Debatt Ett lodjur som får leva bidrar till kolsänkor i ekosystemet, skriver Emil Siekkinen inför att lodjursjakten inleds 1 mars.
Att förstå hur kol rör sig genom naturen – och hur klimatförändringarna kan motarbetas – är en av vår tids största ödesfrågor. Allt fler forskare pekar i dag på ekosystems förmåga att lagra kol som en avgörande del av framtidens klimatlösningar. Betydelsen av koldynamik på ekosystemnivå kan inte överskattas.
Under lång tid dominerade uppfattningen att mikroorganismer var de huvudsakliga drivkrafterna bakom närings- och kolflöden i ekosystem. Därmed hamnade vilda ryggradsdjurs roll i skymundan. Samtida forskningvisar dock ett tydligt mönster: Större djur – och i synnerhet rovdjur – har en oproportionerligt stor påverkan på vegetation, markprocesser, och därmed även kolinlagring. I landskap där rovdjur reducerats eller helt försvunnit har forskare gång på gång observerat minskade kolhalter i marken, medan områden med intakta rovdjurspopulationer uppvisar högre biomassa och stabilare kolsänkor.
Lodjuret är Sveriges mest spridda stora rovdjur och en central toppredator i många skogslandskap. Trots detta tillåts licensjakt på lodjur år efter år – även under artens parningstid – i strid med EU:s art- och habitatdirektiv.Denna politik riskerar inte bara lodjurets långsiktiga överlevnad, utan försvagar också naturens egen förmåga att bidra till klimatarbetet.
Rovdjur påverkar ekosystem både direkt och indirekt. Genom predation reglerar de tätheten av klövdjur som rådjur och hjort. Minst lika viktig är det så kallade “landscape of fear”: I rovdjurs närvaro förändrar bytesdjur sitt beteende. De betar mindre intensivt, rör sig mer, och undviker vissa områden. Resultatet blir minskat betestryck på ung vegetation, särskilt i känsliga miljöer som skogsbryn, våtmarker, och vattendrag.
Studier från Europa och Nordamerika visar att olika predatorer i boreala och tempererade skogar kan utlösa betydande kaskadeffekter i ekosystem. Genom att hålla nere tätheten av rådjur – som annars kan bli extremt höga i rovdjursfattiga landskap – bidrar lodjuret till att unga träd överlever, buskar återhämtar sig, och skogens struktur fördjupas. Detta leder i sin tur till ökad biomassa och större långsiktig kolinlagring.
I Sverige är sambanden särskilt relevanta. Svenska klövdjursstammar är kraftigt överdimensionerade, delvis som en följd av decennier av aktiv rovdjursbegränsning. Skogsforskare har uppskattat att det höga betestrycket minskar skogens potential som kolsänka med omkring 12 miljoner ton CO₂ per år. När betet hålls nere – genom naturlig predation snarare än jakt – kan skogen återta en betydande del av denna förlorade klimatnytta.
Trots detta tillåts licensjakt på lodjur i omfattning som lokalt motsvarar upp till 15 procent av populationen. Detta sker samtidigt som skadorna på tamdjur utanför renskötselområdet är mycket begränsade. I genomsnitt dödas omkring 125 tamdjur per år av lodjur, vilket motsvarar cirka 0,02 procent av Sveriges fårpopulation. Argumentet att lodjursjakten är nödvändig för att skydda tamdjursnäringen saknar därmed proportioner i förhållande till de ekologiska och klimatmässiga kostnaderna.
Rovdjurens klimatnytta bokförs i dag inte i någon samhällsekonomisk kalkyl, men varje dödat rovdjur en förlorad framtida ekosystemtjänst. Ett lodjur som tillåts leva och verka i sitt naturliga revir bidrar år efter år till att reglera bytesdjur, skydda ung skog, och därigenom stärka landskapets funktion som kolsänka. När lodjur skjuts försvinner denna långsiktiga klimatnytta – utan att detta vägs in i beslutsprocesserna.
I en tid då världen kämpar för att bromsa en accelererande klimatkris kan värdet av intakta ekosystem inte överskattas. När skogen får växa binder den inte bara kol och dämpar klimatförändringarna – den stärker även biologisk mångfald, vattenreglering, och landskapens motståndskraft mot extremväder.
Att låta lodjuret fullgöra sin ekologiska roll är därför en rationell, kostnadseffektiv, och vetenskapligt underbyggd klimatstrategi.
Emil Siekkinen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
