Nu är det föreningsfriheten som ska naggas i kanten.
Tidöregeringen gnetar vidare på sitt stora projekt att montera ned det de kallar ”kommandohöjderna”.
Politiken bygger på vad som verkar vara en utbredd uppfattning på högerkanten, att stora delar av det system som finns för att stötta civilsamhället från det offentligas sida har kommit till för att Socialdemokratin velat skapa ett nätverk av organisationer som motverkar borgerlig politik.
En bild av det svenska samhället som är förvirrande lik en konspirationsteori.
För det är ju verkligen inte sant. Att det finns delar, kanske till och med stora delar, av civilsamhället som inte gillar den väg Tidöpartierna lett in landet på kan trots allt bero på andra saker än att det skulle vara lierat med den politiska oppositionen.
Till exempel att organisationer och folkrörelser värnar några av de fundament som burit upp den svenska demokratin sedan dess införande för drygt 100 år sedan.
Angrepp mot Palmecentret
Ta folkhögskolorna som exempel. Det finns drygt 150 folkhögskolor i landet. Omkring 15 av dem har någon som helst koppling till arbetarrörelsen. De andra drivs av andra folkrörelser. Några av regionerna.
Eller studieförbunden. Det finns idag åtta studieförbund. Ett av dem, ABF, har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bland sina medlemmar. De andra har det inte. Men regeringen har svingat med bredsvärd och två studieförbund har fått lägga ned. Totalt har 30 procent av studieförbundens ekonomi försvunnit, vilket betyder mindre pengar till replokaler, teatergrupper, vävkurser, skrivstudiecirklar och liknande.
Även de flesta organisationer som arbetar med bistånd klassas som vänsterliberala, socialistiska eller gravt infiltrerade av islamism. Därför har även de få minskat stöd.
Tydligast är angreppet mot Palmecentret, en organisation som arbetar med demokratibistånd. Centret har 27 medlemsorganisationer, bland annat Socialdemokraterna. Därför har regeringen stoppat dess möjlighet att vara med i biståndets civilsamhällesdel. Omkring 100 projekt över hela världen får ställas in med mycket kort varsel.
Fackets självbestämmande
Nu går regeringen också vidare med sitt förslag att fackliga organisationer inte hur som helst ska få skänka pengar till politiska partier.
Alla som är medlem i en arbetsmarknadsorganisation (det vill säga en facket eller en arbetsgivarorganisation) ska individuellt kunna avstå från att ge någon del av just sina medlemavgifter till ett politiskt parti.
Det låter på ytan rimligt, men syftet är ett enda: att stoppa fackliga organisationer från att ge stöd till Socialdemokraterna. Vilket sker i några fall, men inte längre är så vanligt som man från högersida vill hävda.
Kritikerna menar att detta är ett direkt ingrepp i föreningsfriheten. Jag delar den uppfattningen. En facklig organisation är de facto en förening, och i ett system med föreningsfrihet är det upp till organisationen och dess medlemmar att i demokratisk ordning bestämma vad pengarna ska gå till. Sådant styrs av organisationens stadgar och de beslut som fattas på årsmöten och kongresser.
Men för fackliga organisationer ska det inte längre gälla fullt ut. I en debattartikel i DI skriver företrädare för Tidösamarbetet att det handlar om att öka öppenheten. Men stödet från fack till S har alltid varit öppet och transparent.
Det ska sägas att den där debattartikeln innehåller ett par andra förslag, som är mycket bra. Som att lobbyister ska bli öppnare med sina politikerkontakter. Och förslaget om att reglerna fackens rätt att använda sina pengar hade kunnat vara mycket mera långtgående.
Men det är inga andra typer av användningsområden för medlemspengar som ska begränsas, och inga andra delar av civilsamhället som ska få samma begränsningar. Syftet är uppenbart.
Ett märkligt och demokratiskt tveksamt sätt för regeringen att komma åt det största oppositionspartiets kassa.
Tidö 2.0 på ingång?
Det finns inget som tyder på att den här politiken för att krympa det civila samhällets utrymme kommer upphöra om Tidöpartierna får förnyat förtroende i höstens val.
Tvärtom talar mycket för att angreppen kommer att trappas upp.
I det program Tidö 2.0 som näringslivets tankesmedja Timbro och SD-knutna Oikos tog fram i höstas finns det bland annat med ett förslag om att helt slopa alla offentliga stöd till folkbildningen.
En produkt från ett par tankesmedjor är inte det samma som regeringspolitik, men med tanke på konsekvensen i politiken sedan 2022 går det inte komma ifrån tanken att linjen är utstakad.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
