och Socialdemokraterna inledde sin valrörelse i Tantolunden på Södermalm i går. I praktiken är det nu dött lopp mellan blocken. Seger eller förlust? Succé eller fiasko? Allt är möjligt för Mona Sahlin 2010.
