Båda valen visar betydelsen av mobilisering.
Mot alla odds lyckades Lula och Arbetarpartiet i Brasilien ta hem presidentvalet, något som ända in på mållinjen verkade omöjligt.
Utmanaren, högerpopulisten Flávia Bolsonaro, fick fler röster i första valomgången, och ytterligare en högerkandidat fick också ett antal procent av rösterna. Allt talade för en återkomst för Bolsonarismen, Brasiliens egen variant av Donald Trumps auktoritära och icke-demokratiska MAGA-rörelse.
Rötter i civilsamhället
För en utomstående framstod det som gåtfullt varför brasilianarna kunde tänka sig att rösta fram sonen till den man vägrade erkänna valförlusten i förra presidentvalet och försökte göra en kupp för att störta sin motståndare, Lula.
Tuva Söderberg skrev i helgen en intressant essä här i Dagens Arena där hon förklarade delar av bolsonarismens framgångar med att de evangelikanska, starkt högerlutande kyrkorna vuxit sig starka i landet, och tagit över från den mer radikala och befrielseteologiska riktningen inom den sydamerikanska kristendomen.
Uppenbarligen klarade vänsterkrafterna av att möta den mobiliseringen. Även vänstern har sina rötter i starka civilsamhällesorganisationer, både äldre fackliga- och nya sociala rörelser.
Det räckte den här gången.
Oklar men lovande Studentlista
Samma sak kan sägas om valet i Serbien, där den nya och relativt snabbt organiserade Studentlistan vann över det sittande nationalistpartiet, SNS, som bland annat har nära band till Ryssland.
Studentlistans seger bottnar i ett växande missnöje med korruption, svågerpolitik och ett urholkat rättssystem. SNS har skapat ett system där politiska lojaliteter fått stor betydelse för människors möjligheter att få arbete, offentliga kontrakt eller något så enkelt som en förskoleplats.
Den utlösande händelsen inträffade för två år sedan, när taket på järnvägsstationen i Novi Sad rasade och 16 människor miste livet. Olyckan blottlade allvarliga brister i tillsynen och blev startskottet för en protestvåg som snabbt spred sig i landet.
Budskapet sammanfattades i parollen: ”Korruption mördar.”
Oklart program
Studentlistan är på alla sätt en rörelse byggd underifrån, främst av ungdomar och i första hand på motstånd mot det bestående.
De presenterade kandidater utan någon framträdande bakgrund i rikspolitiken.Därmed kunde även väljare som inte identifierade sig med den traditionella oppositionen sluta upp.
Missnöjet, i grunden samma missnöje som ofta lyfter fram den auktoritära högern, kunde den här gången vändas i progressiv riktning.
Vill man etikettera det hela går det att hävda att det vi såg i Serbien i helgen var generation Z:s första stora politiska seger, på flera sätt länkad till protesterna som just nu skakar om flera länder i Europa.
Återstår att se hur Studentlistan förvaltar makten. De har nämnt att de vill se en ”expertregering” något som låter bra men i praktiken kan gå lite hur som helst eftersom även experter måste fatta beslut som påverkar människors vardag.
Båda de val som avgjordes i helgen visar ändå att den högervåg som svept över världen under 20 år går att vända.
Och de visar betydelsen av mobilisering för att lyckas.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
