Mona Sahlins och Pär Nuders kamp om partiledarposten var på sätt och vis en angelägenhet för den socialdemokratiska ”familjen”. Från barnsben hade deras föräldrar umgåtts familjevis. Det är inget mot striden mellan bröderna David och Ed Miliband i Labour. Utåt hävdar båda att allt är ”okej”. Men man anar ett Kain- och Abeldrama i den brittiska vänstern.
Miliband är på väg att bli en politisk dynasti. Efternamnet har en särskild laddning för alla vänsternostalgiker. Föräldrarna var judiska flyktingar från Polen. Räddningen från andra världskrigets fasor hade närmast bibliska dimensioner. Fadern Ralph Miliband blev en av de mest namnkunniga i 60-talets nya vänster – inte att förväxla med sönernas nya Labour. Mamma Marion är fortfarande aktivist på vänsterkanten. I The Guardian skriver Hilary Wainwright från Red Pepper att sönerna måste försvara den offentliga sektorn. I sin fars anda.
För striden står i realiteten mellan David och Ed. De andra kandidaterna är chanslösa. Det gäller vänsterkandidaten Diane Abbott, som inte har gått den traditionella vägen via ”Oxbridge” till parlamentet. Men även för arbetarklasskillen och überblairiten Andy Burham. Hårdföre Ed Balls är alldeles för mycket en kopia på Gordon Brown.
Gordon Brown och Tony Blair skapade New Labour. Men låg i luven på varandra under alla år. Den politiska skillnaden var i praktiken försumbar. Det var som att välja mellan Coca Cola och Pepsi Cola. Men de representerade ändå två stråk i vänsterns idétradition, som rör spänningen mellan vision och verklighet, förnuft och känsla, retorik och realitet.
Storebror David har gått i Tony Blairs skola. Han är en intellektuell politiker, analyserande och en smula kylig. Men han är den mest erfarne politikern. David är mer socialdemokrat än Blair men mer New Labour än sin yngre bror. I en intervju i New Statesman framhåller han att Labours strategi för jämlikhet bör utgå från rättigheter och lika förutsättningar. Detta var själva grundfilosofin i tredje vägen-projektet.
Ed Miliband hamnade i Gordon Browns cirklar. Han är emellertid yngre och därför inte lika förknippad men New Labour och de gångna regeringsåren. Han distanserar sig från både det ena och andra. Inte minst Irakkriget. Brodern David försvarar fortfarande Tony Blairs kontroversiella beslut. Ed har överhuvudtaget en mer vänsterorienterad retorik. Han talar mer om omfördelning och attackerar finanskapitalism och bonusar.
Nästa Labourledare heter Miliband i efternamn. Blir det en framtida envig mellan Eds och Davids anhängare i Labour – som mellan blairiterna och browniterna?
Kanske kan mamma Marion gjuta olja på vågorna. Hon röstar ju ändå inte på någon av sina två söner, utan på vänsterns Diane Abbott!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
