Orphan

Jon Andersson  ger ett högt betyg till László Nemes far och son-drama, som utspelas i efterdyningarna av det antikommunistiska upproret i Ungern 1956.

Den ungerske regissörens László Nemes gjorde sig ett namn med debutfilmen “Son of Saul” (2015), som vann juryns stora pris i Cannes 2015. Filmen handlar om den ungerske juden Saul Ausländer som tillsammans med andra ungerska judar ingår i ett så kallat ”sonderkommando”i koncentrationslägret i Auschwitz . Deras uppgift är att eskortera människor till gaskamrarna för att sedan bränna liken efter att de gasats ihjäl. En mycket obehaglig och berörande film om de fruktansvärda brott mot mänskligheten som begicks under förintelsen. 

Försvunnen far

I Nemes nya film “Orphan” är det åter ungerska judars situation som står i fokus. Filmen börjar 1947 då förintelseöverlevaren Klára (Andrea Waskovics) återförenas med sin son Andor (Bojtorján Barabas), som varit gömd på ett barnhem under kriget. Snart flyttas vi tio år fram i tiden till efterdyningarna av den antikommunistiska revolten i Ungern 1956, som brutalt slogs ner av Sovjetunionen. Klára och Andor bor i en lägenhet i Budapest. Andor längtar efter sin försvunna far som han fortfarande hoppas är i livet, trots att fadern varit försvunnen sedan krigsslutet. 

När slaktaren Mihály Berend (Grégory Gadebois) kommer in i Klára och Andors liv förändras allt. Det visar sig att Mihály gömt Klára under kriget och han påstår sig också vara far till Andor. Nu vill han flytta in hos dem och adoptera Andor. Något pojken kraftigt motsätter sig. Kanske inte så konstigt med tanke på Mihálys tvivelaktiga karaktär. Det sägs att han tagit emot pengar för att gömma Klára och att han plågat och behandlat henne illa.

Vid sidan av huvudhistorien får vi också följa Andors kamrat Sári (Elíz Szabó), vars bror Tamás (Soma Sándor)  gömmer sig för den hemliga polisen och planerar en flykt ut ur landet. En historia som ska utvecklas på ett dramatiskt sätt i filmens slutskede.  

Autentiska miljöer

Nemes har tidigare visat hur bra han är på att återskapa autentiska miljöer. “Orphan” är inget undantag. Miljöerna i 50-talets Budapest känns äkta när det gäller alltifrån specerihandeln där Klára jobbar till den slitna lägenheten där  Klára och Andor bor. Nemes har också på ett skickligt sätt lyckas återskapa stämningarna i ett land märkt av den nedslagna revolten. 

Precis som i László Nemes tidigare filmer står Mátyás Erdély för fotot. En fotograf som är bra  på att skapa stämningar genom ljus och skuggor. Det gäller inte minst filmens slutscen på ett folktomt tivoli, där de upplysta karusellerna och pariserhjulet bidrar till den ödesmättade stämningen.  

“Orphan” är ett starkt och välspelat drama som på ett skickligt vis väver samman den svåra situationen för judar i efterkrigstidens Ungern med efterdyningarna av den antikommunistiska revolten. Men framför allt är “Orphan” ett far – och son drama där spänningen mellan Andor och Mihály är den drivande kraften. 

Jon Andersson

“Orphan” har svensk biopremiär den 4 september.